Coola tjejer...

...kör traktor!

Jag har hittat en skatt!

Det lönar sig att städa ordentligt i alla hyllor när man flyttpackar. Man kan tex hitta en sådan här skatt. Eller hållhake... ;-)
Ni minns väl "Mina vänner" från lågstadiet? Där man skulle fylla i sitt drömyrke, sin bästis osv? Det här är vuxenvarianten. Jag fick den när jag fyllde 30 och några vänner fyllde i sina svar redan då, på 30-årsfesten. Andra har skrivit i den senare. Här finns (rätt onyktra) svar på frågor om pinsamma minnen, saker man är stolt och mindre stolt över, vad man gör om fem år osv. Nu är frågan hur jag på bästa sätt ska förvalta denna skatt? Utpressning kanske? :-)

U6 och U8

U6 och U8, eller 1-årskontroll och 4-årskontroll som det väl heter i Sverige, är nu avklarade.

Clara är 72 cm lång och väger 8,4 kg. En liten plutta fortfarande alltså. Hon är alldeles frisk och precis som hon ska - och extremt aktiv. "Storebror lär inte få det lätt med en så vild lillasyster" var läkarens kommentar. (Och storebror är inte direkt lugn...)

Axel är 101 cm och väger 15 kg. Ännu en smalis. Han fick pluspoäng för att han klär på sig själv, för sin motorik och för sin trespråkighet. En antydan till minuspoäng fick jag för att vi låter honom titta på film varje dag. Jag skarvade sanningen och sa att det var lite färre minuter/dag än vad som verkligen var fallet. En halvtimmas film/dag var tydligen ok. Inte mer. Och inte TV. Tydligen finns det en ny stor undersökning som bevisat att skolbetygen sänks med 10% för varje tv-timma/dag. Aj, då. Här är det nog en halvtimma på morgonen och en halvtimma på kvällen. Betygssänkning med 10% alltså.

Vi har ialla fall tur...

...med vädret. Det har regnat i flera veckor nu. Det är grått, grått, grått och blött, blött, blött. Fortsätter det i ytterligare två veckor kommer det inte kännas lika sorgligt att åka härifrån. Det vore ju bra.
18 dagar kvar till flytt.

Galning!

Ni måste se vad Marco filmade och fotade i Peru för några veckor sedan. Galningen överlevde, men jag är väldigt glad att Marco är den som är bakom kameran och inte framför!

Här ligger filmen (hoppet kommer i slutet) och här är bilden:

Lämplig barnbok?

Axel har en ny bok som heter Örnis bilar. Den är illustrerad av Jan Lööf och så här ser det ut i verkstan där en del av boken utspelar sig:



Vaaa??? Är det verkligen så man bör gestalta en arbetsplats i en barnbok?!? Än har Axel inte frågat varför det finns nakna kvinnor på bilder i en verkstad. Men den frågan lär komma...

Rosa sandaler

Idag har Axel för första gången, med sprutande tårar, skrikit "JAG-VILL-HAAAAAAA!!!" i en affär. Det gällde rosa, glittriga sandaler med prinsessor på - precis som bästa kompisen Kate just hade fått. Snacka om inre mamma-konflikt. Lösningen var dock enkel: De fanns inte i hans storlek. På riktigt. Hade de funnits hade jag kanske köpt dem och väl valt när de kunde användas. Kanske...

Femårig bröllopsdag!

Idag är det fem år sedan jag och Marco gifte oss!
Så idag har vi firat med fantastisk middag, champagne i mängd och.... Nej, just det. Så var det inte. För Marco är på jobbresa i Cortina ett par dagar. Men det känns inte särskilt sorgligt. Vi har så många härliga och fina dagar, så just den här dagen måste vi faktiskt inte fira. Vi tar det en annan dag.

Så här såg det ialla fall ut för fem år sedan:

En sådan helg!!!

I lördags var det ostfestival i Bad Tölz. För ynka 3 euro blev man insläppt på festivalområdet där man fick prova ostar och viner i vartenda stånd. På bayerska ostfronten handlar det mest om olika sorters Almkäse och Bergkäse. Gott, men det hade varit trevligt med lite fler riktigt mögliga och krämiga varianter också. Det blev en rejäl bayersk "Käsespätzle" till lunch och vi fick även med oss några fina getostar och en rejäl parmesan hem. Lyckat alltså.

Sedan köpte vi jordgubbar, körsbär och vindruvor på torget och hade picknick på lekplatsen innan vi åkte hem. Marco stack ut på en cykelrunda medan jag, Axel och Clara gick på "cykelpromenad". Vår vana trogen hade vi fruktpicknick vid tågstationen i byn innan vi fortsatte och tittade på hönor och hästar.

På kvällen blev det grillpremiär. Fläskfilé som marinerats i soja, honung, vitlök och örtkryddor. Foliegrillad getost med soltorkade tomater och timjan. Fruktsallad med jordgubbar, körsbär och mango. Nu är det äntligen sommar!

På söndagmorgon visade det sig att hela byn firar Frohleichnam. Ur alla fönster hängde välstrukna röda fanor med guldband och madonnabilder. Framför en del hus stod små altare med vit duk, blommor och statyer. Och en lång procession med bybor vandrade genom hela byn och över ängarna och spelade blåsinstrument, sjöng psalmer och bad för en god skörd. Processionen bestod av olika grupper som alla var klädda i just sina tradionella dräkter. Vissa kvinnor bar små blombuketter. En grupp män bar gevär. Flera grupper bar tunga altare under ett par timmars tid. Någonstans i mitten kommer påven... Eller kanske var det byprästen.
Otroligt att en liten by som Reichersbeuern kan uppbåda så många engagerade... ehhhh.... religiösa bönder i lederhosen?







När vi hade tittat på detta storslagna bayerska evenemang åkte vi på ett något mer svenskt firande. Födelsedagskalas för Emma (3 år) och Elvira (1 år). Vi fick svenska kanelbullar, blåbärsmuffins, jordgubbstårta och trevligt sällskap. Och jo, 30 graders värme och solsken förstås.
Sådana helger kan vi ha fler av!

Tillbaka

Nu är hela familjen tillbaka efter drygt två veckor på resande fot. Marco var i Peru och fotade medan jag och barnen var i Sverige. Olika faller ödets lotter... ;-)

Ur Axels perspektiv hade vi Den Perfekta Resan. Förutom att vi bodde hos älskade mormor och morfar så träffade vi naturligtvis hjälten morbror Marcus, kusin Vendela, gamlamormor, gamlafarfar, kompis David och mina kompisar med deras barn. Dessutom hann vi med Legoland på vägen, en tvådagarstur till Astrid Lindgrens värld (som var den absoluta höjdpunkten), Bushuset i Göteborg och djurparken i Borås. Aktiva veckor alltså.

Vi tog biltåget från München till Hamburg och körde sedan genom Danmark och Sverige. Jag undrade innan hur det skulle gå att resa ensam med två barn på det sättet, men det gick verkligen fantastiskt bra. Axel tyckte det var jättespännande att sova på tåget och båda barnen sov gott hela natten. Lite bökigt är det naturligtvis med en bil som ska lastas på tåget, två trötta barn och nattväska som ska lyftas upp på tåget, ut ur bilen på färjan, in igen, ut på nästa färja osv. Men jag kan nog tänka mig att göra om det igen. Fördelen är ju att man kan ta med sig massa saker hem igen efterssom man inte är begränsad till en resväska. 200 liter välling, kilovis svenska böcker och mängder av fiskbullar bland annat...

Själv njöt jag oerhört av att få träffa mina vänner igen. Det känns tråkigt och sorgligt att det blir så sällan. För några (okej, sju är det visst nu) år sedan umgicks vi och träffades så gott som varje dag. Jag saknar det!!!