Camilla Toniolo

Nytt fadderbarn

2012-01-12T12:03:00.002+01:00

Ända sedan jag var 12 ar och var i Gambia med mina föräldrar har vi alltid haft minst ett fadderbarn genom SOS barnbyar. Det första var en liten pojke som hette Kawsu och bodde just i Gambia. Sedan har det följt ett flertal barn runt om i världen genom aren. Sedan 15 ar tillbaka stödjer jag en pojke i Bangkok som heter Pol. Mina föräldrar har en flicka i samma by. Nu börjar Pol bli stor och ska snart fa sta pa egna fötter.

Under julen fragade Axel om alla barn far julklappar eller om det fanns barn som inte fick nagra. I hans värld handlade det nog om barn som inte varit snälla och därför blev utan, men jag tyckte det var ett lämpligt tillfälle att berätta om att de allra flesta baren i världen inte alls far nagra presenter. Vi fortsatte att prata om vad vi kan göra för de barnen och bestämde tillsammans att vi vill ha ett fadderbarn till familjen. Nagra dagar senare kom ett foto och en kort berättelse om Avlino i Angola. Nu vill Axel skriva brev och skicka presenter sa det ska vi göra i helgen.

Nu uppmanar jag dig att ocksa skaffa ett fadderbarn! 200 kronor i manaden har du rad att avsätta för att nagon liten och föräldralös ska fa växa upp med en mamma och syskon och fa ga i skolan. http://www.sos-barnbyar.se/Pages/Default.aspx Gör det nu!!

Sagt av Axel

2012-01-08T18:28:00.001+01:00

Sagt av Axel, som försöker lära sig planeterna i rätt ordning:
Merkurius, Venus, Tellus, Juventus...

Vänligt, igen!

2011-12-17T21:09:00.003+01:00

Ännu en snälla-hjälpsamma-människor-upplevelse: Jag var en sväng i stan och skulle korsa en rätt trafikerad gata. Pa trottoaren var det ett vägarbete, sa jag kom precis upp pa trottoaren med vagnen och ställde mig för att vänta pa grön gubbe. Snabbt som ögat kommer en av arbetarna fram till mig, undrar om jag vill ga över och tar sig sedan genom hela byggarbetsplatsen för att trycka pa den där knappen som gör sa att det blir grön gubbe. Bara sadär!
"Trevlig dag!" Ehh... Tack detsamma! :-)

Storebror och lillebror

2011-12-17T09:58:00.003+01:00

Jag var hos barnläkaren med Axel och Oscar. Båda skulle vaccineras och Oscar skulle även på 1-årskontroll. Axel var först ut och blev lite förnärmad över att det gick så fort så han inte ens hann hålla mig i handen. Oscar mättes till 77,5 cm och vägdes till 9,2 kilo. Därefter var det dags för två sprutor och slutligen ett blodprov i fingret för att kontrollera järn etc. Nu hade Oscar dock fått nog och började gråta hejdlöst, som man väl kanske kan räkna med. Men plötsligt ser jag att Axel, en bit bort i rummet, blir alldeles röd om kinderna och blank i ögonen innan han slänger sig fram över en stol och börjar gråta! DET ÄR JU MIN LILLEBROR! INGEN FAR GÖRA ILLA MIN LILLEBROR! grät han. Sötaste, söta! Jag blev alldeles tårögd själv och till och med de två sköterskorna blev blanka i ögonen. Vår lilla storebror. Så full av kärlek.

Finaste luciatåget!

2011-12-13T23:02:00.002+01:00

Det är bara så. Gårdagens luciatåg på Piazza Riforma mitt i Lugano var det vackraste luciatåg jag någonsin sett! Jag må vara partisk - men ändå... Hela stan var så fint smyckad med vackra julgranar och belysning i träden och på de gamla ståtliga byggnaderna. Luciatåget, med en kör från Sverige och våra svenska barn här i Lugano, kom gående genom rådhusets pelargång ut på piazzan och till mitten av torget. Där stod de och sjöng och allt var bara alldeles, alldeles... Ja, ni vet. Sådär så vi svenska föräldrar står där med gåshud och snyftar lite och försöker diskret torka tårarna.

Clara stod längst fram tillsammans med några större lucior. Av någon anledning hade hon fått för sig att kronan skulle ramla ner, så hon höll stadigt fast den i 20 minuter. Sötaste söta!

Axel var längre bak med stjärngossarna och varje gång han fick syn på mig eller Marco i publiken visade han "tummen upp" för att meddela att läget var under kontroll. :-)

Tack!

2011-12-07T21:51:00.002+01:00

Jag älskar mentaliteten här och tycker många människor jag träffar på är så fantastiskt vänliga. Men ibland blir jag ändå så positivt överraskad. Som idag.
Jag var och handlade i en stor mataffär och skulle köpa alla igredienter för att baka svenska pepparkakor. Snälla Marlene hade skrivit upp hela receptet på italienska så jag skulle hitta rätt och allt gick bra. Förutom den där melassen som skulle ersätta sirap. Jag hittade ingen och personalen som jag frågade trodde att det inte fanns. Nåja, inte mycket att göra åt det alltså. Jag fortsatte genom affären, köpte kryddor och tog kanske ytterligare tio minuter på mig innan jag kom fram till kassorna. Precis när jag skulle betala kommer en kvinna springande mot mig med en burk i handen. "Visst var det den här melassen ni letade efter?!" frågade hon och gav mig den. Ja, visst var det! Jag hade inte sett henne tidigare i affären, men tydligen hade hon hört när jag frågade efter den, hittat den på någon annan hylla, tagit med den hela vägen genom affären och letat upp mig. Underbara fantastiska människa! TACK!!

Att tiga vore kanske guld...?

2011-12-02T21:05:00.005+01:00

Jag pratar fortfarande inte italienska. Det kan man absolut inte påstå. Men jag kan en del ord och dem brukar jag bunta ihop och leverera. Med en grammatik och ett uttal som naturligtvis är helt upp åt väggarna fel. Men ändå, det blir någon slags konversation av det ibland. Som idag med städerskan till exempel. Hon har inte heller italienska som modersmål, men ligger ändå hästlängder före mig. Vi hade ett långt, ingående och mycket intressant samtal. Vi pratade nämligen om att hennes man låtit sterilisera sig. Eller... det var åtminstone det jag pratade om. Att hennes man låtit sterilisera sig, alltså. Hon kanske pratade om något helt annat...?! I så fall blev hon nog fundersam över mina kommentarer...

Sagt av Axel

2011-12-02T00:06:00.003+01:00

I boken som vi läser just nu, Stora Sparveln (som jag för övrigt censurerar kraftigt när jag läser...) säger Sparveln att även om hon är ledsen sa är hon nästan alltid glad längst inne ända.

- Ja, det är man ju, sa Axel.
- Jasa? Är du ocksa det?
- Ja, saklart! För man har ju alltid sin familj.

Min lilla fina, kärleksfulla pojke!

Ny kusin!

2011-12-01T14:44:00.002+01:00

I natt föddes min brors lilla son Jacob och mina barn har därmed fyra kusiner. Tva i Sverige och tva i Luxemburg. Clara tog emot beskedet genom att stämma upp i "Ja, ma han leva, ja ma han leva, ja ma han leva uti hundrade ar... Hurra, hurra, hurra!"
Om ett par veckor aker vi hem och träffar Jacob och resten av släkten. :-)

Sagt av Axel

2011-11-29T21:34:00.004+01:00

Härom kvällen började Axel aterigen prata om bebisar och undrade nu EXAKT hur bebisarna egentligen kunde komma in i mammans mage. Som den ärliga mamma jag är berättade jag EXAKT hur det gar till och möttes av ett gapskratt, förvanat uppspärrade ögon och:
- NÄHÄÄÄÄ!?!??!?! Ska vi testa??

Seriös skolförberedelse

2011-11-29T20:06:00.002+01:00

Axel fyllde fem ar i september och gar nu sista aret pa dagis. Det kallas för det skolförberedande aret och de barn som ska börja skolan nästa ar har egna uppgifter pa eftermiddagen när de mindre vilar. I Axels grupp är det 12 barn som ska börja skolan nästa ar. Av dessa gar tre barn nu ett extra ar för att de inte ansags mogna att börja skolan förra aret, när de egentligen skulle börjat. Ytterligare tre gar hos logoped för att förbättra sitt uttal. Ett barn far 45 minuters extra undervisning i skolan varje vecka för att lära sig halla pennan rätt i handen. Ytterligare ett antal barn kommer observeras pa dagis av ytterligare en person för att fa en second opinion. Axel har fatt kommentar om att han maste jobba pa med italienska ordförradet lite extra. Uttal och grammatik är okej om jag förstatt det rätt.
Men det är inte manga rätt pa de här ungarna! ;-) Snacka om seriös skolförberedelse! Atminstone om man jämför med hur det var när jag började skolan. Kanske är det sa här i Sverige ocksa nu för tiden?

Sagt av Clara

2011-11-16T21:48:00.004+01:00

Clara pratar mer och mer och är riktigt duktig. Svenskan är bäst, därefter kommer italienskan och sist tyskan. Idag, pa tal om frisörbesök, sa hon: Pappa säga; nu klippa av mitt hår! Ja säga; No! Io sono be bina! (=bella bambina)
Söta tjejen, klart det inte ska klippas av nagot har pa henne! Och det är för övrigt inte heller nagot hennes pappa föreslagit, sa var hon fatt det ifran vet vi inte.

Höstlov i Toscana

2011-11-15T14:12:00.015+01:00

När dagis hade höstlov akte vi till Toscana och bodde pa underbara agriturismon Il Castelluccio en vecka. Det var perfekt läge med ungefär en timmas bilkörning till Florens, Pisa, Siena - och havet! Härlig mat, jaccuzzi pa rummet, trevlig personal och underbart väder!
Mycket mer kan man inte begära! :-)

De har det bra!

2011-10-26T20:57:00.002+02:00

De har det sa bra, mina barn! Varenda onsdag träffar de ett tiotal andra svenska barn och blir bortskämda med hur roliga saker som helst! Ena gangen är det riddar- och prinsessfest pa ett riktigt slott, nästa gang äventyrsbana uppe pa ett berg och idag var det halloweenfest. Jag vill ocksa vara sisadär en meter hög och fa göra jättejätteroliga saker!

Det sitter langt in...

2011-10-04T22:27:00.004+02:00

...att skriva ett inlägg när det var tre manader sedan sist. Men nu är det allt dags.

Sommaren som gick var efterlängtad, härlig, underbar - och alldeles för kort. De första tre veckorna pa Axels sommarlov tillbringade vi här i Lugano. Vi var pa stranden, lekte med kompisar, grillade och tog det bara lugnt.
Sedan blev det en tvaveckors Sverigeresa för mig och barnen igen för att fira min mormors 90-arsdag och umgas med vänner och familj. Marco var i Canada samtidigt sa jag fick resa ensam med barnen igen. Den här gangen flög vi dock, vilket jag dock tyckte var nästan jobbigare än att köra.
Tillbaka hemma igen var det mer eller mindre bara att vända i dörren, för redan nästa dag akte vi till Jesolo och stannade drygt tva veckor. Det var underbart! Jag hade gärna stannat nagra veckor till, sa nästa ar far vi boka in en längre resa.
I slutet pa sommaren var vi i Val Maira i tva veckor. Vi hade fatt lana ett gammalt, men nyrenoverat, stenhus högt uppe pa ett berg, mitt ute i ingenstans. Där fanns berg, berg, berg - och en underbar restaurang 20 minuter bort där vi njöt varje kväll.
Sedan tog sommaren slut. Bara sadär. Tur att även hösten är härlig här! Vi har haft sommar ända fram till förra veckan. Men nu. Nu är det nog faktiskt höst.

Clara fyller 2 ar!

2011-07-10T22:49:00.003+02:00

Underbara lilla Clara har firat sin tvaarsdag idag!
Axel väckte henne imorse och jag vaknade till konversationen;
-Vet du vad det är för dag idag?
- Nä...?
- Det är din födelsedag!
- ........ TARTA!!!!!!!!!!

Nere i vardagsrummet väntade "ket" och "ba" (paket och ballonger, saklart) och det största och bästa "ketet" innehöll en alldeles egen balanscykel och tillhörande hjälm. Hittills har Clara lanat Axels balanscykel, och det hade hon naturligtvis kunnat fortsätta med, men hon blev väldans glad över att fa en alldeles egen. Det har med andra ord blivit rätt manga rundor i trädgarden idag.

Farmor och farfar kom och hälsade pa, firade och at "TARTA!!!" med oss. Det blev förresten en hallonmoussetarta täckt med massor av bär. Ljuvlig, om jag far säga det själv.

Lilla gumman var sa nöjd med sin dag, och sa trött efter allt cyklande att hon inte kunde halla sig vaken vid kvällsmaten. Ögonen gick igen mellan tuggorna och till slut fick jag bära upp henne i sängen. Efter en liten powernap piggnade hon dock till och kom ner och höll ut nagon timma till.

Denna underbara lilla varelse. Tänk att vi fick henne. Tänk att hon kom just till oss. Tänk att hon har funnnits i tva ar. Hela tva ar. Bara tva ar. Underbara, underbara, underbara...!

1 ar i Lugano!

2011-07-08T20:49:00.002+02:00

Idag är det ett ar sedan vi flyttade hit till Lugano och Schweiz! Det känns som att det är längre sedan. Vi har firat med pasticcini (sma minibakelser som man äter flera stycken av istället för en stor) och pratat om att vi är sa nöjda att vi faktiskt flyttade hit efter mycket om och men. Vi är glada att vi inte hamnade i Italien som vi ganska länge planerade. Och vi är oerhört glada att vi inte helt enkelt stannade kvar i Tyskland!
Här är var plats pa jorden. Vi trivs och här kommer vi stanna. Vi tycker om mentaliteten, klimatet, naturen och kanske allra mest det faktum att det är en otroligt internationell miljö. Det är normalt, till och med väldigt vanligt, att vara flersprakig inom familjen, att ha olika religioner och ha olika hemland. Vi har lärt känna människor, som blivit bade vänner och bekanta, fran Sverige, Tyskland, USA, Japan, Frankrike och Schweiz. Det är lätt att lära känna andra efterssom vi är sa manga i samma situation. Vi känner oss sa väl emottagna vart vi än vänder oss och, tja... Vi känner oss hemma! Äntligen........! :-)

Ehrmmm....

2011-06-30T10:00:00.002+02:00

Sitter just och ritar fiskar, hajar och bläckfiskar som barnen klipper ut och leker med när Axel med glittrande ögon ber att jg ska rita en pistol som han kan klippa ut och leka med.
Jag tycker inte om leksaksvapen. Jag vägrar köpa plastsvärd eller plastpistoler till mina barn. Det finns visserligen ett piratsvärd i huset, men det trollas bara fram när det är piratkalas (dvs det har hänt tva ganger hittills). Men a andra sidan har playmobilpiraterna och riddarna vapen...
Men hur som helst. Det slutade med att jag ritade en pistol till honom. Och till Clara saklart. Och svärd. Och en lans. Sa nu har vi en hel vapenfabrik här hemma. Nej, det känns inte helt okej. "Men det är bara en lek" sa Marco och Axel fyllde pa; "Jag skjuter ju inte pa riktigt, mamma!" Nej. Visst. Men ända. Är alla lekar okej? Man kan inte hindra, inte förbjuda - men det här var ju i princip en uppmuntran. För nu sitter de sma liven här med varsin papperspistol och latsasskjuter varandra vid köksbordet.

PS. Att pistolerna sedan mest liknar manliga könsorgan är ju en helt annan historia.

Mammaskryt

2011-06-29T13:38:00.002+02:00

Här kommer lite mammaskryt:
Clara är i princip blöjfri. Knappt tva ar gammal! Hur gick det till??? Pottan har statt framme länge för att hon hittade den nagon gang och ville sitta där själv när dockorna satt pa sin potta. Och sa plötsligt, för nagon dryg vecka sedan, ville hon inte längre ha blöja utan bara ga pa pottan. Och det funkar! Inte en endaste olycka hittills! Fast jag sätter pa henne blöja när vi ska aka nagonstans efterssom hon naturligtvis inte kan vänta och halla sig särskilt länge medan vi letar toalett. Men hemma och pa standen har hon faktiskt helkoll.
Slut pa mammaskrytet.

Stora händelser

2011-06-25T11:31:00.002+02:00

Det händer stora saker i den lilla världen nu.
Oscar har börjat äta puré efter drygt sex manaders amning. Han har dessutom just börjat vända sig i bada riktningarna.
Clara har börjat kissa och bajsa pa pottan, fast hon egentligen är lite för liten för det. Gar hon naken fixar hon det utan problem, men har hon byxor pa sig känns det nog som att ha blöja sa da kissar hon i dem.
Axel har fattat grejen med att "räkna plus" och vill göra matteuppgifter hela tiden.

Duktiga barn, men det är rätt intensivt just nu. Matintroduktion för en och blöjavvänjning för en annan gör liksom tillvaron lite - kladdig... ;-/

Import, export

2011-06-22T23:09:00.005+02:00

Jag har en turkisk kompis i München som brukar hävda att på frågan vad de sysslar med svarar alla hennes landsmän: "Import, export..." Jag förstår precis vad de menar. För oavsett var vi bor tycks jag sakna något som jag bara måste ha! Eller rätt mycket egentligen. När vi bodde i Tyskland var vi periodvis riktigt ofta i Italien och hade då alltid med oss bärkassar fyllda med persikojuice, taleggio, ostbågar, karljohansvampsbuljong för risotto och mandelbiscotti. Här i Schweiz köper vi fortfarande detsamma i Italien (gränsen är bara 20 minuter härifrån så vi handlar ofta där). Men vi måste handla här också, för här köper vi saft, chips, rösti och yoghurt. Och när vi är i Sverige fylls packningen med fiskbullar, välling (250 liter nu vid senaste resan...), barnböcker, djungelvrål, smågodis, mariekex (även om jag nyss fick veta att det finns samma här), ballerinakex med allsköns smaker (wow, det finns med lakrits!), kläder, bilbarnstolar (bakåtvända finns bara i Sverige och Holland tror jag) och andra nödvändigheter. När vi åker till Tyskland bunkrar vi nu Knorrs salladsdressing i påsar, kryddmixer och d-droppar från apoteket (Jodå, det fins här ocksa - men de är antingen beska eller ska blandas med modersmjölk. De tyska blandas med vatten på en sked och är mer praktiska) .

Men det värsta är att listan växer. Jag pratade med Marlene om detta häromkvällen och vi jämförde inköpslistor. Då inser man ju plötsligt att det finns fler saker som man bara måste, eller ialla fall bör, ha. Som pulvermix till våfflor, nyponsoppa, fiskbuljong och havregryn. Som jag hittills inte saknat, men nog ändå kommer börja vilja ha nu när jag fått veta att det inte finns här.

Som sagt; Import, export...

Sverigeresa

2011-06-22T21:22:00.008+02:00

Nu har jag varit på en riktig äventyrsresa.
Till Sverige! ;-) Äventyret bestod väl mest i att resa ensam med tre barn - med bil, tåg, bil igen, färja och slutligen bil igen. Det tog några dagar... Första dagen körde jag från Lugano till Lörrach. Där lastade vi bilen på Autozug, packade in barnen och mig själv i en sovkupé stor som en sardinburk, vaknade (sista gången av hundra) i Hamburg vid 8-tiden nästa morgon. Sedan körde vi av bilen och tog oss, via i stort sett varenda rastplats samt Puttgardenfärjan, till Malmö. Det tog evinnerligt lång tid. Jo, det gör det när det går till så här:
Mamma! Jag måste kissa! Ja, självklart mitt lilla hjärta. Av på bästa möjliga avfart, parkera, ut med barnet, in med barnet, på med bältet och iväg igen. Knappt en minut senare: "Mamma! Baaaaajs!" "Jajamensan, lilla gumman! Mamma stannar och byter blöja!" Av från motorvägen, ut med barnet, av med blöja, på med blöja, in med barnet, på med bältet och iväg igen. "Mamma, Clara har tagit av sig bältet!" Gah! Av vid nästa avfart, ut ur bilen, fast med bältet (hårt, hårt, hårt!) "Inte ta loss bältet! Det är farligt!" Iväg igen. Aterigen en minut senare: >"Uäääääääääääää....." (=Jag vill ha maaaaaaaaat!). Av på nästa avfart, ut med barnet, fram med bröstet, ät, ät, ät, rapa barnet, på med bältet, iväg. Och så fortsatte det med; Mamma, filmen är slut! Mamma, jag vill ha en överraskning! Mamma, jag tappade playmobilpiraten på golvet och jag vill ha den NUUU! Mamma, jag är hungrig! Mamma, jag tror jag måste kissa igen! Mamma, är vi framme snart?! Mamma....!!!
Jo, det finns sisådär hundra anledningar till att stanna på rastplatserna. Jag lovar. Men till slut kom vi fram till Skåne ialla fall där vi stannade två dygn och umgicks med trevliga vänner.

Därifrån åkte vi direkt till Göteborg och överraskningskalas för finaste Liselotte som fyllde "tjugo någonting". (Ni vet väl att efter tjugonio kommer tjugotio, tjugoelva osv?)

Vi var rätt möra allihop nu, men hade en sista timma bilkörning till mina föräldrar i Borås innan vi äntligen var framme. De följande två veckorna åkte vi mellan Borås, Göteborg och Skaftö och träffade vänner och fyllde dagarna med äventyr för barnen. De har onekligen en rätt positiv bild av Sverige. Illa vore väl annars med tanke på att de har gått på djurpark, lekt på lekland, byggt flotte med morfar, gått på ett lekland till, åkt gummibåt, grillat korv, provsuttit traktorer och skördetröska, kört lådbil, fiskat krabbor, gått till leksaksaffären med mormor och morfar och fått välja precis vad de ville, fått åka alldeles riktig lastbil, följt med mormor och morfar till deras jobb, ätit en väldig massa godis och glass, lekt med alla svenska kompisar, varit på lekplatser osv, osv, osv. På hemvägen frågade jag vad som varit bäst och Axel svarade att det var att de fått nya tandborstar med Bamse på.... Hrm... Tja. Nästa gång koncentrerar vi oss på tandborstarna.

Själv var jag helnöjd och jag fick tom lite egentid (eller, "nästan-egentid" ialla fall för Oscar fick ju följa med mig) som jag förvaltade väl. Allra lyxigste stunden var en fika i solen med fina vänner och en sovande Oscar. Lyx, lyx, lyx!!!

Nåja, efter två veckor körde vi samma race tillbaka. Men utan två dagars paus i Skåne, så det blev tre jobbiga resdagar innan vi äntligen var hemma igen. I en ideal värld hade då Marco mött oss i dörren och maten stått på bordet. Eller ialla fall i kylskåpet. Nu var det inte så, efterssom Marco var i Bolivia. Så det var bara att packa in allt som fanns i den helt fyllda bilen (tur att vi köpt ny, större bil innan jag åkte!) - bara för att sedan sätta sig i bilen IGEN och åka och köpa mat till det helt tomma kylskåpet. Då var min energi slut. Helt slut. Gotthardtunneln tog liksom musten ur mig och det flimrade mest för ögonen efter den. Men ändå. Det var en riktigt, riktigt bra resa! Även om vi naturligtvis aldrig hinner göra allt och träffa alla vi skulle vilja. Nästa gång...

En svensk, en tysk och en italienare...

2011-05-19T11:49:00.003+02:00

Nej, det är ingen Bellmanhistoria. Det är nationaliteterna pa mina barn.
Axel är den enda av dem som har ett svenskt pass. Clara har bara ett tyskt och idag var jag och hämtade ut Oscars pass - som är italienskt.
Undrar om de tar mig för kidnappare eller människorsmugglare när jag visar upp den samlingen i passkontrollen...?

Stor och liten

2011-05-15T22:33:00.002+02:00

Vita lögner

2011-05-15T22:18:00.002+02:00

Axel: Mamma, jag tycker inte om potatismoset...!
Jag: Potatismos? Det är ju Batmanmos! Om du äter riktigt, riktigt mycket kan du kanske klättra uppför husväggarna som Batman!

Jo, det gick hem. Han at som aldrig förr...
Far man ljuga för sitt barn?

Piff och puff

2011-05-15T21:40:00.004+02:00

Sagt av Clara

2011-05-14T18:23:00.003+02:00

Sagt av Clara, medan hon lyckligt sprang omkring i trädgarden med en stor vit sten;

- Tooooo mant! Tooooo mant! Toooo mant!

Yes, tjejen vet att uppskatta en stor diamant. Det var för övrigt de första tva orden hon satte ihop. Innan har hon pratat med enstaka ord. Hon lär väl bli dyr i drift... ;-)

Nu

2011-05-09T11:03:00.004+02:00

Jag tränar pa att njuta av nuet. Ibland gar det bra. Som nu tex. En islatte, en mokkayoghurt, färdigköpta laxsmörgasar, förmiddagssovande barn och min laptop i knät. Det är njutning pa riktigt.

PS. Tur att "nu" är kort, för redan innan jag skrivit färdigt inlägget visade det sig saklart att de sovande barnen inte alls ville sova... Men det var tva bra minuter ialla fall. :-)

PS 2. Ja, men nu menade jag naturligtvis inte att jag inte njuter när mina barn är vakna! Det är bara en annan slags njutning. Lite fler riktigt djupa andetag och egoistiska sysslor när de sover bara.

Kan man...

2011-05-08T20:54:00.003+02:00

...sätta in en födelseannons i tidningen ett knappt halvar efter att barnet i fraga fötts? Det känns ju lite futtigt att Axel och Clara fatt sina egna födelseanonser och inte Oscar. Ännu.

Skön helg!

2011-05-08T20:46:00.002+02:00

Vi har haft en sa skön helg!

Igar var vi och vandrade pa Monte Bar igen. Förra helgen var vi ute en hel dag och barnen gick och gick och gick. Till och med Clara tog sig ju uppför berget. Men igar var vi alla lite slöa sa det blev mest nagra timmars promenad med manga stop. Men att studera myrstackar och mata dem med kex, hitta en slänt full med smultron, leta efter fina pinnar (tja, eller riddarsvärd da'ra...) och plocka blommor är ju ocksa värt en utflykt.
Pa kvällen satt jag och Marco ute i trädgarden och at fondue och drack gott vin. I shorts...! Härliga sommarvärme!

Idag är det mors dag här, sa jag firades med vackert halsband fran Axel och chokladtarta till frukost. Sedan hade vi en slö förmiddag i trädgarden och slutligen var vi pa trevligt barnkalas hos Lucas som fyller tre ar. Glada, nöjda barn och väldans trevliga föräldrar. :-)

Påskharen

2011-04-22T21:32:00.004+02:00

Jag plockade just fram det som påskharen tänker gömma i trädgården imorgon och inser att det mer liknar julfton. Det är samling om två 30 cm höga chokladägg med present i, två stora Lindtkaniner i choklad, ett stort påskägg med godis, playmobil, lego, målarattiraljer, Hello Kittyprylar, picknicklådor och slutligen en liten kaffeservis. Och då har vi inte ens kommit till svärföräldrarnas påskhare som vi ska besöka på söndag.
Hur blev det såhär!?!?

Hopplöst

2011-04-12T23:18:00.008+02:00

Jag har länge försökt ta några bilder på alla tre barnen tillsammans, men det är ju helt hopplöst! Tre barn som samtidigt är glada, rena, samarbetsvilliga, sitter stilla, ser sympatiska ut och tittar in i kameran... Nä, det blev inte riktigt den där bilden jag tänkte mig. Men de är de vackraste ungarna pa jorden ända! :-)

Mamma hobbypysslar...

2011-04-12T23:11:00.003+02:00

...med barnens leksaker. :-o
En klassisk gunghäst fick ny färg och en luddig sits. Lyckligtvis blev Clara helnöjd!

Monte Bar

2011-04-11T23:01:00.009+02:00

I söndags var vi ute och vandrade på Monte Bar. Jag bar Oscar i Babybjörnen, Clara satt delvis i bärryggan och Axel gick såklart själv. Det var ganska brant och långt, åtminstone för små fyraåringsben, men Axel pinnade på riktigt bra. Vi stannade för picknick när vi kom upp och barnen lekte och sprang som om de inte alls just hade knallat upp för ett berg. Till slut somnade de minsta. En i bärryggan och en i Babybjörnen. De vaknade inte ens när vi satte ner dem på marken. Bergsluften tar på krafterna! :-)

Sommar!

2011-04-11T22:59:00.006+02:00

Det är visserligen bara april, men det räknas väl ändå som sommar när temperaturen håller sig runt 28-29 grader i närmare två veckors tid?

Besök från Sverige

2011-04-11T22:52:00.010+02:00

Förrförra veckan hade vi besök av finaste Liselotte och hennes två söner. Vi hade inte träffats på tio månader, så det var härligt att få lite tid att umgås och att prata på riktigt. Även om vildarna gjorde sitt bästa för att vi inte skulle få prata till punkt alltför ofta. Tur att de sov gott på kvällarna.
Clara förälskade sig lite i Benjamin och det blev en annan puss och kram där under veckan.

Clara och Benjamin

Oscar och Alexander

Clara och Benjamin igen

Axel på borggården på Castel Grande

Hela familjen

2011-04-11T22:46:00.004+02:00

Det har varit få inlägg och ännu färre bilder här den senaste tiden, så här kommer lite uppdatering.
Här kommer först en av de få bilderna som finns på hela familjen, än så länge. Den togs när vi firade Marcos födelsedag vid Comosjön för några veckor sedan.

Piratkalas med skattjakt

2011-03-23T20:30:00.003+01:00

Vi har en svensk lekgrupp här i Lugano som träffas varje vecka. Just nu är det nio barn mellan 4 månader och 4 år som är med. Idag har vi, till Axels och Claras stora förtjusning, haft piratkalas med skattjakt.

Bayernvecka

2011-03-13T13:38:00.002+01:00

Nu har jag varit i Bayern en vecka med barnen. Ensam med barnen. Utan Marco. Det gick! Och jag är jättestolt att det gick så bra. Vi körde från Lugano i lördags morse och kom fram till München någon gång på eftermiddagen. Det är fem timmars körtid, men med paus för kissning, ätning, amning, filmbyte, tankning och ytterligare några anledningar tog det lite längre tid.

I München bodde vi hos Petra, Matt, Kate och Jack i fyra dagar.
På söndagen var vi på Kind- und Jugendmuseum där de hade en utställning om rörelse. Axel gjorde sig ett par egna sandaler som han sedan hade på sig hela dagen, byggde en raket som man kunde pumpa luft i så den flög ända upp i taket och pysslade sig en ring (som väl kanske låg något utanför temat, men ändå...).
På måndagen var vi på Deutsche Museum som bla har en barnavdelning med brandbil, musikinstrument, vattenlek (jodå, vi fick använda torktumlaren efteråt) samt stora avdelningar med skepp, flygplan osv. Egentligen hade man nog kunnat tillbringa en hel vecka bara där, för det är gigantiskt!
På tisdagen var vi i djurparken hela dagen. Tigrarna, aporna och den stora gungan var Claras favoriter. Axel kom ihåg det mesta sedan sist vi var där och var inte lika lättimponerad, men ändå nöjd med att vara där igen.
På onsdagen lämnade vi famljen Wolf och fortsatte söderut. Vi stannade till på Kölles stora inomhuslekplats där vi träffade Anki, Emma och Elvira och stannade i många timmar. Både Axel och Clara var helt slut efteråt och höll sig knappt vakna tills vi kom fram till Lenggries och Dani, Niko, Finn och Jonna.
Torsdag förmiddag tillbringade vi hos Andrea, Leo och Luis med prosecco för mig och Andrea och lek och pizzabakning för barnen.
På fredagen åkte vi till Reichersbeuern, där vi bodde tidigare, och tittade på huset, hälsade på grannen och åkte fram och tillbaka genom byn otaliga gånger. Axel var lite ledsen när vi var vid huset, men lycklig över allt han kände igen i byn.
Sista dagen träffade vi alla gamla kompisar och fröknar från Pusteblume (utomhusdagiset) innan vi avslutade dagen, och veckan, med att grilla pinnbröd ute i trädgården.
Igår packade vi slutligen in oss och alla prylar i bilen igen och åkte tillbaka hem. Även den här gången gick resan bra, förutom att det var rätt segt på slutet med alla tunnlar, serpentinvägar och nu även dimma som var så tjock så man knappt såg vägen framför sig.

På det stora hela; Vi har gjort ALLT och träffat ALLA som vi ville. Vi är jättenöjda allihop! Det har gått utmärkt att resa ensam med tre barn och nu vet jag att det går. I maj gör vi om det igen - fast till Sverige. :-)

Friska!

2011-02-22T11:19:00.002+01:00

Det är väl att tigga om det, men just nu är vi faktiskt friska. Allihop. Samtidigt!
Sedan nyar har vi hunnit med förkylningar, influensa, bihaleinflammation, rs-virus och magsjuka. I skift naturligtvis sa det är lätträknat antal dagar som hela familjen varit frisk samtidigt. Närmare bestämt tre. Tre dagar pa tva manader. Gah!
Men nu, idag, räknar vi till dag nummer fyra. Fast dagen är ju inte slut än förstas... :-/

Sagt av Axel

2011-02-21T14:00:00.003+01:00

Sagt av Axel till barnflickan:
- Jennifer, du maste äta upp ALLA äpplebitarna, för de maste vara slut innan jag far äta kexen.

Hrm... Jag far visst vara tydligare i mitt ordval i fortsättningen. ;-)

Sagt av Axel

2011-02-13T15:24:00.002+01:00

Sagt av Axel, till Marcos stora glädje:
- Mamma, pappa gör ALLT här i huset! Det är väl snällt av honom?!

Skitunge!!!

.

Sagt av Axel

2011-02-12T17:42:00.003+01:00

Sagt av Axel med förhoppningsfull blick:
- Mamma, finns det principessor och skattkistor och drakar pa riktigt?!

Fyraaringarnas värld är underbar! Fast ja, monstren som tydligen ocksa är ytterst verkliga är ju mindre underbara. Särskilt mitt i natten när de dyker upp i drömmarna.

Mer av samma sak...

2011-02-11T11:39:00.003+01:00

Nästa sjukrapport: Oscar har RS-virus. Jaha. Det ocksa. Saklart.
Igar hade vi en dag som var... Sadär.
Det började med att jag fick en ny tid hos barnläkaren för Oscar. Han har helt enkelt inte blivit bättre. Där fick jag veta att han har RS-virus och blev skickad till sjukhuset. Pa vägen dit fick jag hämta Axel fran dagis och ta med mig alla tre, (inkl syskonvagnen för Clara hade inte sovit pa förmiddagen och vem vet när vi skulle bli utsläppta fran sjukhuset alt. Marco skulle komma tillbaka och hämta Axel och Clara om Oscar skulle fa stanna kvar?). Den utflykten var väl sadär kul, men det funkade. (Check, nu vet jag att jag kan aka till sjukhuset ensam med tre barn om det skulle behövas.) Pa sjukhuset undersöktes han av tre olika läkare (samma som vi var hos när han föddes) och de konstaterade till slut att vi far välja själva om han ska bli inlagd eller om vi ska aka hem och komma in pa kontroller. Det valet var inte svart. HEM!

Sa nu ligger han här. För tillfället rätt nöjd efter näsdroppar, paracetamol och luftrörsvidgande i inhalatorn.

Jag vill ha VARDAG! Vanlig vardag, utan sjuka barn!

Läkarbesök

2011-02-08T17:50:00.002+01:00

Resultatet av läkarbesöket:

Axel fick antibiotika. Clara fick slemlösande. Oscar fick en inhalator.
Tid bokad för kompletterande pneumekockvaccin för Axel coh Clara.
Tid bokad för första vaccineringen för Oscar.

Axel är nu 104 cm och väger 16,5 kg.
Clara är 79 cm och väger 9,5 kg.
Oscar väger nästan 4,5 kg.

Dagens trebarnsmamma

2011-02-08T12:08:00.002+01:00

Alla barnen är sjuka.
Axel har varit hemma från dagis i en vecka med hosta och feber. När vi trodde att det var över vaknade han på natten och skrek och grät och smärta i öronen. Det blev akuten mitt i natten för honom och Marco.
Clara är dunderförkyld och man hinner inte torka näsan och ögonen innan de rinner igen och hon snabbt kletar ut den i ansiktet, på tröjan och i håret.
Oscar är alldeles för förkyld för att vara så liten. Han kan knappt andas och gråter förtvivlat av frustration (och för att det kanske gör ont någonstans?). I natt satt jag upp med honom, hela natten, så att han skulle kunna sova. Underligt nog mår han mycket bättre på dagen. Varför? Han är ju inte direkt uppe och går på dagen.

I eftermiddag har vi en tid hos barnläkaren för allihop. Måtte han ha någon mirakelkur på lut.

.

Sagt av Axel

2011-02-08T12:01:00.002+01:00

Sagt pa svenska sa att jag skulle första, men vänd till pappa, under en strid om vem som skulle fa sitta pa favoritstolen:
- Hon är ingen bra mamma! Hon är inte snäll mot barn! Du skulle gift dig med nagon annan!!!

Dagens trebarnsmamma

2011-02-04T10:36:00.003+01:00

Morgonens sminkning: Clara körde dockvagn inne pa den knappt 2 m2 stora gästtoaletten. Pa golvet befann sig även en potta, en dockpotta, en barnsittring och en toalettpall. Trebarnsmamman stod utanför med öppen dörr och insyn till spegeln - pa ett ben. Med den andra foten gungade hon en gratande Oscar i babysittern medan Axel satt i köket, tittade pa Buskul pa datorn och skrek högt för att han inte förstod buset.

Pyjamasparty

2011-01-28T21:20:00.003+01:00

Ikväll var det dags för pyjamasparty pa dagis. Iklädd pyjamas och med mysfilt, kudde och nalle studsade Axel hela vägen till dagis. De andra barnen var pa liknande humör och de kunde inte komma in snabbt nog. Väl inne blev det sagoberättande, kex och the. Sicket party! :-D

Underbara Clara

2011-01-28T17:32:00.002+01:00

Vi dricker kaffe ihop varje dag, jag och Clara. Kaffe till mig och mjölkskum till Clara. Hon sitter pa köksbänken och stoppar i kaffekapseln och trycker pa rätt knappar. Sedan far hon en liten kopp med skum och sitter nöjt och dricker sitt "kaffe".

Effektivt

2011-01-28T17:28:00.001+01:00

Igar tog jag kort och lämnade in ansökan om schweiziskt körkort. IDAG kom det pa posten!!!

Nä, inte alls okey

2011-01-25T11:04:00.005+01:00

Det räckte med en halvtimma för att fastställa att det blev alldeles för kort. Håret når inte ens bakom öronen, så det hänger hår i hela ansiktet. Får väl låna Claras hårspännen...

Underbara Clara

2011-01-25T11:04:00.002+01:00

Efter veckan på sjukhuset när Oscar föddes har jag lyckats ta tillbaka förstaplatsen hos Clara. Jag har minsann klassat ut inte bara Axel och Jennifer utan även Marco. Nu är mamma bäst! :-) Och Clara gör allt som mamma gör. Just nu ammar hon för jämnan. Hon drar upp tröjan, säger "Mat!" och låtsas att hon matar dockorna, nallarna - och dinosaurierna... :-D Underbara unge!

Okey

2011-01-25T10:57:00.002+01:00

Jag har inte klippt mig på ett halvår. Det var en av de sista sakerna jag gjorde innan vi flyttade hit för jag misstänkte att det skulle ta lååång tid innan det blev av igen. Och mycket riktigt blev det så. En flytt, en graviditet och omöjligheten att på italienska kunna förklara hur jag vill ha håret gjorde att det drog ut på tiden. Men nu är det åtgärdat. På "Salong Okey". Varför, varför, varför kallar man sin verksamhet för "Okey". Varför inte fantastico, bellissimo eller något annat som kligar lite mer positivt och förtroendeingivande?! Men jag får halla med. Det blev faktiskt bara "okey". Tror jag. Vi får väl se när jag dragit lite i det själv. Kort känns det ialla fall. Läskigt. Men det växer väl ut...

Sagt av Axel

2011-01-23T16:51:00.001+01:00

Sagt av Axel, när vi träffade pa tre vitklädda nunnor pa trottoaren:
- Titta, mamma! De ska nog gifta sig!

Sagt av Axel

2011-01-21T21:26:00.000+01:00

Mamma, vem är smartast? Skalman eller Einstein?

6-veckorskontroll

2011-01-18T11:24:00.003+01:00

Oscar är 6 veckor nu och har haft sitt premiärbesök hos vanliga barnläkaren. 3.980 gram och en friskhetsstämpel blev resultatet. Liten plutt, men med normal tillväxt. Hurra! Mjölkpumpandet, sprutmatningen och det eviga kämpandet med amningen har alltsa gett resultat. Sa himla skönt!

Men nu kanske...

2011-01-16T23:44:00.002+01:00

...vi kan få lite vanlig vardag här igen?

Efter influensan kom en bihåleinflammation som hette duga. Jag trodde bihåleinflammation betydde "lite mer snuva", men fick lära mig den hårda vägen att så var det tydligen inte. JÄKLAR, vad ont det gjorde. Jag som inte behövde en enda liten paracetamol efter kejsarsnittet har istället gnytt och gnällt över detta i all evinnerlighet. Till slut fick jag antibiotika och smärtstillande och nu är det bättre. Men det gör faktiskt fortfarande ont. Risken att det behövs ytterligare en kur känns rätt överhängande. Men ändå, sååå mycket bättre nu!

Mina föräldrar har varit här en knapp vecka och vi har åkt på utflykter, shoppat (mest till Clara) och blivit uppassade med mat och hjälp. Trevligt såklart, men det känns trist nu när de åker hem igen och jag vet att vi inte ses på åtminstone tre månader.

Oscar har nu, efter precis 6 veckor, äntligen haft sitt första dygn som helammad. Jag hoppas att vi är färdiga med mjölkpumpning och matning med spruta nu. Det skulle göra allt betydligt enklare och ge mig ett antal extra timmar varje dygn.

Så, vardag - here we come! :-)

Läget

2011-01-09T14:17:00.004+01:00

Influensa för hela familjen. Länge. Häftigt. Fortfarande.
En nyföding som fortfarande sprutmatas pa nätterna, vill bäras horisontellt dag och natt och avskyr spjälsängen.
En 1,5-aring som slutat sova middag och besvarar varje fraga med "Näääää!" och ett stort, illmarigt leende.
En fyraaring som är ledsen för att vi inte bor kvar i Tyskland för där fanns det mycket fler roliga saker att göra.
Nätter med hela famljen i samma rum när i ingen sover tillräckligt.
Och regnar gör det ocksa.
Sa har vi det. Är det sommar snart, eller...?

Lite sent...

2011-01-04T22:32:00.002+01:00

...men här är ialla fall bild pa världens vackraste luciatag.

Jul

2010-12-31T11:31:00.002+01:00

Jorå, vi har firat jul vi också. Med tomte, paket, gran, julmat, lusekatter, pepparkakshus och allt annat som hör till. Höjdpunkten var naturligtvis jultomten. Axel och Clara stod länge vid glasdörren ut till trädgården och spanade, för Axel hade minsann sett jultomten ute på gatan. Sa han. Troligen var det grannens tomte, för vår hade ännu inte lämnat bygnaden... När han väl kom var både Axel och Clara alldeles storögda och allvarliga. Axel viskade till mig: "Mamma, jag tror tomten har likadana skor som pappa!". Hrm, ja. Minsann... Clara sa högtidligt "Tack, tack!" varje gång hon fick ett paket och svarade tomten att hon heter "Jajja" när han frågade. Söta, underbara, fantastiska små ungar vi har!

Axels favoritjulklapp var den hett efterlängtade jättedinosaurien. Clara blev överlycklig för sin dockvagn och har kört omkring med den sedan dess.
Sämsta julklappen (i mina ögon) var den STORA dockan som graåter när man tar ur nappen. Det var svärföräldrarna som köpt den. HUR tänkte de då? Att vi nog vill ha lite mer skrik och gråt här i huset? Att Camilla säkert inte får en hjärtattack när det plötsligt ligger en bebisstor figur UNDER dubbelsängen och gråter förtvivlat? Aha... Nappfan sitter dessutom precis så hårt fast så att barnen lyckas dra ur den - men inte sätta tillbaka den igen. Gissa om den dockan kommer försvinna/bli av med sina batterier/få nappen fastlimmad...

Nåja, annars var det bra. :-)

Sagt av Axel

2010-12-30T13:51:00.001+01:00

Sagt av Axel:

Jag ska gifta mig med Clara och Oscar. Clara ska vara mamma, Oscar ska vara pappa och jag ska vara farfar...

Oscar är här!

2010-12-20T21:28:00.004+01:00

För precis 14 dagar sedan föddes vår Oscar!

På morgonen den sjätte december lämnade jag och Marco barnen hemma med svärmor och åkte in till sjukhuset. Dagen innan hade vi fått veta att operationen flyttats fram några timmar och planerades till kl 14.00. Det var fem evighetslånga timmar vi fick väääänta innan det var dags och jag rullades iväg. Ryggmärgsbedövningen gick bra den här gången (de andra två gångerna har de fått lägga den två gånger för det är tydligen ont om plats mellan mina ryggkotor). Väl på plats på operationsbordet fick jag häftigt blodtrycksfall (som jag upplevde även förra gången så jag visste vad det var) och kände att jag höll på att svimma. Omkring mig var naturligtvis en massa grönklädda människor, men ingen tycktes reagera när jag upprepade om och om igen, högre och högre, på både italienska och tyska, att jag inte mådde bra. Jag såg bara ryggar vända från mig och kände mig ett ögonblick som någon i film som låg och dog på operationsbordet utan att någon brydde sig. Senare visade det sig att de visst hade reagerat direkt och gett mig något (vad det nu var) för att jag snabbt skulle få upp blodtrycket. Det förstod jag aldrig, antagligen för att de pratat italienska med varandra. Otäcka ögonblick var det ialla fall.

En stund senare fick Marco komma in och sitta brevid mig och operationen påbörjades. Allt gick som det skulle och efter en stund hörde vi ett skrik och Oscar lyftes upp över skynket så vi fick se honom. Han undersöktes direkt och fick tummen upp. Trots det slutade han inte skrika utan fortsatte utan upphåll tills barnläkaren tillkallades. Hennes första misstanke var att Oscar hade ett hjärtfel, så de tog med sig honom upp till neonatal och undersökte närmare. Lyckligtvis visade han sig istället ha problem med syresättningen. Han hade helt enkelt skrikit för att kunna fylla lungorna med luft. Oscar fick stanna på neonatal och ligga i kuvös med sondmatning en vecka. Både för problemet med syresättningen och pga gulsot.

Själv fick jag högt blodtryck vid operationen och med min historia med preeklampsi var det naturligtvis allvarligt. Efter fyra dygn av täta kontroller och olika blodtryckspreparat fungerade äntligen den fjärde medicinen och trycket gick ner och stannade på 140/90. Jag medicinerar fortfarande och vet ännu inte om jag kommer få fortsätta med det eller ej.

Efterssom jag var sängliggande och Oscar låg i kuvösen såg jag honom bara en gång de första fyra dagarna. Därefter fick jag åka upp och hälsa på honom när mitt blodtryck tillät. Efter precis en vecka fick jag, efter mycket om och men, äntligen åka hem och dessutom ta med Oscar från neonatal.

Sedan vi kom hem har vi fått väcka Oscar med jämna mellanrum dygnet runt och mata honom med en mjölkspruta, för han har inte orkat äta själv. Nu har han äntligen börjat gå upp i vikt, men har ännu inte nått upp till sin födelsevikt. Men vi är på rätt väg.

Axel och Clara är helt förälskade i sin lillebror. Han får hundratals pussar varje dag och de vill klappa, krama och hålla honom hela tiden. fantastiska syskon, helt enkelt. Clara, som tidigare vaknat och ropat "Mamma!" på nätterna, ropar nu istället "Bäbi!" när hon vaknar. Axel viskar hemlisar till Oscar och lovar honom att de ska leka sjörövare tillsammans när han blir lite större.

Tja, där är vi nu. Vi mår rätt bra. Allt är som det ska. Vi är i form. Nu ska bara matningen lösa sig på något sätt så jag slipper pumpa mjölk och mata med spruta. Men sedan är vi på topp!

Oscar har förresten redan gjort sin första utlandsresa. Vi tog en trebarnstur till Como igår. Oscar i bärsjal, Clara i vagn och Axel i handen. Det funkade. Vi fixar tre barn! :-) Och jo, viktigt, viktigt: Jag har redan fått på mig mina gamla jeans! Hurra för det!

Iiiiiiiiii....!

2010-12-01T08:35:00.002+01:00

Igar fick jag veta att det blir kejsarsnitt redan pa mandag. Iiiiiiii! Sa snart! Det fanns lediga operationstider 6:e eller 17:e december och läkaren hade en magkänsla som sa att vi inte skulle vänta till 17:e om jag inte vill riskera ett akutsnitt igen. Jag tycker viserligen att det är bra att lillebror slipper fylla ar dagarna precis före julafton, men a andra sidan är "beräknat förlossningsdatum" fortfarande lite oklart. Tyska läkarna menar att det är 4 januari och de schweiziska läkarna att det är 27 december. Ska man ga efter tyskarna blir det ju alltsa snitt nästan en manaad för tidigt. Inte sa bra egentligen, men jag protesterade inte mot det föreslagna datumet sa nu är det sa. Fem dagar kvar! Oj!

Missanpassad

2010-11-26T09:22:00.002+01:00

Jag är fortfarande missanpassad. Jo, men det är ju okej med tanke på att vi bara bott här i fem månader. Men morgonens felaktiga beteende var så gravt så det får man bara inte göra. Nej, det är inte regnkläderna igen. Nu har det blivit kallt så idag fick jag plocka fram en vintarjacka. (Och jag fick in hela kroppen, inklusive magen, i en 38 - två veckor innan förlossning! Det ni!) Nej, idag var misstaget betydligt större och värre.

Så här var det: Brevid Axels dagis ligger en liten kiosk. Utanför står en skylt att man kan köpa bla kaffe där. Efterssom kaffekapslarna är slut hemma och jag definitivt behövde en koffeinkick idag så knallade jag in och frågade om de hade kaffe för take away. Kvinnan bakom disken tittade skeptiskt på mig och frågade "Hur då ta med sig...?" Min (bayerska) vana trogen utgick jag från att hon var grinig och inte hade lust att förstå. Sååå fel var min italienska inte. Jag tog mig alltså helt enkelt en plastmugg, fyllde den från maskinen och knallade ut i kylan. Hon tittade underligt efter mig och först då slog det mig: Jag befinner mig i den delen av världen där "kaffe" betyder en minikopp med några svarta droppar som man hivar in på ett ögonblick på stående fot... Man går definitivt inte på promenad med sin kaffekopp!

Svenska lekgruppen

2010-11-25T10:46:00.003+01:00

Veckans aktivitet på svenska lekgruppen blev bak av chokladbollar och "pan de pepe". (Är det korrekt? De liknar ialla fall pepparkakor, men är tjockare, mjuka innuti och har en starkare kryddning.) Atta nöjda barn kavlade, tryckte ut figurer, rullade bollar och provsmakade en hel del. Alla nöjda, alla glada. Och det bästa av allt; Vi fick med oss en liten fin påse med kakor och en burk med chokladbollar hem. Jag hoppas att Axel har glömt bort de där chokladbollarna - för de finns inte längre... (Ja, men vadårå!?!? Jag är ju graviiiiid! Och jag hade faktiskt ocksa hjälpt till!)

Check...

2010-11-25T10:36:00.002+01:00

För några dagar sedan insåg jag att det är advent till helgen. Det kom onekligen som en överraskning, men jag är redo! Jul- opch adventskartongerna är (nästan) de enda kvarvarande lådorna efter flytten och jag såg just att de är perfekt märkta med "Adventskalender, adventsljusstake, stjärngosse- och luciakläder" osv. Det var en av de första kartongerna som jag packade inför flytten så de är verkligen exakt uppmärkta med en prydlig lista utanpå varje kartong. (I slutet blev det i bästa fall en slarvig tuschanteckning om ungefär från vilket rum innehållet kunde tänkas komma...)

Några av paketen till adventskalendrarna är inhandlade (måste invänta ett paket från Sverige också för att kunna fylla dem helt). Vitmossan är redo. I eftermiddag blir det pepparkaksbak med barnen (Clara älskar att kavla och Axel är en hejare på att trycka ut fina figurer) och på lördag har jag lovat lussekattsbak. Minsann, om jag inte är redo! ;-)

Pappas flicka

2010-11-22T10:16:00.002+01:00

Clara är pappas flicka. Det bara är så. Jag tyckte allltid att det var ett rätt löjligt begrepp, men OJ, vad det är så här hemma! Redan under amningstiden kunde Clara äta sig mätt i sängen på natten - bara för att sedan direkt vända ryggen till mig och larva iväg till pappas sida av sängen. Och så har det fortsatt. Mamma är en utmärkt serviceperson, men pappa är den stora kärleken. Går Marco utanför dörren trillar tårarna, åker han iväg med bilen gråter hon som om hon blivit övergiven för alltid. Hör hon att han kommer i dörren lyser hon upp med hela ansiktet och viskar; "Pappa...!" innan hon börjar jubla av glädje. Hon strålar av kärlek när hon tittar på honom och hon kan krama och pussa honom i evigheter. Om jag är avundsjuk...? Tja... ;-)

Men inte nog med det. Efter pappa på tio-i-topp-listan kommer Axel. Okej, det kan jag köpa. Han är urgullig mot henne och dyrkar henne fullständigt. Men sedan borde det ju ända vara jag? Nope. Sedan kommer Jennifer, den tyskspråkiga tjejen som kommer till oss fyra timmar i veckan för att leka med barnen på tyska. När hon kommer skrattar Clara glatt och sträcker sig mot henne, vinkar till mig och går! Lilla skitunge!

Jo, men sedan, på fjärde plats, där kommer faktiskt jag! :-)

Sagt av Axel

2010-11-21T22:23:00.002+01:00

Sagt av Axel, med förklarande blick och en axelryckning, i hissen pa Ikea när främmande människor började prata med en icke-svarande Clara:

"Lei é svedese..."

Sagt av Axel

2010-11-14T08:53:00.002+01:00

- När jag blir stor ska jag bli en man. En pappa.
- Ja, det kan du bli. Hur många barn vill du ha då?
- Tre! En Axel, en Clara och en Sixten. (I Axels värld kommer det snart en Sixten, men det blir något annat namn på lillebror.)
- Jaså. Men det finns ju redan en Axel och Clara?
- Jaaaa... Då får de heta Fru Olsson, Tjuppelitjupp och Plupp.
- Jaha, ja det var ju bra namn. Vem ska vara mamma till barnen då?

Här väntade jag mig namnet på någon tjejkompis, men får istället en blick som fullständig idiotförklarar hans mor och ett självklart:

- Du, förstås!

Sagt av Axel

2010-11-14T08:50:00.001+01:00

Dyster kommentar vid frukostbordet:
"Jag får bara vatten och brö... Fy fabian!"

Det tackar vi för, Astrid Lindgren.

Emigrantpaket

2010-11-13T11:41:00.002+01:00

Det kom ett paket pa posten. Ett sa kallat emigrantpaket. Ni vet sadant där som vi emigranter suktar efter och drömmer vata drömmar om? Det här innehöll välling, smagodis, fiskbullar i hummersas, regnkläder fran Didrikson till bada barnen, sma presenter till adventskalendern, Bamsetidningar, pysselböcker och ett antal paket till alla stora och sma. Tom den allra minsta har fatt ett paket med kläder som han kan ha när han kommer om nagra veckor.
Fantastiskt! Sadana här paket lever jag pa lääänge! :-)

Hon sover!

2010-11-07T20:35:00.002+01:00

Inte nog med att Clara gått med på att avstå välling på natten - i natt sov hon dessutom drygt 11 timmar i sträck utan ett pip! Hoppas, hoppas, hoppas att det fortsätter så här. I så fall får ju JAG sova hela nätter i fem veckor, innan det börjar om igen. Det har jag inte gjort sedan innan Axel föddes. (Och nej, det är inte så dramatiskt som det låter. Det har inte stört mig särskilt att vakna till någon eller några gånger varje natt. Men ändå - det kunde vara skönt att sova lite djupare ett tag.)

Baksidan av medaljen är dock att hon inte verkar vilja sova på dagen längre. Inte alls. Hittills har hon sovit ungefär 90 minuter på förmiddagen, men idag blev det ingenting. Känns liiite tidigt att sluta sova på dagtid när man är 16 månader.

Barnfritt

2010-11-04T21:46:00.001+01:00

Idag har jag och Marco haft barnfritt. Dvs svärmor har varit här och tagit hand om barnen hela dagen. Så vad gör man? Tja, åker på romantiska utflykter, strosar i inredningsbutiker och äter trevligt... Jajamensan! Det blev både Ikea och Mc Donalds. Romantik i överflöd... ;-)

Monte Tamaro

2010-11-04T21:34:00.002+01:00

Det är höstlov även här, så igar gjorde vi en utflykt till Monte Tamaro. Det ligger bara en kvart härifrån och är verkligen ett fantastiskt utflyktsmål! Linbanan tog oss upp till 1.530 meters höjd och där väntade en av världens antagligen vackrast belägna lekplatser med gungor, klätterborg, rutschkanor etc. Det fanns massor av lek för både stora och små barn, sa även Clara var helnöjd. Där fanns en rodelbana som Axel och Marco jublade sig igenom fem gånger samt en äventyrspark. Här kan man cykla downhill och vandra. Restaurang och uteservering fanns det naturligtvis också. Samt liveunderhållning i form av skärmflygare som startade just där samt en helikopter som lyfte och landade ett antal ganger. Och som om inte det räckte - en FANTASTISK utsikt över snötäckta bergstoppar och Luganosjön. Hit tänker jag ta med gästande familjer i framtiden!

Underbara ungar!

2010-10-31T08:11:00.002+01:00

Varje morgon, så fort de vaknar, tar Axel med sig Clara in till sitt rum, stänger dörren och läser böcker för henne eller leker med henne. Tack för det, underbara ungar!

Målning och barnkalas

2010-10-31T07:42:00.003+01:00

Lördagsförmiddagen ägnade jag åt att måla en ny säng och skötbordet till Claras rum. Axels rum är i princip färdigt, förutom lite bilder på väggarna, medan Claras rum knapp är påbörjat. Dags att sätta fart alltså.

På eftermiddagen var vi på kalas hos tyska Felix som fyllde fyra år. Det var ett tiotal familjer där och vi firade på en agriturismo i Iseo där vi kunde sitta ute och fika medan barnen lekte på lekplatsen och med djuren som fanns där. (Bla ett hängbukssvin, kaniner och hundar.) Vi vuxna hade riktigt trevligt och det var kul att lära känna lite nya människor. Axel och Felix går dock tyvärr inte alls ihop. På hemvägen hade Marco och Axel ett långt samtal om att man behöver inte vara kompis med alla (i Axels värld har hittills alla barn varit kompisar och han tycker det är konstigt när det inte fungerar så). Marco försökte förklara att om några barn inte vill leka utan bara bråkar med honom är det bättre att gå iväg och leka med trevliga barn. "Så är det för mamma och pappa också." Svårgreppat för en glad och snäll fyraåring förstås och en ny del av föräldraskapet för vår del.

Matfri natt!

2010-10-31T07:27:00.001+01:00

Nu har Clara för första gangen sovit en hel natt utan att dricka vällling! Tjoho!
Axel drack välling pa natten tills han var drygt tre ar, för han at sa lite mat pa dagen och var riktigt hungrig pa natten. Clara äter däremot ordentligt pa dagen, sa hon klarar sig utan nattamat. Istället har hon använt vällingflaskan som napp och velat snutta flera ganger varje natt. Nu har vi ialla fall minskat mängden välling allt efterssom och i natt var det slut. Gick helt utan problem och känns skönt att vi bara kommer ha ett barn i taget som vill ha mat pa natten. Sex veckor kvar tills lillebror anländer, sa det var väl i sista sekunden...

Julmust och pepparkakor

2010-10-28T21:08:00.002+02:00

Idag har jag varit pa "Bottega Svedese", dvs Ikeas svenska butik, och bunkrat upp med julmust, pepparkakor, juleskum, glögg och sill. Den svenska julskinkan som de brukar ha varje ar (saom är färdigkokt, fryst och färdig att griljeras) var slut och kommer inte igen. I OKTOBER!?! Pepparkaksdegen skulle de dock fa igen. Bra. För inte har jag lust att göra pepparkaksdeg när man kan köpa den färdig, utan att behöva leta efter en massa olika kryddor och ingridienser vars italienska översättning kommer bli bökig. Om det ens finns. Köttbullar kom ocksa med hem, fast det far vi nog göra hemlagade innan jul. Prinskorv och lite annat hade vi väl ocksa behövt. Undra om det finns här?

Känns lite trist att fira jul ensamma i ar. Tror jag. Det kanske bara blir skönt, efterssom vi da kommer ha en 14-dagars bebis här hemma. Men vi vill ju att det känns speciellt och juligt för barnen, sa vi far nog anstränga oss lite. Det vill säga - allt bör fixas innan 10:e december. Hade mina eller Marcos föräldrar kommit hit hade vi ju fatt hjälp med julandet, men sa blir det inte i ar. Asch, det blir nog bra. Pepparkakor, tomte och julklappar lär ju göra dem lyckliga. :-)

Vecka 32

2010-10-27T22:20:00.002+02:00

Det närmar sig! Nu är jag i vecka 32 och planerat snitt hamnar runt 10:e december. Bara sex veckor kvar och jag mar fantastiskt bra! Kul att fa en sadan graviditet pa slutet - i skarp kontrast till de första tva... :-/ Magen är riktigt liten, men lillebror haller mattet som han ska och vägde 1,6 kg pa kontrollen förra veckan. Pa dagen sa stor som han ska vara.
Känns som att det gar rasande fort nu pa slutet. Mina sista gravida veckor nagonsin. :-( Sedan är jag förbrukad som kvinna... ;-)

Monteviasco

2010-10-25T20:31:00.009+02:00

Söndagens utflyktsmål blev Monteviasco på italienska sidan av gränsen. Det är en liten by som man bara kan nå via linbana och som har 12, TOLV, fasta invånare. Två restauranger, en liten turistshop (sa åtminstone skyltarna), en kyrka och en läkare (med mottagning på onsdagar kl 12.15-12.30. Haha!) finns också. Ena restaurangen var fullbokad när vi ringde på morgonen, men den andra fick vi plats på. Det blev en härlig lunch med antipasti, risotto funghi porcini och glass gjord på getmjölk med varma skogsbär till efterrätt. Jo, visst hade det varit ännu bättre med salami och olika sorters rökt och torkad skinka, ett stort ostfat och en kanna vin - men det här gick också. När den här graviditeten är över behöver jag ju aldrig mer avstå sådana läckerheter. Till dess klarar jag mig.
Barnen tyckte att linbanan var spännande, den lilla pyttebyn med sina trånga gränder var kul att springa omkring i och de var nöjda med maten. Härlig dag alltså!

Sagt av Axel

2010-10-24T22:30:00.001+02:00

- När jag blir stor, när jag blir VUXEN, och inte behöver mina leksaker längre, da ska jag ge allihop till Clara. Da kan jag visa henne hur man leker med dem. Da är hon nog redan tva ar! Eller tre...

Ynkligt

2010-10-24T22:17:00.004+02:00

Det ser inte mycket ut för världen, men de här pinnarna och pyttebuskarna utgör ett par av de sex plantor klätterrosor och tio lavendelplantor som nu befinner sig i var trädgard. Till varen, eller nästa var kanske, vore det trevligt med en vacker, väldoftande rabatt här pa baksidan. Till slut ska rosorna tydligen bli upp mot tre meter höga. Vi missade visserligen ett par centrala regler när det gäller att plantera rosor (som att beskära rötterna, gräva minst 50 cm djupa hal och lata plantorna sta i vattenbad tre timmar innan plantering) sa vi far väl se om det blir nagot av det...

Sagt av Axel

2010-10-21T21:40:00.002+02:00

- Idag pussade Sofia och Marta mig.
- Jaha, sa mysigt. Vad gjorde du da?
- Jag pussade Marta ocksa. Men inte Sofia.
- Jasa, varför pussade du inte Sofia da?
- Jag HANN inte.

Sagt av Axel

2010-10-15T09:45:00.002+02:00

Sagt av Axel efter utflykt med dagis:

- Ja, det var kul. Men Alessandro kastade ekorrar på mig. Massor med ekorrar! Hela tiden!
- Ekorrar?
- Ja, sådana där som ramlar ner från träden hela tiden.
- ......? Ekorrar?
- JAAAAAAA!
- .......?
- Jaha! Du menar ekollon?
- Mmmm... Jag sa ju det...

Söndag i Monza

2010-10-11T11:41:00.002+02:00

Det blev en söndag i Monza för att hälsa pa svärfar medan svärmor var i Wiesbaden och tittade pa nya barnbarnet.
Vi at gigantiska, goda, avlanga pizzor serverade pa stentallrikar och vita dukar (joda, dukarna tjänade ocksa som tallrikar vid vart bord...), därefter en promenad i stan och en glass som efterrätt. Alla nöjda, alla glada, alla väldigt mätta.

Skön dag!

2010-10-09T21:04:00.002+02:00

Vi tog en tur till Bellinzona på eftermiddagen. Gick upp till Castelgrande (en riktigt riddarborg enligt Axel) och lekte på borggården med den fantastiska utsikten, klättrade upp i tornen (jag satt nedanför under ett stort träd och vinkade till min fina familj), gick balansgång på stenmurar, klättrade i bergen osv. En god fika och en promenad genom stan hann vi också med. Barnen sprang och klättrade hela eftermiddagen, så de var helt slut!

Efter prat om den svenska företeelsen "fredagsmys" tyckte jag att det lät som en rätt trevlig idé. Vi bestämde oss för att testa idag och modifierade konceptet till "lördagsmys" samt slog ihop det med lördagsgodiset. Dvs först film ("Heidi" på tyska för det är ju enda gemensamma språket i familjen) med plockmat i soffan, därefter lördagsgodis och slutligen välling innan båda två fullständigt stupade i säng. Men nu måste jag fråga er fullfjädrade fredagsmysare; Vad äter ni egentligen för barnvänlig soffmat? Här blev det vårrullar, olika ostar, oliver, fyllda skinkrullar och små dubbelsmörgåsar med ägg och kaviar. Men vi behöver nog lite variation. Så hit med era fredagsmysmenyer är ni snälla! :-)

Fem i familjen

2010-10-05T14:18:00.002+02:00

Om sisådär tio veckor, senast, blir vi fem i familjen. Det kommer en lillebror till Clara och Axel. :-) Graviditeten har gått lite upp och ner, men i jämförelse med när jag väntade Axel (och kräktes konstant åtta timmar om dagen i 20 veckor) och när jag väntade Clara (och började få preeklampsiesymptom och blev inlagd redan i v. 23 första gången, gjorde otaliga kontroller varje vecka, var sängliggande och sedan förlöstes med akutsnitt fyra veckor för tidigt) så är det här en FANTASTISK graviditet! Med undantag av två veckor runt v. 17-19 när det var lite svajigt så har jag mått otroligt bra och allt ser fortfarande helt okej ut. Lillprinsen väger nu ca 1,2 kg och min kropp är fortfarande med på noterna. Det här går nog vägen! :-)

Men vi hade behövt lite hjälp med namn. Axel, Clara och...? Vadå...? Det måste ju funka på svenska, tyska och italienska. Och helst engelska också. Det får gärna vara nordiskklingande och måste funka med efternamnet också. Förslag, tack!

Dagiseffekten

2010-09-28T09:21:00.001+02:00

Efter att i fyra år ha vägrat smaka på sallad kom Axel igår hem och sa att han ätit sallad - och det var gott! Han ville ha sallad även till kvällsmat så vi såg med egna ögon att det slank ner, med vinäger och allt. Heja dagis! ;-)

Tjejresa

2010-09-27T16:26:00.004+02:00

Varje år arrangerar jag och några av mina kompisar en tjejresa (än så länge även med barn). Två av oss är ansvariga för att fixa allt och resmålet hålls hemligt fram till avresa. Minst.
I år var vi här hos mig och det blev av olika anledningar (läs graviditeter och nyfödda) bara halva truppen. Men trevligt var det!

Lena, Oscar, Anna och David var här i fem dagar. Med tanke på att vi hade fyra barn mellan 1 och 4 år tycker jag vi höll ett rätt bra tempo. Vi hann med en heldag inne i Lugano med picknick och lekplats, en båttur till Morcote i 25-gradig värme där vi åt glass och strosade runt några timmar samt en tågtur till Bellinzona där vi bla tittade på borgarna (Axel hävdade att det hade bott rövare där medan David sa att det var en drakborg).

Vissa av oss lyckades tom hålla oss vakna halva nätterna och ta igen förlorad prattid. Andra somnade när de nattade barnen och tog sig inte upp förrän tre timmar senare...

Ser redan fram emot nästa år!

Fyraårsdag

2010-09-17T21:11:00.002+02:00

Idag fyller Axel fyra år. Min lilla, stora pojke!
För fyra år sedan låg han brevid mig i sängen på Harlaching Krankenhaus i München och var så liten och ömtålig, så den enda beröring som kändes mjuk nog var mina läppar mot hans panna.
Idag är han en stor kille, men fortfarande min lilla pojke, som naturligtvis fortfarande är underbarast i världen!

Vi har firat med presenter i mängd, bästa kompisen Kate på besök från München, tårta och fiskdamm. En dag som avslutades med en nattning där han somnade med mina läppar mot sin panna. Igen. Underbara, underbara Axel!

Ljud då och nu

2010-09-11T21:14:00.002+02:00

När vi bodde i Reichersbeuern var de enda nattliga ljuden det stillsamma klingandet från skällorna på de två fåren som bodde i hagen på andra sidan vägen, samt kyrkklockan som slog varje kvart. Det var riktigt trevliga nattliga ljud som jag uppskattade då.
Men nu ligger jag i sängen och lyssnar på musik, glada skratt och prat från någon grannträdgård. Det är bättre! Det var precis det här jag längtade efter när vi bodde i Reichersbeuern - lite LIV omkring mig!

Sagt av Axel

2010-09-11T11:46:00.003+02:00

Sagt av Axel:

- Mammaaaaaaa...! Kan du hjälpa mig att plocka undan i mitt rum?!?!
- Nej, inte nu. Nu får du plocka undan.
- Men mamma, så kan man väl ändå inte göööra mot sitt egna barn!?!?!

Skräp

2010-09-10T14:41:00.004+02:00

När vi bodde i Tyskland sorterade vi vårt skräp. Vi hade sju olika kärl och säckar hemma för biologiskt nedbrytbart, papper, plast, glas, aluminium, kartong och övrigt. Fem av dem skulle köras till återvinningsstationen och där delas upp i ytterligare ett antal olika plaster, kartonger osv. Det tog naturligtvis rätt mycket tid att sortera så, men kändes ganska rätt ändå.
Här slänger vi allt, ALLT, i en och samma soppåse och kastar den i ett stort återvinningskärl på en tvärgata. Det känns nästan straffbart.

Gladskryt

2010-09-10T10:53:00.002+02:00

Man kan inte med den allra bästa vilja i världen påstå att jag pratar italienska. Grammatiken är uppåt väggarna fel, jag har ingen koll alls på prepositionerna och kan bara prata i presens. Men jag klarar mig faktiskt! Jag kan tillräckligt många ord för att kunna föra något som liknar samtal, eller åtminstone enklare informationsutbyte, med dagisfröken, mammorna till de andra barnen, barnläkaren osv. Det funkar! Och det är så oerhört skönt! Min första mening behöver inte längre vara att jag inte pratar italienska. (Det märker de ju liksom ändå...) Och funkar det inte så tar jag till tyskan. Då brukar den andra be om ursäkt för att deras tyska inte är så bra!? DE ber om ursäkt? När det är JAG som inte kan det officiella språket!? Här råder definitivt annan inställning till språk och språkförbistringar än i Bayern...

Anpassa sig?

2010-09-08T11:47:00.002+02:00

I går gick jag och Axel till dagis iförda regnjackor, regnbyxor (för Axel) och gummistövlar. Vi var såååå fel! Det ösregnade visserligen och flöt floder på gatan, så det kändes rätt logiskt. Men här är det annan klädkod som gäller. De vuxna har sina vanliga kläder på sig, även om det så råkar innebära tygskor, definitivt ingen regnjacka och med ett paraply som enda tillägg. Barnen har gummistövlar, regnjacka (i bästa fall) och ett litet puttinuttparaply. Inte ett enda par regnbyxor så långt ögat kunde nå. Till och med dagisfröken såg tydligen galonbyxor för första gången igår, för hon sa att hon inte visste vad det var eller hur de skulle sitta.
Naturligtvis har de vuxna plaskblöta fötter och barnen plaskblöta byxben. Men det ska tydligen vara så.

I morse halvtrotsade vi klädkoden och lät Axels regnbyxor stanna i väskan. När jag hämtade honom efteråt kände jag mig som en riktig Luganese och gick helt enkelt till dagis i stickad kofta och med paraply. I ösregn. Jag var HELT rätt! Eller nja, jag hade fortfarande gummiskor, så nästan rätt bara. Axel kom ut från dagiset iförd samma stass som de andra barnen. Dvs inga regnbyxor. Vi knallade hem under vårt paraply, vilket tar ungefär 3 minuter, och kom hem dygnsura. Såklart. "De är allt lite knasiga här..." konstaterade Axel. Ja, eller vi är idioter som struntar i att ta på oss ordentligt? Ska man anpassa sig och ta seden dit man kommer, tro...?

Nu förstår jag ialla fall varför min svärmor alltid envisats med att kalla min tunna vårjacka för "regnjacka"...

Skor

2010-09-07T09:52:00.002+02:00

Clara är galen i skor. Sina egna och andras. Hon knycker alla hon får tag på, pekar och ropar så fort hon får syn på några hon tycker extra mycket om och när vi går på stan slänger hon sig runt i vagnen för att titta på skorna i hyllorna och vill haaaaaaaaaa!
Just nu trippar hon omkring i fyra skor. Sina egna (som tom börjar lukta av små bebisfötter vid det här laget) och utanpå dem har hon Axels gympaskor. En sådan fullständig lycka!

Underbara höstmorgon!

2010-09-07T09:42:00.002+02:00

Jag vaknade alldeles för tidigt. Så tidigt så jag kunde ligga vaken och lyssna på Claras andetag brevid mig en bra stund. Så tidigt så att jag, i lugn och ro och utan ett knyst i huset, kunde göra mig i ordning på badrummet, klä mig, plocka fram frukost, koka en kopp kaffe och tända några ljus. Så härligt!!!

Ute regnade det och det kändes alldeles rätt och riktigt. Ibland när jag längtar hem till Göteborg så längtar jag just efter att gå genom stan en regning kväll när gatlampornas sken glittrar i regndropparna och spårvagnarna gnisslar i Brunnsparken. Här var det visserligen morgon och det saknades gnisslande spårvagnar. Men ändå, skön känsla på något sätt.

Vid halvåttatiden fick jag väcka Axel (i den här familjen använder vi i princip aldrig väckarklockor, men det får vi ju vänja oss vid nu när vi har en dagistid som ska passas) och sedan åt han och jag frukost tillsammans i lugn och ro medan Marco och Clara sov vidare.

Det här känns som en bra dag!

.

Ooooorättvist!

2010-09-06T16:42:00.003+02:00

Marco var bortrest hela förra veckan. Som vanligt var det en massa mat som skulle lagas, barn som skulle nattas, tårar som skulle torkas, böcker som skulle läsas, välling som skulle fixas och lekar som skulle lekas. Och tusen saker till. Man kan tycka att Axel och Clara skulle vara grymt tacksamma! Istället kastar de små skitungarna sig över Marco när han kommer tillbaka och dyrkar HONOM! Som inte lyft ett finger för deras välmående på en hel vecka! (Ja, okej, han arbetade ju så det kanske räknas också. Men ändå.) Sedan i fredags kväll är han den stora hjälten och båda barnen gråter förtvivlat om pappa så mycket som går utanför dörren. Som sagt; Skitungar! ;-)
Jag borde nog resa bort en vecka. Bara för att få all kärlek och alla pussar när jag kommer hem igen!

Bara sådär...!?!?

2010-09-03T20:24:00.002+02:00

Dagisstarten gick jättebra!!! Axel knallade in, hejade på fröken Benedetta, fortsatte till dinosaurierna och sa "Hej då, mamma! Vi syns sedan! Puss!" och så var det klart med det.
Han hade varit nöjd hela tiden, inte haft några problem med språket, inte bråkat med någon och slutligen meddelat Benedetta att han ämnar komma tillbaka. :-)

Själv meddelade jag Benedetta att det passar oss bra att han går till 13.00 på dagarna (idag gick han dock bara till 11.30) och hon protesterade inte.

Var det så lätt alltså? :-O