Alfapet

Nu var det dags att plocka upp nya spelet som köptes i somras. Axel tyckte det var kul, men naturligtvis svårt att hitta ord utifrån åtta bokstäver. Att han vann ökade väl dock motivationen så det blev både två och tre omgångar.

Slutgiltigt

Nu är det verkligen så. Det är dags. Spjälsängen har stått brevid min säng i sammanlagt flera år med tre olika små underbara människor sovandes i. Men nu används den inte mer och det ska inte bli några fler småttingar i den här familjen. Det känns rätt sorgligt art den här tiden är förbi.
Både mina och Marcos föräldrar har sparat de spjälsängar vi sov i som barn. Där har våra barn sovit när vi varit på besök. Kanske kommer det någon gång sova ett litet barnbarn även i den här sängen.

Nostalgi

När jag var fyra år började jag åka konståkning. Jag höll på i tio år. Fortfarande tycker jag det är fantastiskt att komma in i en ishall och känna den speciella lukten, kylan och höra skridskor som skrapar mot isen.
Så självklart måste min dotter åka konståkning! :-) Hon tränar en gång i veckan och tycker det är JÄTTEKUL! Bästa stunden på veckan. Idag var det Lugano cup så vi åkte dit en sväng och tittade. Och den där känslan av nostalgi fullständigt slog emot mig. Pirret i magen, domare med allvarliga ansikten, väntan på poängen... Det hade varit väldigt kul att få känna den känslan igen. Kanske, om Clara fortsätter åka, blir det väl klubbmästerskap om några år. Jag kan ju tänka mig vem som kommer vara mest emotionell då...

Vi firar!

Axel väckte mig vid 5-tiden i morse och viskade: Mamma, jag har läst en hel bok alldeles själv! När det blir morgon åker vi till leksaksaffären och jag får välja vad jag vill!
Jodå, det hade vi lovat och det löftet höll vi såklart. Vad det blev? En efterlängtad bilbana.

Han läser!

Ikväll har Axel för första gången läst en hel bok själv! På svenska. Det är stort. Jättestort! Han var så otroligt glad och tycker det är jättekul att kunna själv. Imorgon vill han ta nästa.
Vi har alltid jobbat hårt med svenskan och i talat språk ligger nog svenskan och italienskan ganska lika just nu. Han pratar ju italienska med kompisarna i skolan hela dagarna, på fotbollsträningen, simningen och med Marco. Men svenska pratar han med mig, sina syskon, svenska kompisar en eftermiddag i veckan och svenska skolan varannan lördag.
Kanske är det så att vardagspratet kommer lika lätt på båda språken, men att vokabulären fortfarande håller en högre nivå på svenska. Första boken blev ju ialla fall på svenska. :-)

Fotbollsdag

En hel dag med bara fotboll. Det kändes ju inte helt lockande om jag ska vara ärlig. Särskilt med tanke på att det hela började kl 8.00 och höll på till kl 16.00. Dessutom en söndag då Marco var bortrest. Men det var ju bara att ställa klockan på tidigt väckning, släpa upp tre trötta barn och traska iväg till fotbollsplanen för årets största knatteturnering.

Fast med 23 grader (kan det verkligen ha varit SÅ varmt?), strålande solsken, fantastisk utsikt, trevliga människor och i stort sett bara nöjda fotbollsspelare så fick jag ju omvärdera det hela. Vi bor i en del av Lugano som bara tycks bestå av barnfamiljer och alla känner varandra mer eller mindre. Det är trevligt. Väldigt trevligt faktiskt. Det hämtas förmiddagskaffe, det grillas revben och lagas jättegrytor med pasta, man ser efter varandras barn, delar med sig och är generösa till sinnet. Förbaskat trevligt helt enkelt!

Hur fotbollen gick? Nja... Axels lag fick möta killar som var både ett och två år äldre, så två vinster och fyra förluster var väl helt okej. Huvudsaken var ju att alla fick medalj!

Fredagsmys på italienska

Hur ska detta gå...?

Axel har gått i skolan drygt en månad nu. Första dagen fick barnen välja sina platser själva och han satt naturligtvis bredvid bästa kompisarna Diego, Alessio och Luka. Redan andra dagen fick fröken flytta på dem för att de inte kunde hålla tyst.
Igår berättade han för oss att han och Diego brukar smita iväg till killtoaletten på lektionstid. "Jaha. Vad gör ni där?" undrade vi. "Kissar. Tvättar händerna. Och spelar fotboll." Vi hade lite svårt att hålla oss för skratt men försökte förklara att det var bättre att stanna i klassrummet när det var lektion och spela fotboll på rasten. Idag hade de ändå gjort det igen - och fröken hade kommit på dem. "Oj, då! Vad sa hon då?" undrade vi. "Hon blev arg. Och det får ALDRIG hända igen! Men vi får väl se..."

Första snön!

Det som var regn här visade sig vara snö på bergen runt omkring. Det här ser jag från mitt vardagsrumsfönster just nu.

Rusk

Regn och rusk ute. Axel är i skolan, Oscar sover, jag dricker en kopp the och Clara pysslar pysselbok. Regn känns rätt okej ibland.

Bara skönt

Det här var en av de helger där vi faktiskt hade en helt oplanerad dag. Det händer alltsa en gang varannan vecka. De veckor da det inte är svenska skolan pa lördagförmiddagen. Den här helgen blev alltsa precis sa skön som man kan önska.
Axel vaknade tidigt och gick upp och hämtade sin lördagsbok som var en efterlängtad "Lassemaja"och när även jag vaknade gick vi ner i vardagsrummet, kröp ner i nya soffan och började läsa. Utan att nagon endaste liten knatte kom och störde. En pannkaksfrukost och en frisörtid (för Axel) senare blev det bio för Axel, Clara och Marco medan jag och Oscar akte och handlade maten till kvällen. Vi dansade in lördagkvällen med Gangnam style och övergick till en asiatisk njutning med chicken satay, scampi i röd curry, naan, mango chutney, räkchips och lite annat smatt och gott och tyckte vi hade det rätt bra. :-)
Söndagen vigdes at Axels första fotbollsturnering pa bortaplan (tva segrar och tva oavgjorda matcher!) och följdes av pizza med bästa kompisen.
Nu, söndag kväll, är det vin, choklad och soffläge.
Synd att det är mandag imorgon...

Win-win

Gamla favoritsofforna har lämnat huset. Det känns onekligen lite sorgligt för jag tyckte riktigt, riktigt mycket om dem. Men de passade inte in i rummet, sa det fick bli sa till slut. Istället för att betala 160 chf för att fa dem bortfraktade hittade jag faktiskt nagon som ville ha dem och kom hit och hämtade dem. Och i gengäld fick jag minsann en present. MIN present. Funderar pa att avnjuta den i badkaret nagon kväll. Eller.... Jag kanske borde dela med Marco. Win-win, liksom.

Skolmat

Just skolmat är nagonting som saknas här. Bara de barn vars bada föräldrar jobbar och ända inte kommer upp i en viss inkomstniva erbjuds att barnen far stanna kvar i skolan och äta där. Det är med andra ord inte särskilt manga. Vi andra hämtar hem barnen till lunch varje dag. Det leder naturligtvis till att manga turas om att ta hem kompisar pa lunch och idag är det Axel som ska ha med en kompis hem. I teorin är det ju en bra idé och i vilket fall som helst socialt och trevligt. Det är bara det där med att jag idag alltsa har fyra barn som ska äta lunch här hemma... Jag har liksom nog med mina egna. Men, okej da.
Sa nu väntar grönsaksstavar med dipp, pasta med köttfärssas, wienerschnitzel, chokladmousse och frukt. Hoppas lilla gästen är nöjd med det och att killarna far roligt.

Pingis?

Axel har börjat skolan och har tva timmars lunchrast varje dag när han kommer hem och äter. Det betyder att vi gar till skolan 8.30, hämtar honom 11.45, lämnar honom igen 13.45 och hämtar hem för dagen 16.15. Det blir manga promenader varje vecka. Närmare bestämt 18. Pa onsdagarna är det nämligen bara halvdag. Dessutom spelar han fotboll och gar pa simskola. Clara gar ocksa pa simskola och aker skridskor. Alla tre barnen har svensk lekgrupp, tyskalektioner och svensk skola. Det innebär 32 olika tider da ett eller flera barn ska hämtas eller lämnas nagonstans. Trettiotva. Varje vecka. Finns det nagot som heter pingisförälder sa kan jag kanske kvalificera mig som det?

Kanske...

...skulle den här bloggen få vakna till liv igen?
Jag saknar ju bloggandet, men tiden har visst lagts på annat det sista halvåret. Eller, tja... året. Och när jag slutade logga in för att blogga slutade jag läsa alla andra bloggar också. Så dumt. Det får bli ett nytt försök! :-)