Inte där, inte där... men här?!?

Den eviga frågan här hemma sedan fem år tillbaka är: VAR SKA VI BO? Det har pendlat mellan Italien, Tyskland, Schweiz och en del mindre realistiska länder som uteslutits i samma ögonblick de nämnts. Länge var det Italien, men för en tid sedan strök vi även det från listan med tänkbara länder. Marco vill helst bo kvar här, jag vill inte stanna i Tyskland. Alltså kvarstår Schweiz. Men var? För en tid sedan nämnde jag Lugano, utan att egentligen ha någon koll på stan mer än att ha varit där några dagar när jag var höggravid och inte särskilt rörlig.

Nu har vi tänkt den tanken ett tag och det börjar kännas riktigt bra. Där har vi schweizisk ordning och reda, skolsystem, sjukvård, infrastruktur osv, men italiensk mentalitet, mat och kultur. Det är bara några km till italienska gränsen (och italienska priser istället för schweiziska) och en timma till Milano där vi har både storstad och internationell flygplats. Låter ju riktigt bra....?

Efter ännu mer efterforskningar har vi tom lyckats vaska fram de områden som intresserar oss (tror vi...), har kontakt med några mäklare och har de första husvisningarna bokade till mitten av mars. Det känns bra. Jättebra. Och spännande. Tänk om vi äntligen hittat rätt!?!? :-D

Hos mormor och morfar

Jag och Axel har varit på Sverigebesök hos mormor och morfar medan Marco var på jobbresa i Norge.

En dag satt vi allihop och pratade om "pappa" och försökte förklara att "morfar är mammas pappa". Axel spärrade upp ögonen, tittade allvarligt på oss och brast sedan ut i ett stort leende, skakade på huvudet och sa; Nääää-hääääää!
Den gick han minsann inte på. Morfar är ju morfar och inget annat.

Hemma hos mormor och morfar finns ett hobby-/pingis-/motionsrum i klassisk 70-talsanda. Med bruna paneler på väggarna och heltäckningsmatta på golvet. Det rummet har gjorts om till ett underbart lekrum med klätterställning, rutschkana, en häst att rida på, lektält, tågbana, en bil man kan sitta i och massor av leksaker från då och nu. En dröm för varje liten knatte!
En dag var Axel ensam nere i lekrummet och det var plötsligt väldigt tyst. Länge. Rackartyg på gång alltså.
Han hade gått in i angränsande duschrum, hämtat en schampoflaska och "tvättat" hela rummet. Några droppar här och där. Överallt. På heltäckningsmattan, på den lurviga hästen, på allt som har päls, hår eller tyg och det mesta annat. Förvånande drygt schampo för det verkade aldrig ta slut.
Det tog ett tag att få bort det och det blev rätt mycket skum, men det blev rent till sist. Överallt minsann...