Underbara ungar!

Varje morgon, så fort de vaknar, tar Axel med sig Clara in till sitt rum, stänger dörren och läser böcker för henne eller leker med henne. Tack för det, underbara ungar!

Målning och barnkalas

Lördagsförmiddagen ägnade jag åt att måla en ny säng och skötbordet till Claras rum. Axels rum är i princip färdigt, förutom lite bilder på väggarna, medan Claras rum knapp är påbörjat. Dags att sätta fart alltså.

På eftermiddagen var vi på kalas hos tyska Felix som fyllde fyra år. Det var ett tiotal familjer där och vi firade på en agriturismo i Iseo där vi kunde sitta ute och fika medan barnen lekte på lekplatsen och med djuren som fanns där. (Bla ett hängbukssvin, kaniner och hundar.) Vi vuxna hade riktigt trevligt och det var kul att lära känna lite nya människor. Axel och Felix går dock tyvärr inte alls ihop. På hemvägen hade Marco och Axel ett långt samtal om att man behöver inte vara kompis med alla (i Axels värld har hittills alla barn varit kompisar och han tycker det är konstigt när det inte fungerar så). Marco försökte förklara att om några barn inte vill leka utan bara bråkar med honom är det bättre att gå iväg och leka med trevliga barn. "Så är det för mamma och pappa också." Svårgreppat för en glad och snäll fyraåring förstås och en ny del av föräldraskapet för vår del.

Matfri natt!

Nu har Clara för första gangen sovit en hel natt utan att dricka vällling! Tjoho!
Axel drack välling pa natten tills han var drygt tre ar, för han at sa lite mat pa dagen och var riktigt hungrig pa natten. Clara äter däremot ordentligt pa dagen, sa hon klarar sig utan nattamat. Istället har hon använt vällingflaskan som napp och velat snutta flera ganger varje natt. Nu har vi ialla fall minskat mängden välling allt efterssom och i natt var det slut. Gick helt utan problem och känns skönt att vi bara kommer ha ett barn i taget som vill ha mat pa natten. Sex veckor kvar tills lillebror anländer, sa det var väl i sista sekunden...

Julmust och pepparkakor

Idag har jag varit pa "Bottega Svedese", dvs Ikeas svenska butik, och bunkrat upp med julmust, pepparkakor, juleskum, glögg och sill. Den svenska julskinkan som de brukar ha varje ar (saom är färdigkokt, fryst och färdig att griljeras) var slut och kommer inte igen. I OKTOBER!?! Pepparkaksdegen skulle de dock fa igen. Bra. För inte har jag lust att göra pepparkaksdeg när man kan köpa den färdig, utan att behöva leta efter en massa olika kryddor och ingridienser vars italienska översättning kommer bli bökig. Om det ens finns. Köttbullar kom ocksa med hem, fast det far vi nog göra hemlagade innan jul. Prinskorv och lite annat hade vi väl ocksa behövt. Undra om det finns här?

Känns lite trist att fira jul ensamma i ar. Tror jag. Det kanske bara blir skönt, efterssom vi da kommer ha en 14-dagars bebis här hemma. Men vi vill ju att det känns speciellt och juligt för barnen, sa vi far nog anstränga oss lite. Det vill säga - allt bör fixas innan 10:e december. Hade mina eller Marcos föräldrar kommit hit hade vi ju fatt hjälp med julandet, men sa blir det inte i ar. Asch, det blir nog bra. Pepparkakor, tomte och julklappar lär ju göra dem lyckliga. :-)

Vecka 32

Det närmar sig! Nu är jag i vecka 32 och planerat snitt hamnar runt 10:e december. Bara sex veckor kvar och jag mar fantastiskt bra! Kul att fa en sadan graviditet pa slutet - i skarp kontrast till de första tva... :-/ Magen är riktigt liten, men lillebror haller mattet som han ska och vägde 1,6 kg pa kontrollen förra veckan. Pa dagen sa stor som han ska vara.
Känns som att det gar rasande fort nu pa slutet. Mina sista gravida veckor nagonsin. :-( Sedan är jag förbrukad som kvinna... ;-)

Monteviasco

Söndagens utflyktsmål blev Monteviasco på italienska sidan av gränsen. Det är en liten by som man bara kan nå via linbana och som har 12, TOLV, fasta invånare. Två restauranger, en liten turistshop (sa åtminstone skyltarna), en kyrka och en läkare (med mottagning på onsdagar kl 12.15-12.30. Haha!) finns också. Ena restaurangen var fullbokad när vi ringde på morgonen, men den andra fick vi plats på. Det blev en härlig lunch med antipasti, risotto funghi porcini och glass gjord på getmjölk med varma skogsbär till efterrätt. Jo, visst hade det varit ännu bättre med salami och olika sorters rökt och torkad skinka, ett stort ostfat och en kanna vin - men det här gick också. När den här graviditeten är över behöver jag ju aldrig mer avstå sådana läckerheter. Till dess klarar jag mig.
Barnen tyckte att linbanan var spännande, den lilla pyttebyn med sina trånga gränder var kul att springa omkring i och de var nöjda med maten. Härlig dag alltså!

Sagt av Axel

- När jag blir stor, när jag blir VUXEN, och inte behöver mina leksaker längre, da ska jag ge allihop till Clara. Da kan jag visa henne hur man leker med dem. Da är hon nog redan tva ar! Eller tre...

Ynkligt

Det ser inte mycket ut för världen, men de här pinnarna och pyttebuskarna utgör ett par av de sex plantor klätterrosor och tio lavendelplantor som nu befinner sig i var trädgard. Till varen, eller nästa var kanske, vore det trevligt med en vacker, väldoftande rabatt här pa baksidan. Till slut ska rosorna tydligen bli upp mot tre meter höga. Vi missade visserligen ett par centrala regler när det gäller att plantera rosor (som att beskära rötterna, gräva minst 50 cm djupa hal och lata plantorna sta i vattenbad tre timmar innan plantering) sa vi far väl se om det blir nagot av det...

Sagt av Axel

- Idag pussade Sofia och Marta mig.
- Jaha, sa mysigt. Vad gjorde du da?
- Jag pussade Marta ocksa. Men inte Sofia.
- Jasa, varför pussade du inte Sofia da?
- Jag HANN inte.

Sagt av Axel

Sagt av Axel efter utflykt med dagis:

- Ja, det var kul. Men Alessandro kastade ekorrar på mig. Massor med ekorrar! Hela tiden!
- Ekorrar?
- Ja, sådana där som ramlar ner från träden hela tiden.
- ......? Ekorrar?
- JAAAAAAA!
- .......?
- Jaha! Du menar ekollon?
- Mmmm... Jag sa ju det...

Söndag i Monza

Det blev en söndag i Monza för att hälsa pa svärfar medan svärmor var i Wiesbaden och tittade pa nya barnbarnet.
Vi at gigantiska, goda, avlanga pizzor serverade pa stentallrikar och vita dukar (joda, dukarna tjänade ocksa som tallrikar vid vart bord...), därefter en promenad i stan och en glass som efterrätt. Alla nöjda, alla glada, alla väldigt mätta.

Skön dag!

Vi tog en tur till Bellinzona på eftermiddagen. Gick upp till Castelgrande (en riktigt riddarborg enligt Axel) och lekte på borggården med den fantastiska utsikten, klättrade upp i tornen (jag satt nedanför under ett stort träd och vinkade till min fina familj), gick balansgång på stenmurar, klättrade i bergen osv. En god fika och en promenad genom stan hann vi också med. Barnen sprang och klättrade hela eftermiddagen, så de var helt slut!

Efter prat om den svenska företeelsen "fredagsmys" tyckte jag att det lät som en rätt trevlig idé. Vi bestämde oss för att testa idag och modifierade konceptet till "lördagsmys" samt slog ihop det med lördagsgodiset. Dvs först film ("Heidi" på tyska för det är ju enda gemensamma språket i familjen) med plockmat i soffan, därefter lördagsgodis och slutligen välling innan båda två fullständigt stupade i säng. Men nu måste jag fråga er fullfjädrade fredagsmysare; Vad äter ni egentligen för barnvänlig soffmat? Här blev det vårrullar, olika ostar, oliver, fyllda skinkrullar och små dubbelsmörgåsar med ägg och kaviar. Men vi behöver nog lite variation. Så hit med era fredagsmysmenyer är ni snälla! :-)

Fem i familjen

Om sisådär tio veckor, senast, blir vi fem i familjen. Det kommer en lillebror till Clara och Axel. :-) Graviditeten har gått lite upp och ner, men i jämförelse med när jag väntade Axel (och kräktes konstant åtta timmar om dagen i 20 veckor) och när jag väntade Clara (och började få preeklampsiesymptom och blev inlagd redan i v. 23 första gången, gjorde otaliga kontroller varje vecka, var sängliggande och sedan förlöstes med akutsnitt fyra veckor för tidigt) så är det här en FANTASTISK graviditet! Med undantag av två veckor runt v. 17-19 när det var lite svajigt så har jag mått otroligt bra och allt ser fortfarande helt okej ut. Lillprinsen väger nu ca 1,2 kg och min kropp är fortfarande med på noterna. Det här går nog vägen! :-)

Men vi hade behövt lite hjälp med namn. Axel, Clara och...? Vadå...? Det måste ju funka på svenska, tyska och italienska. Och helst engelska också. Det får gärna vara nordiskklingande och måste funka med efternamnet också. Förslag, tack!