2009-10-29

Håravfall

Glamoursvallet från graviditeten är nu ett minne blott. Det stora efter-graviditet-håravfallet har börjat. Det är hår ÖVERALLT! På mig, på barnen, i sängen, i bilen, på golvet... Ö V E R A L L T. När jag ser vilka mängder som lossnar när jag tvättar håret, borstar det, tar ut en snodd eller bara rör vid det är det förvånande att jag fortfarande har något kvar.
Efter graviditeten med Axel skrattade frisören åt mig lååång tid efter - inte minst när allt började växa ut igen - i utspridda testar! Så jag vet vad som väntar. Tyvärr.

2009-10-28

Språkutveckling

Axels språkutveckling går just nu i rasande fart!
Tyskan har lossnat ordentligt och han kan föra hela små konversationer. Dessutom kommer han hem efter dagis och sjunger sånger på tyska och använder nya ord han lärt sig.
Svenskan och italienskan flyter ju helt utan problem och han är nu inne i "Varför-fasen". Varför är det vinter? Varför bor Franzi i det huset? Varför är blommorna borta? Varför heter jag Axel? osv, osv, osv. Alla svar han får kan naturligtvis bemötas med ännu ett "Varför...?". Både jag och Marco njuter av de här frågorna och att få förklara hur världen fungerar. Det är ju kul!
På tyska är det snarare "Was ist das?" som gäller. Jag trodde att "varför-fasen var ett utvecklingssteg, och inte ett språkligt sådant. Men det inser vi ju nu att det måste vara en kombination. På tyska saknar han orden och frågar efter dem, på svenska och italienska är ordförrådet tillräckligt stort för att kunna fråga efter sammanhanget. Hur coolt som helst!

2009-10-27

Färdiggympat

Igår var sista gången på "efterförlossningsgympan". Mina magmuskler är slutna och sitter där de ska och bäckenbotten är intakt och funktionsduglig (vad man nu har den till i vardagslag?) Nu får jag alltså börja träna på riktigt igen. Klätterhallen väntar!

Här är Clara med sina gympakompisar. Vem som är Clara?!? Den söta, vackra och underbara så klart!

2009-10-25

Gräsänkesäsongen är över!

Marco har äntligen kommit hem från sista långa jobbresan för säsongen. I år har han hunnit med bla Bolivia, Sardinien, Nordnorge och nu senast Mauritius. Och en mängd kortare resor i Italien och Schweiz. Det blir rätt många ensamma dagar (och mörka nätter) på ett år, men nu är han alltså hemma igen. Med röda rosor till mig och en hel liten flygplats till Axel.
I går lämnade vi Axel på svenska skolan och gick sedan promenad i Nymphenburgs slottspark, fikade i solen, läste tidningen och hade en skön dag helt enkelt. Härligt! För nu är jag trött på att vara gräsänka!

Första osteopatbesöket

Igår var Clara hos osteopaten för första gången. Själva behandlingen gick ut på att osteopaten höll händerna helt stilla under Claras bäcken, ryggrad och slutligen nacke och huvud. I början låg hon helt stilla och var nöjd och glad, men när han kom till nacke och huvud blev hon ledsen och grät förtvivlat. Länge, väldigt länge, satt vi där. Clara på rygg på en brits, osteopaten bakom henne med huvudet i sina kupade händer och jag framför henne - klappandes, pratandes och tröstandes. I hundra år. Eller åtminstone en kvart. Clara grät och grät, osteopaten satt tyst och stilla och jag mässade; "Såja, min älskling, såja..." Det var bara hemskt.

Osteopaten var en man i 60-årsåldern med svåra sociala problem. När vi ställde frågor om vad som egentligen försiggick och vad behandlingen gick ut på fick vi ett vresigt "Ska vi behandla eller prata?!" till svar. När Axel frågade varför Clara grät och ville trösta henne kom ett: "Han är svartsjuk!" Och när Axel slutligen tröttnade och gick ut i väntrummet fick vi veta att han störde hela mottagningen om han öppnade dörren. Och det när vi hade sista tiden på lördag eftermiddag, de andra två osteopaterna också hade barn som patienter och Clara dessutom var den som gråtit i en kvart. Och så skäller gubben på AXEL!?! Socialt inkompetent - men förhoppningsvis medicinskt desto bättre?

Han förklarade ialla fall, motvilligt, att det handlade om spänningar i nacken och att hon därför har svårt att vrida huvudet. Av den anledningen har hon alltså legat snett och bara vänt huvudet åt ena sidan och därmed fått ett deformerat huvud. (Jag kan inte riktigt sluta använda ordet "deformerat" för det låter så EXTREMT groteskt så det nästan är lite kul. Sååå deformerad är hon ju inte!) Genom behandlingen (hålla huvudet i kupade händer?) släpper de spänningarna sakteliga och då blir hon rädd och gråter.

Hrm... Nåja. Denna osteopat har ialla fall fått goda vitsord från människor jag har förtroende för, så vi får väl gå dit ett par gånger till och se vad som händer. Men faktum är att redan idag har Clara för första gången sovit med huvudet åt det andra hållet. Kanske funkar det verkligen?

Clara idag

Hur många gånger tror ni jag tiggt om ett skratt idag? Fjäskat med leksaker, grimaser och roliga ljud. Och det enda man får i respons är en gäspning!




2009-10-21

Mat?

Det här kom på posten idag. Reklam från Hipp med en burk morotspuré och en burk äpplemos. Till Clara? Det måste ju vara fel. Hon är min lilla, alldeles nyfödda, bebis och kommer inte börja äta mat än på några ljusår. Jag vill inte stoppa i henne sådant på länge! Jättelänge!
När Axel fick börja med mat var det förresten med just de burkarna också. Troligen hade vi fått dem med posten också. Han avskydde det ialla fall och såg ut som om vi försökte ta livet av honom med den där äckliga morotspuré. Vi får väl se hur Clara reagerar. Om några ljusår alltså.

Deformerad liten unge

Nojjiga mamman gick upp till barnosteopaten idag och fick komma in direkt för en snabbtitt på barnet. Han konstaterade att Claras skallben och bröstkorg är deformerade. Det låter verkligen DRAMATISKT, men det verkar egentligen inte så farligt. Fontanellerna är ju inte slutna ännu och efter 4-5 behandlingar bör det ordna sig. Om man inte behandlar däremot kan det komma att påverka matsmältningen för att organen blir lite ihoptryckta och skallbenet skulle kunna knuffa på ögonglober etc. Tyska läkare är lite dramatiska. I Sverige hade det antagligen inte behandlats alls, skulle jag tro. Och alla är vi väl mer eller mindre deformerade? Ett öra som sitter högre än det andra, olika lutning på nyckelbenen eller olika stora fötter? Nåja.
Själv tycker jag nog att det som är mest deformerat på den här lilla tjejen är frisyren...

2009-10-20

Bajs

Värsta bajsolyckorna är helt klart de som sker i Babybjörnen. Då när trycks bajset ut åt alla håll och kanter och barnet ser ut som en hel bajsexplosion. Vi hade just en sådan händelse. Nu går tvättmaskinen. Mer berättar jag inte.

Idag

I dag är det sagolikt vackert här! I morse var det -5 grader, frost på marken och snö uppe på bergen. En sådan dag känns det extra bra att Axel är på naturdagis. Fina presenter får man ju också när han kommer hem... Idag var skörden en fjäder, ett ekblad och några ekollon. Tjusigt.
Nu, mitt på dagen, är det +6 grader och vi ska gå ut och peta ner några lökar i marken. Tulpaner, påskliljor, krokus och scilla. Blir nog fint till våren.



2009-10-19

Snett huvud!

Clara har snett huvud! Jag har anat det tidigare, men idag kände jag efter ordentligt och det är JÄTTESNETT! Hon är helt platt bak på höger sida och har en utbuktning bak på vänster sida. Jag blev livrädd och började med en gång fundera över hjärnans utveckling och veckning. Såg min lilla söta tjej med gigantiskt ballonghuvud framför mig. Ringde till barnläkaren (ja, jag erkänner, lite hysteriskt), men han var inte där idag. Googlade på "huvudet växer ojämnt" och vågade knappt läsa sökresultaten. Tog slutligen mod till mig och läste ett par artiklar om barn som alltid ligger med huvudet åt ena sidan och blir platta eller sneda. Kanske kan man använder en hjälm ett par månader och sedan är det normalt igen. Kanske kan det forma sig riktigt ändå. Kanske är de stela i nackmuskeln och behöver bara gå till en osteopat för att de ska börja vända huvudet åt båda hållen igen.
Ja, ja... Jg tror jag är nojjigare med Clara än vad jag var med Axel. Men i morgon ringer jag ialla fall barnläkaren igen.

Jul?

I går hade lokala mataffären fått sin julleverens. Det var chokladtomtar överallt! I oktober!?!?
Idag var vi på Ikea. Deras julskyltning hade tydligen stått där i ett par veckor och det fanns produkter som redan var slutsålda! I OKTOBER!?!?!?!?
Jag gjorde som alla andra tydligen gjort - föll för frestelsen. Jag shoppade allt som var rött. Eller grått. Eller hade hjärtan eller tomtar eller något glittrigt på. Samt tre paket färdig pepparkaksdeg. Så nu är vi redo. I oktober...

2009-10-18

Ballerina

För tillfället får man sådana här dockor i Happy Meal på Mc Donalds. Igår fick Axel nummer två (ja, vi är dåliga föräldrar) och gick omkring med en i varje hand, pussade dem och sa; "Jag ÄKLAR dig, lilla Ballerina! Jag ÄKLAR dig!"
Är det sådana historier man ska spara till kommande flickvänner? Eller coola grabbgänget kanske? ;-)

2009-10-17

Ved

Nu har vi fått levererat några kubikmeter ved för vintern. Naturligtvis levererades det när Marco inte var hemma och det stormade och regnade... Det var bara att klä på barnen, bädda ner Clara i vagnen och ställa den vindskyddat. Utrustad med skottkärra, handskar och en hjälpsam son gick det rätt fort ändå att få den på plats.

2009-10-16

Stickningen

Mikaela frågade om stickningen. Så här är det:
Jag hade inte stickat sedan syslöjden på mellanstadiet och avskydde allt som hade med nål och tråd att göra. Men så blev jag ju beordrar VIIIILA i våras och höll på att dö av tristess. Det enda jag kunde komma på att ägna mig åt var sudoku, korsord och stickning. Så jag testade. Och det var faktiskt kul. Eller teraputiskt och lugnande kanske är rätt ord. Jag stickade ialla fall en liten grå klänning till Clara och fortsatte sedan av rena farten med ytterligare fyra klänningar i olika färger och storlekar.



Sedan hittade jag en site med mönster och bestämde mig för sticka den här kjolen till mig själv. Fast i enfärgat grått garn.



Som synes är den veckad nertill och tar därför ungefär trehundra år att sticka. Än så länge är den väl sisådär 20 cm bred. Saknas alltså en bit...

2009-10-15

Gårdagen

När vi vaknade hade första snön kommit. "Det är VINTER idag!" ropade Axel glatt. Yes. Vinter. Det betyder vinterkläder. Det hade jag inte riktigt räknat med. Vi hade ju nästan 30 grader för en vecka sedan och då var det plaskpoolen i trädgården som var mest intressant. Men nu var det dags för fleece, vinterjackor, vinterbyxor, stövlar, mössor, vantar, overall, kängor osv....





Axel var på sitt dagis på förmiddagen och de hade naturligtvis lekt i snön och haft kul. Det var dagens första par dyngsura vantar.

Själv satte jag mig på ett litet café i Bad Tölz. Clara myste i vagnen så jag kunde i lugn och ro dricka varm choklad och äta små lyxpraliner, läsa inredningstidningar och sticka på min kjol. Lyx!!!





På eftermiddagen åkte vi till Lenggries och träffade Dani, Finn och Jonna. Där gick nästa par vantar. Undrar hur många man behöver om man inte äger ett torkskåp och barnet är på utomhusdagis? Kul hade de ialla fall, men i fortsättningen får jag nog ta med termos med varm choklad, extra mellanmål, extra vantar och regnskydd mot snöfallen. Det är verkligen vinter nu.








2009-10-11

Vendela och Klara - Clara och Vendela

Min mormors mor hette Vendela. Det namnet var länge mitt absoluta favoritnamn och det hade jag gärna gett till min dotter. Nu blev det inte så. Dels för att "Vendi la" betyder "sälj henne" på italienska (vilket ju ett av våra familjespråk) och dels för att min bror gav sin dotter namnet Vendela för snart ett år sedan.
Mormors mor hade en syster som hette Clara. Eller kanske stavades det Klara? "Moster Klara" var hon iallafall för såväl min mormor som för resten av släkten, oavsett släktband.
Och nu heter alltså kusinerna Vendela och Clara. Tänk om systrarna Vendela och Klara vetat om det!

2009-10-10

Skola igen

Idag var det dags för Svenska skolan igen. Nu är det inga som helst problem att lämna Axel där och han var jättenöjd efter också och undrade om han inte kunde stanna "HELA DAGEN!"?! Tja, tids nog...
De hade gjort färdigt sin lilla humla som ska hänga i fönstret och han var mäkta stolt. På rasten hade de spelat fotboll och därefter hade de hunnit med picknick och lite sång. Bra.

Själv fick jag en promenad i slottsparken med trevligt sällskap och en fika med blåbärscheesecake. Inte heller fy skam.

2009-10-09

Sommaren är slut

I förrgår hade vi 27 grader!!! I oktober! Idag är det 14 grader, lite regn och sommaren är definitivt slut. Men det var en bra sommar. En av de bästa. Vi fick ju Clara!












2009-10-06

Underbara odrägliga treåring

Det är tufft att vara tre år. Det är rätt tufft att vara treåringens mamma också.
I förrgår hade vi en sagolik dag - jag, Axel och Clara. Vi var i Bad Tölz i sju timmar och ägnade oss åt kanelbullepicknick, lekplatsen, kastade stenar i Isar, hade biologiprat om änder och svanar, hittade en outforskad bro, åt toast på "kondis", hittade en marknad osv. Sagolik, underbar dag med fantastiska, kärleksfulla Axel.

I går var det ett helvete. Axel var sjuk och vi var tvugna att hålla oss inne. Det var sparkar, slag, skrik och "Dumma mamma!" i ett. Jag höll på att bli fullständigt vansinnig. Och jag var ärligt talat inte en lugn, harmonisk och bra mamma hela dagen. Till slut hade jag lust att sätta fast båda barnen i varsin bilstol och bara köra runt, för jag orkade inte mer bråk.

Idag var det underbart igen. Jag fick lika många "Jag äklar dig!" idag som jag fick "Dumma mamma!" igår. Tricket verkar vara att sysselsätta honom hela tiden, helst inte vara hemma och ignorera alla provokationer. Men ändå. Det är jobbigt. Och underbart.

2009-10-03

Clara idag


En liten manick


Nu har jag fått den här lilla manicken - en stegräknare. Tydligen ska man gå minst 10.000 steg om dagen för att vara sund och hälsosam. (Undrar vem som bestämt det?) Igår var första dagen och jag kom upp i 9753 steg. Intressant va? Efterssom vi bor på landet och har minst 5-10 km vart vi än ska är det ju rätt omöjligt att "gå istället för att ta bilen" eller "gå av bussen en hållplats tidigare" eller andra klämkäcka tips. Man måste alltså ta sig för något för att komma upp i antalet steg. "Vardagsgåendet" räcker inte. Men om jag promenerar sisådär 45 minuter om dagen lär jag nog hamna runt 10.000 steg. Nu har jag ju inte alltid möjlighet att ta en rask 45-miuterspromenad varje dag. Med Axel vore det projektet rätt omöjligt. Så istället för 10.000 steg/dag får jag sikta på 70.000 steg i veckan. Långpromenader när han är på dagis alltså.

Och jag lovar att inte redovisa mitt dagliga antal steg här...