Missanpassad

Jag är fortfarande missanpassad. Jo, men det är ju okej med tanke på att vi bara bott här i fem månader. Men morgonens felaktiga beteende var så gravt så det får man bara inte göra. Nej, det är inte regnkläderna igen. Nu har det blivit kallt så idag fick jag plocka fram en vintarjacka. (Och jag fick in hela kroppen, inklusive magen, i en 38 - två veckor innan förlossning! Det ni!) Nej, idag var misstaget betydligt större och värre.

Så här var det: Brevid Axels dagis ligger en liten kiosk. Utanför står en skylt att man kan köpa bla kaffe där. Efterssom kaffekapslarna är slut hemma och jag definitivt behövde en koffeinkick idag så knallade jag in och frågade om de hade kaffe för take away. Kvinnan bakom disken tittade skeptiskt på mig och frågade "Hur då ta med sig...?" Min (bayerska) vana trogen utgick jag från att hon var grinig och inte hade lust att förstå. Sååå fel var min italienska inte. Jag tog mig alltså helt enkelt en plastmugg, fyllde den från maskinen och knallade ut i kylan. Hon tittade underligt efter mig och först då slog det mig: Jag befinner mig i den delen av världen där "kaffe" betyder en minikopp med några svarta droppar som man hivar in på ett ögonblick på stående fot... Man går definitivt inte på promenad med sin kaffekopp!

Svenska lekgruppen

Veckans aktivitet på svenska lekgruppen blev bak av chokladbollar och "pan de pepe". (Är det korrekt? De liknar ialla fall pepparkakor, men är tjockare, mjuka innuti och har en starkare kryddning.) Atta nöjda barn kavlade, tryckte ut figurer, rullade bollar och provsmakade en hel del. Alla nöjda, alla glada. Och det bästa av allt; Vi fick med oss en liten fin påse med kakor och en burk med chokladbollar hem. Jag hoppas att Axel har glömt bort de där chokladbollarna - för de finns inte längre... (Ja, men vadårå!?!? Jag är ju graviiiiid! Och jag hade faktiskt ocksa hjälpt till!)

Check...

För några dagar sedan insåg jag att det är advent till helgen. Det kom onekligen som en överraskning, men jag är redo! Jul- opch adventskartongerna är (nästan) de enda kvarvarande lådorna efter flytten och jag såg just att de är perfekt märkta med "Adventskalender, adventsljusstake, stjärngosse- och luciakläder" osv. Det var en av de första kartongerna som jag packade inför flytten så de är verkligen exakt uppmärkta med en prydlig lista utanpå varje kartong. (I slutet blev det i bästa fall en slarvig tuschanteckning om ungefär från vilket rum innehållet kunde tänkas komma...)

Några av paketen till adventskalendrarna är inhandlade (måste invänta ett paket från Sverige också för att kunna fylla dem helt). Vitmossan är redo. I eftermiddag blir det pepparkaksbak med barnen (Clara älskar att kavla och Axel är en hejare på att trycka ut fina figurer) och på lördag har jag lovat lussekattsbak. Minsann, om jag inte är redo! ;-)

Pappas flicka

Clara är pappas flicka. Det bara är så. Jag tyckte allltid att det var ett rätt löjligt begrepp, men OJ, vad det är så här hemma! Redan under amningstiden kunde Clara äta sig mätt i sängen på natten - bara för att sedan direkt vända ryggen till mig och larva iväg till pappas sida av sängen. Och så har det fortsatt. Mamma är en utmärkt serviceperson, men pappa är den stora kärleken. Går Marco utanför dörren trillar tårarna, åker han iväg med bilen gråter hon som om hon blivit övergiven för alltid. Hör hon att han kommer i dörren lyser hon upp med hela ansiktet och viskar; "Pappa...!" innan hon börjar jubla av glädje. Hon strålar av kärlek när hon tittar på honom och hon kan krama och pussa honom i evigheter. Om jag är avundsjuk...? Tja... ;-)

Men inte nog med det. Efter pappa på tio-i-topp-listan kommer Axel. Okej, det kan jag köpa. Han är urgullig mot henne och dyrkar henne fullständigt. Men sedan borde det ju ända vara jag? Nope. Sedan kommer Jennifer, den tyskspråkiga tjejen som kommer till oss fyra timmar i veckan för att leka med barnen på tyska. När hon kommer skrattar Clara glatt och sträcker sig mot henne, vinkar till mig och går! Lilla skitunge!

Jo, men sedan, på fjärde plats, där kommer faktiskt jag! :-)

Sagt av Axel

Sagt av Axel, med förklarande blick och en axelryckning, i hissen pa Ikea när främmande människor började prata med en icke-svarande Clara:

"Lei é svedese..."

Sagt av Axel

- När jag blir stor ska jag bli en man. En pappa.
- Ja, det kan du bli. Hur många barn vill du ha då?
- Tre! En Axel, en Clara och en Sixten. (I Axels värld kommer det snart en Sixten, men det blir något annat namn på lillebror.)
- Jaså. Men det finns ju redan en Axel och Clara?
- Jaaaa... Då får de heta Fru Olsson, Tjuppelitjupp och Plupp.
- Jaha, ja det var ju bra namn. Vem ska vara mamma till barnen då?

Här väntade jag mig namnet på någon tjejkompis, men får istället en blick som fullständig idiotförklarar hans mor och ett självklart:

- Du, förstås!

Sagt av Axel

Dyster kommentar vid frukostbordet:
"Jag får bara vatten och brö... Fy fabian!"

Det tackar vi för, Astrid Lindgren.

Emigrantpaket

Det kom ett paket pa posten. Ett sa kallat emigrantpaket. Ni vet sadant där som vi emigranter suktar efter och drömmer vata drömmar om? Det här innehöll välling, smagodis, fiskbullar i hummersas, regnkläder fran Didrikson till bada barnen, sma presenter till adventskalendern, Bamsetidningar, pysselböcker och ett antal paket till alla stora och sma. Tom den allra minsta har fatt ett paket med kläder som han kan ha när han kommer om nagra veckor.
Fantastiskt! Sadana här paket lever jag pa lääänge! :-)

Hon sover!

Inte nog med att Clara gått med på att avstå välling på natten - i natt sov hon dessutom drygt 11 timmar i sträck utan ett pip! Hoppas, hoppas, hoppas att det fortsätter så här. I så fall får ju JAG sova hela nätter i fem veckor, innan det börjar om igen. Det har jag inte gjort sedan innan Axel föddes. (Och nej, det är inte så dramatiskt som det låter. Det har inte stört mig särskilt att vakna till någon eller några gånger varje natt. Men ändå - det kunde vara skönt att sova lite djupare ett tag.)

Baksidan av medaljen är dock att hon inte verkar vilja sova på dagen längre. Inte alls. Hittills har hon sovit ungefär 90 minuter på förmiddagen, men idag blev det ingenting. Känns liiite tidigt att sluta sova på dagtid när man är 16 månader.

Barnfritt

Idag har jag och Marco haft barnfritt. Dvs svärmor har varit här och tagit hand om barnen hela dagen. Så vad gör man? Tja, åker på romantiska utflykter, strosar i inredningsbutiker och äter trevligt... Jajamensan! Det blev både Ikea och Mc Donalds. Romantik i överflöd... ;-)

Monte Tamaro

Det är höstlov även här, så igar gjorde vi en utflykt till Monte Tamaro. Det ligger bara en kvart härifrån och är verkligen ett fantastiskt utflyktsmål! Linbanan tog oss upp till 1.530 meters höjd och där väntade en av världens antagligen vackrast belägna lekplatser med gungor, klätterborg, rutschkanor etc. Det fanns massor av lek för både stora och små barn, sa även Clara var helnöjd. Där fanns en rodelbana som Axel och Marco jublade sig igenom fem gånger samt en äventyrspark. Här kan man cykla downhill och vandra. Restaurang och uteservering fanns det naturligtvis också. Samt liveunderhållning i form av skärmflygare som startade just där samt en helikopter som lyfte och landade ett antal ganger. Och som om inte det räckte - en FANTASTISK utsikt över snötäckta bergstoppar och Luganosjön. Hit tänker jag ta med gästande familjer i framtiden!