Sagt av Oscar

Sagt av Oscar med bedjande blick och huvudet på sned:

- Hund. Bebi. Hem. Oscar.

Just det. Killen vill ha en hundvalp. 

De andra två bönar och ber efter en kaninunge (Clara) respektive ännu ett syskon (Axel). Svaret är: Nej!!! (Just nu...)

Sagt av Clara

- Farfar, varför har du magen sådär STOR???

Hela världen...

...såg ut att vara representerad när de tre förstaklasserna i Axels skola hade sångföreställning för föräldrar och syskon idag. När alla 54 barnen, med utseende som representerar all världens hörn, står tillsammans och sjunger blir jag så rörd att jag blir tårögd. Det ser ut som en reklambild för någon internationell barnrättsorganisation! :-) Dessutom är det så att två tredjedelar av dessa barn är flerspråkiga. Jag tycker det är fantastiskt att våra barn får växa upp i en så här internationell miljö! Bättre grund för förståelse mellan olika kulturer kan man väl knappast få. 

Sagt av Axel

- Mamma, jag oroar mig verkligen för Oscar. 

- Jaså, varför då?

- Ja, han håller ju inte på med NÅGON sport!? 

- Nej, det förstås. Men han 2 år och anmäld till både simskola och skridskoåkning fr.o.m. september. Dessutom cyklar varenda dag och ska få gå i skidskola med dig och Clara i vinter.

- Jaha. Ja, det är ju bra. Men fotboll då...?

Midsommarfirande

Här har vi firat midsommar redan idag,  med andra svenskar i området. Det fanns allt från sill och lax till jordgubbar och äppelkaka med vaniljsås. Barnen var glada, solen sken och det blev alldeles för sent för de minsta. Men alla var nöjda och glada och hade väldigt trevligt. Och det är ju faktiskt nääästan sommarlov så man kan ju vara vaken lite längre. :-)

Mamma-Axel-dag

Ibland har jag och Axel en "Mamma-Axel-dag". En dag när det är bara vi två och vi gör precis det som Axel vill. Idag var det dags igen. Han hade planerat frukost (som bestod av chokladcroissant, bakelse och coca-cola...), mini-golf, picnic och en lång eftermiddag på stranden. Och så blev det. 
Hur härligt det än är att vara tillsammans hela familjen, så är det fint att få en dag ibland med bara ett av barnen och kunna fokusera helt på det utan att bli avbruten, stressa eller tänka på annat.
:-)

Ännu några månader...

...har gått sedan jag skrev här sist. Jag saknar fortfarande bloggandet, men tiden räcker inte.


Allt är bra här ialla fall. :-)

Axel har snart, om en vecka, klarat av sitt allra första skolår. Han har varit jätteduktig och tycks vara omtyckt både av fröken och klasskompisarna. Om en vecka får han sina första sifferbetyg... 
I Svenska skolan har han också gjort bra ifrån sig, om än med lite mindre motivation av någon anledning. Hans lärare skrev i "Föräldrabrevet" att det märks tydligt på hans motivation och koncentration om han tycker att övningarna är roliga eller inte. Lyckligtvis tycker han att det är roligt att läsa och gör det nu riktigt flytande utan att staka sig. Under året har han läst 15 böcker och fått alla tre av de åtråvärda läsborgarmärkena. 
Förutom schweiziska och svenska skolan spelar han fortfarande fotboll och simmar en gång i veckan. Idag fick han en förfrågan om han ville vara med i simföreningens satsning på talanger och blev naturligtvis jätteglad. Tyvärr visade det sig att träningen är just de dagar som vi har annat inbokat. Dessa andra aktiviteter involverar även Clara och Oscar, så det kommer nog inte funka att han kan gå på den träningen. Inget simkarriär för grabben alltså.

Clara fyller snart 4 år och är nog världens mest positiva unge. Hon tycker allt är härligt, underbart och roligt! Jag är väldigt glad att hon inte började på dagis i höstas som var tänkt, utan att vi har fått ännu ett år att njuta av. Det har varit helt sagolikt!!  Hon går ju också i svenska skolan, på svenska lekgruppen, på simning och konståkning och vaknar varje morgon med ett leende och frågar; Vad ska vi göra idag?! :-) Just nu håller hon på att lära sig alla bokstäverna för det är det "sommarprojekt" hon valt i svenska skolan. Hon vill väldigt gärna kunna allt som Axel kan, så att lära sig läsa och kunna räkna större mattetal står högt på önskelistan. 

Oscar var ju så väldigt lugn, jämfört med Axel och Clara, fram till han fyllde ett år. Jag funderade mycket på hur jag skulle kunna stimulera honom så att han började ta för sig lite mer. Man skulle väl kunna säga att han kom på själv hur man gör... Han är nu den klart vildaste av dem! Att han inte kan prata särskilt bra kompenserar han med att skrika högt. Väldigt högt. Jag har aldrig hört ett barn med sådan stämma. Är han på det humöret går han också väldigt gärna och klappar till främmande kvinnor i baken eller hugger tag i en tröjärm på någon som råkar komma för nära. Eller skriker helt enkelt till dem. Men alla bebisar får pussar och om någon gjort sig illa är medlidandet enormt.  Han älskar bebisar, bilar, mest "bambrum" (brandbil), cyklar (tette) och kor (buuuu!) Och välling. Och sina syskon. 

Jag ägnar mesta delen av tiden åt barnen, så klart. Jag tycker också det är väldigt kul att driva Svenska skolan och arbeta med att planera undervisningen där, så det får ta mycket tid. Och jag har börjat åka konståkning igen, efter 20 år!!!! Så fantastiskt roligt! Jag var orolig att jag inte skulle kunna stå på fötterna efter så lång tid, men väldigt snart kunde jag både börja hoppa och göra piruetter igen. Sådan lycka!!! Det bästa jag gjort för mig själv på länge! :-)
Nu väntar en lång sommar med resa till Sverige, strandliv i Jesolo och vandring och cykling i Livigno. En vecka kvar bara.....

Sagt av Clara

Sagt av Clara, med stor kärlek och beundran i röstan, när vi båda precis kommit ur duschen:
- Mamma, din rumpa VINGLAR när man klappar på den! 

Sagt av Clara

Sagt av Clara, några minuter efter att vi nästan blivit påkörda av en annan bil:

- Mamma, han som nästan körde på oss var en JÄVEL!
- Ojdå! Jaså... Vad betyder det?
- Jag vet inte, men du sa det.
- .............

Stolt kille!

I fredags fick Axel sina allra första betyg, eller skriftligt omdöme om man ska vara korrekt. Jag och Marco fick gå till skolan och hämta hem betygsboken och hans fröken berättade lite mer ingående hur första terminen varit. Hon lovordade Axel på alla plan, vilket naturligtvis känns jättekul både för honom och oss. Det enda hon tyckte att han behövde jobba lite med var teckning. Det är tydligen inte hans grej. Men med de generna lär han inte ha en chans ändå... ;-)

Dagen efter var det dags för Svenska skolan och Axel fick äntligen ta emot sitt första läsmärke som han kämpat för. Han har läst sina första fem böcker någonsin och var nog nästan gladare över läsmärkena än över det fina omdömet från schweiziska skolan.

Han är väldigt motiverad just nu, så vi rider på den vågen och hoppas det håller i sig länge! :-)

Att bli väckt...

...tidigt på morgonen av superpigga barn är kanske inte alltid vad man längtar efter. Men bara den senaste veckan har jag blivit väckt med följande små förtjusande viskningar:

- Mamma, ska vi lägga oss i soffan och läsa LasseMaja...? (Axel)

- Mamma, ska vi spela bluffstopp...? (Axel igen.)

- Mamma, jag vill gifta mig med dig!!! (Clara)

När jag väcks på det sättet ler jag innan jag hunnit öppna ögonen. Och naturligtvis blir det både LasseMaja, bluffstopp och väldigt många pussar just då, alldeles för tidigt på morgonen. :-)

Mäh?!

I början på januari hade vi några dagar med värme. Riktig värme. Ända upp till 25 grader faktiskt. Julen städades bort snabbt som attan, bara utebelysningen fick vara kvar, och jag fyllde huset med vårblommor. Men nu, nu kom vintern... Så nu har vi vår inne och vinter ute.

Nyår

Troligen en av våra lugnaste nyårsaftnar någonsin!
På dagen blev det vandring och picknick i det sköna vädret. Axel provade bästa julklappen, en liten schweizisk fickkniv, och Oscar och Clara sparkade lyckligt omkring bland alla torra löv.


På kvällen åt vi fondue och tårta och sköt raketer innan alla somnade gott.
Sicket party! :-D

Jul

Man skulle väl kunna säga att vi tappade lite fart med julandet halvvägs. Mest beroende på att hela familjen hade influensa i två veckor. På något sätt lyckades vi ändå ta oss igenom med äran i behåll och tog oss dessutom till Sverige två dagar före julafton. Där fick vi några fina dagar med "Jul på Liseberg" och pulkaåkning samt träffade kompisar, kusiner, mormor, morfar och gamlamormor och hade helt enkelt en trevlig svensk jul.

Nytt försök...

...med vanlig jäst - och den här gången gick det bättre! För att kompensera förra bakets fullständiga misslyckande gjorde jag även saffranskringlor den här gången. Samma deg som till lussekatterna, snurra ihop till kringlor och efter gräddningen penslar man med smör och vänder i strösocker. Lite julmust till det så räddar vi den här trista eftermiddagen i sjukstugan.

Andra advent

Idag har vi bakat tidernas antagligen mest misslyckade lussekatter! De jäste inte alls och resultatet blev hårt på utsidan och degigt på insidan. Jag använde för första gången biologisk jäst och den kändes väldigt kletig. Kan det möjligen vara så att den inte fungerar i söta degar? Eller hur kunde det bli så fel? Hur som helst åkte alltihop i soporna så det får bli ett nytt försök en annan dag.

Luciafirande i svenska skolan

Idag hade vi luciafirande på svenska skolan. Clara var såklart lucia, Axel och Oscar var stjärngossar. Oscar en rätt motvillig sådan. Han kom gråtande till mig innan de ens hade börjat och hade hämtat mod till sig och ville vara med när det var nästan slut.
Axel läste sin dikt perfekt och både han och Clara var väldigt nöjda.

Oscar fyller två år!

Blåögda mö

Axel har valt att läsa en dikt på Svenska skolans luciafirande. Men eftersom han inte läser särskilt snabbt ännu måste han ju lära sig dikten utantill istället. Så nu har han, och därmed även resten av familjen, övat och övat och övat... Och nu kan vi den allihop!

"Var kommer du från du blåögda mö
med tindrande ljus kring din hjässa?
Din dräkt är så vit som skimrande snö
du strålande sagoprinsessa."

Adventsfirande

Första adventsöndagen tillbringade vi med papper, klistermärken, glitter och stämplar. Resultatet blev fantastiskt vackra julkort till barnens kompisar.

Efter att ha tänt första adventsljuset, ätit pepparkakor och druckit glögg och julmust åkte vi iväg till Luganosvenskarnas glöggmingel. Barnen fick både paket och godispåse och Marco hade turen att vinna en stor korg med vin, ost, salami och massa annat gott.

Nu börjar det!

Barnen har haft nedräkning i ungefär en månad, men IDAG börjar det äntligen! Julen!!!

Dagen började som vanligt med att det stod en ny lördagsbok och väntade i hallen. Idag var det "Julberättelser av Astrid Lindgren". Tio berättelser som nog räcker nästan ända fram till jul.

Efter att ha inspekterat boken följde en lååång väntan på att alla barn skulle vakna innan det var dags för det allra viktigaste. Kalendern! Min mamma sydde den till mig för 38 år sedan och nu är den fylld med små lappar med ledtrådar som visar fram till en överraskning. Idag blev det nya pepparkaksformar i paketet för nu ska vi baka de första pepparkakorna!

Men först blev det naturligtvis pannkaksfrukost med första avsnittet av Trolltider OCH Mysteriet på Greveholm.

Jag är lite tveksam till om vi kommer orka hålla motivationen och energin uppe ända fram till jul, men vi har ialla fall gått ut hårt...

Sagt av Clara

- Mamma...
- Ja?
- Varför har du streck i pannan?

- Tyst och sov unge!
(Googlar botox...)

One of those days...

Dagen inleddes med att släpa tunga kartonger på Ikea. Jag och två rätt ovilliga ungar. Bara det hade egentligen räckt för att göra det här till en hyfsad skitdag. När vi kom hem fortsatte vissa av oss med heltäckande ansiktsmålning. Med tuschpennor. Inte den vattenlösliga varianten. Dagens eftermiddagsutflykt bestod av ett avslappnande besök hos ögonläkaren för alla tre barnen. (Jodå, de ser.) När vi kom hem kastade Clara en stor, tung bil från övervåningen, ner i trappan, så att ett helt trappsteg blev förstört. Ett stort, djupt jack och en rejäl bit som helt lossnade. Det krävs helt enkelt renovering. Men tur att ingen var i trappan!!! Som lite grädde på moset tvättade hon och Oscar badrumsgolvet, och delar av väggarna, med toalettborsten och massor av vatten innan läggdags. 
Man kan väl påstå att lilla prinsessan inte alltid är helt prinsesslik och att lillprinsen tidvis är fullständigt sjövild. 

Dagens guldstund kom när de två somnat och jag och Axel satt i köket och delade första julmusten och åt pepparkakor. 

Får man gå och lägga sig nu...?

Sagt av Clara

Clara sitter vid köksbordet och äter små gröna ärtor. Marco kommer in och kommenterar att där sitter hon och äter "piselli". Clara stirrar förskräckt på honom, kastar en blick på ärtorna och utbrister: Mamma, pappa säger att jag äter SNOPPAR!

Jodå, korrekt översättning. Små snoppar kallas piselli. Piselli är ärtor. Då måste ju ärtor vara snoppar. Och det vill hon INTE äta någon mer gång!

Cirkus

Ikväll var jag på cirkus Knie med Clara och Axel. Det var riktigt bra! Särskilt de här två herrarna: Leosvel & Diosmani. Kolla kropparna!!! Kolla musklerna!!! Kolla vad de gör!!!

Gult, gulare, jättegult!

Imorgon kommer målaren och ska tapetsera två väggar i vardagsrummet. Tapeterna har legat här och väntat sedan i somras och nu är det äntligen dags. Tror jag. De är inte bara gula och medaljongmönstrade, utan JÄTTEGULA! Kanske får de sluta efter första väggen...

Så här ser det ialla fall ut på tillverkarens site:

Svenska skolan

Den här helgen var det dags för svenska skolan igen. Alla tre barnen tycker det är kul och ser alltid fram emot att gå dit. Den här gången fick både Axel och Clara nya övningsböcker, så idag har de för första gången suttit tillsammans vid köksbordet och gjort läxor.

Mammaskryt

Jag och Marco hade första lärarträffen med Axels fröken i fredags. Vi trodde nog att vi mest skulle få höra positiva saker, men man kan ju aldrig veta.
Och nu kommer skrytet: Det blev en halvtimma av ren och skär njutning för föräldrahjärtat! Fröken beskrev Axel som intelligent, uppmärksam, intresserad, engagerad, trevlig, något blyg men väldigt modig som vid ett par tillfällen vågat ta upp problem i klassen inför alla kompisarna. Hon var dessutom imponerad av hans läs- och skrivförmåga. Vad mer kan man önska!?

Efter höstterminen får de ett skriftligt omdöme och efter vårterminen kommer de första betygen.

Morgonkaffe

Jag, Clara och Oscar dricker morgonkaffe på lokala baren. Det finns ett litet café precis brevid, med röda plyschsoffor och skvallrande tanter. I baren träffas gubbarna och pratar fotboll och läser tidningen.
Tur att man är utlänning och kan bryta mot alla oskrivna regler lite hur som helst, för jag trivs bättre med gubbar än skvallertanter.

Ärta i näsan?

Det var en gång en liten tjej (gissa vem...) som stoppade in en vacker, rund, slät pärla i näsan. Det måste vara drygt ett år sedan. Det slutade med att vi fick åka till doktorn som lyckades få ut den.
Det var en annan gång (typ idag) en liten kille (gissa vem...) som stoppade in en Tic-Tac i näsan. Lååångt in i näsan. Sådana där Tic-Tac är ju så starka så de måste väl svida på små barnatungor. Då kan man ju föreställa sig hur det känns att ha en sådan i näsan. Och man kan ju föreställa sig hur lång tid det tar innan man nyst och gråtit så länge så att den eländiga pastillen äntligen smält och runnit ut ur näsan. Och kan man inte föreställa sig det så kan Oscar, med vilda gester och upprörda ljud, tydligt återge känslan.

Hello Kitty

Det står mig lite upp i halsen. Det är Hello Kitty överallt. På kläder, väskor och leksaker är väl en sak. Och det kan väl finnas en poäng med Hello Kitty salladspåsar. Men SMÖR med hallonsmak och Hello Kitty!?!

Höstlov

Förra höstlovet var vi i Toscana och hade fantastiskt fint väder. Då gick vi barfota på stranden. I år åkte vi till Gardasjön och blev inte ett dugg sugna på att ta av strumpor och skor. Det var kallt och ruggigt. Men det blev rätt bra ändå. Min bästa stund var på ett café på stranden och barnens bästa stund var utan tvekan när Marco tog fram vespan och de fick åka en sväng.

Alfapet

Nu var det dags att plocka upp nya spelet som köptes i somras. Axel tyckte det var kul, men naturligtvis svårt att hitta ord utifrån åtta bokstäver. Att han vann ökade väl dock motivationen så det blev både två och tre omgångar.

Slutgiltigt

Nu är det verkligen så. Det är dags. Spjälsängen har stått brevid min säng i sammanlagt flera år med tre olika små underbara människor sovandes i. Men nu används den inte mer och det ska inte bli några fler småttingar i den här familjen. Det känns rätt sorgligt art den här tiden är förbi.
Både mina och Marcos föräldrar har sparat de spjälsängar vi sov i som barn. Där har våra barn sovit när vi varit på besök. Kanske kommer det någon gång sova ett litet barnbarn även i den här sängen.

Nostalgi

När jag var fyra år började jag åka konståkning. Jag höll på i tio år. Fortfarande tycker jag det är fantastiskt att komma in i en ishall och känna den speciella lukten, kylan och höra skridskor som skrapar mot isen.
Så självklart måste min dotter åka konståkning! :-) Hon tränar en gång i veckan och tycker det är JÄTTEKUL! Bästa stunden på veckan. Idag var det Lugano cup så vi åkte dit en sväng och tittade. Och den där känslan av nostalgi fullständigt slog emot mig. Pirret i magen, domare med allvarliga ansikten, väntan på poängen... Det hade varit väldigt kul att få känna den känslan igen. Kanske, om Clara fortsätter åka, blir det väl klubbmästerskap om några år. Jag kan ju tänka mig vem som kommer vara mest emotionell då...

Vi firar!

Axel väckte mig vid 5-tiden i morse och viskade: Mamma, jag har läst en hel bok alldeles själv! När det blir morgon åker vi till leksaksaffären och jag får välja vad jag vill!
Jodå, det hade vi lovat och det löftet höll vi såklart. Vad det blev? En efterlängtad bilbana.

Han läser!

Ikväll har Axel för första gången läst en hel bok själv! På svenska. Det är stort. Jättestort! Han var så otroligt glad och tycker det är jättekul att kunna själv. Imorgon vill han ta nästa.
Vi har alltid jobbat hårt med svenskan och i talat språk ligger nog svenskan och italienskan ganska lika just nu. Han pratar ju italienska med kompisarna i skolan hela dagarna, på fotbollsträningen, simningen och med Marco. Men svenska pratar han med mig, sina syskon, svenska kompisar en eftermiddag i veckan och svenska skolan varannan lördag.
Kanske är det så att vardagspratet kommer lika lätt på båda språken, men att vokabulären fortfarande håller en högre nivå på svenska. Första boken blev ju ialla fall på svenska. :-)

Fotbollsdag

En hel dag med bara fotboll. Det kändes ju inte helt lockande om jag ska vara ärlig. Särskilt med tanke på att det hela började kl 8.00 och höll på till kl 16.00. Dessutom en söndag då Marco var bortrest. Men det var ju bara att ställa klockan på tidigt väckning, släpa upp tre trötta barn och traska iväg till fotbollsplanen för årets största knatteturnering.

Fast med 23 grader (kan det verkligen ha varit SÅ varmt?), strålande solsken, fantastisk utsikt, trevliga människor och i stort sett bara nöjda fotbollsspelare så fick jag ju omvärdera det hela. Vi bor i en del av Lugano som bara tycks bestå av barnfamiljer och alla känner varandra mer eller mindre. Det är trevligt. Väldigt trevligt faktiskt. Det hämtas förmiddagskaffe, det grillas revben och lagas jättegrytor med pasta, man ser efter varandras barn, delar med sig och är generösa till sinnet. Förbaskat trevligt helt enkelt!

Hur fotbollen gick? Nja... Axels lag fick möta killar som var både ett och två år äldre, så två vinster och fyra förluster var väl helt okej. Huvudsaken var ju att alla fick medalj!

Fredagsmys på italienska

Hur ska detta gå...?

Axel har gått i skolan drygt en månad nu. Första dagen fick barnen välja sina platser själva och han satt naturligtvis bredvid bästa kompisarna Diego, Alessio och Luka. Redan andra dagen fick fröken flytta på dem för att de inte kunde hålla tyst.
Igår berättade han för oss att han och Diego brukar smita iväg till killtoaletten på lektionstid. "Jaha. Vad gör ni där?" undrade vi. "Kissar. Tvättar händerna. Och spelar fotboll." Vi hade lite svårt att hålla oss för skratt men försökte förklara att det var bättre att stanna i klassrummet när det var lektion och spela fotboll på rasten. Idag hade de ändå gjort det igen - och fröken hade kommit på dem. "Oj, då! Vad sa hon då?" undrade vi. "Hon blev arg. Och det får ALDRIG hända igen! Men vi får väl se..."

Första snön!

Det som var regn här visade sig vara snö på bergen runt omkring. Det här ser jag från mitt vardagsrumsfönster just nu.

Rusk

Regn och rusk ute. Axel är i skolan, Oscar sover, jag dricker en kopp the och Clara pysslar pysselbok. Regn känns rätt okej ibland.

Bara skönt

Det här var en av de helger där vi faktiskt hade en helt oplanerad dag. Det händer alltsa en gang varannan vecka. De veckor da det inte är svenska skolan pa lördagförmiddagen. Den här helgen blev alltsa precis sa skön som man kan önska.
Axel vaknade tidigt och gick upp och hämtade sin lördagsbok som var en efterlängtad "Lassemaja"och när även jag vaknade gick vi ner i vardagsrummet, kröp ner i nya soffan och började läsa. Utan att nagon endaste liten knatte kom och störde. En pannkaksfrukost och en frisörtid (för Axel) senare blev det bio för Axel, Clara och Marco medan jag och Oscar akte och handlade maten till kvällen. Vi dansade in lördagkvällen med Gangnam style och övergick till en asiatisk njutning med chicken satay, scampi i röd curry, naan, mango chutney, räkchips och lite annat smatt och gott och tyckte vi hade det rätt bra. :-)
Söndagen vigdes at Axels första fotbollsturnering pa bortaplan (tva segrar och tva oavgjorda matcher!) och följdes av pizza med bästa kompisen.
Nu, söndag kväll, är det vin, choklad och soffläge.
Synd att det är mandag imorgon...

Win-win

Gamla favoritsofforna har lämnat huset. Det känns onekligen lite sorgligt för jag tyckte riktigt, riktigt mycket om dem. Men de passade inte in i rummet, sa det fick bli sa till slut. Istället för att betala 160 chf för att fa dem bortfraktade hittade jag faktiskt nagon som ville ha dem och kom hit och hämtade dem. Och i gengäld fick jag minsann en present. MIN present. Funderar pa att avnjuta den i badkaret nagon kväll. Eller.... Jag kanske borde dela med Marco. Win-win, liksom.

Skolmat

Just skolmat är nagonting som saknas här. Bara de barn vars bada föräldrar jobbar och ända inte kommer upp i en viss inkomstniva erbjuds att barnen far stanna kvar i skolan och äta där. Det är med andra ord inte särskilt manga. Vi andra hämtar hem barnen till lunch varje dag. Det leder naturligtvis till att manga turas om att ta hem kompisar pa lunch och idag är det Axel som ska ha med en kompis hem. I teorin är det ju en bra idé och i vilket fall som helst socialt och trevligt. Det är bara det där med att jag idag alltsa har fyra barn som ska äta lunch här hemma... Jag har liksom nog med mina egna. Men, okej da.
Sa nu väntar grönsaksstavar med dipp, pasta med köttfärssas, wienerschnitzel, chokladmousse och frukt. Hoppas lilla gästen är nöjd med det och att killarna far roligt.

Pingis?

Axel har börjat skolan och har tva timmars lunchrast varje dag när han kommer hem och äter. Det betyder att vi gar till skolan 8.30, hämtar honom 11.45, lämnar honom igen 13.45 och hämtar hem för dagen 16.15. Det blir manga promenader varje vecka. Närmare bestämt 18. Pa onsdagarna är det nämligen bara halvdag. Dessutom spelar han fotboll och gar pa simskola. Clara gar ocksa pa simskola och aker skridskor. Alla tre barnen har svensk lekgrupp, tyskalektioner och svensk skola. Det innebär 32 olika tider da ett eller flera barn ska hämtas eller lämnas nagonstans. Trettiotva. Varje vecka. Finns det nagot som heter pingisförälder sa kan jag kanske kvalificera mig som det?

Kanske...

...skulle den här bloggen få vakna till liv igen?
Jag saknar ju bloggandet, men tiden har visst lagts på annat det sista halvåret. Eller, tja... året. Och när jag slutade logga in för att blogga slutade jag läsa alla andra bloggar också. Så dumt. Det får bli ett nytt försök! :-)

Kvartsamtal

Idag har jag och Marco varit pa kvartsamtal hos Axels dagis. Fröken berättade att han är en vaken och intelligent kille som alltid fragar om det är nagot han inte förstar. Han är nogrann, ordentlig och skötsam. Och blyg. Väldigt blyg, enligt henne. Det är nästan lite lustigt med tanke pa hur vild Axel varit tidigare och att jag inte tror att hans svenska kompisar uppfattar honom som det minsta blyg. Italienskan är fortfarande inte perfekt och kanske är det just för att han inte känner sig säker pa italienskan som han är sa tyst och därför uppfattas som blyg.

Vi fick lämna önskemal om vilka barn som ska ga i samma klass som honom till hösten och nämnde tva killar och en tjej som bade han och vi tycker om. Hoppas det blir sa.

Stackars Oscar

Oscar har haft en rätt jobbig dag. Först blev han vaccinerad med en spruta i varje arm. Därefter fick han ta blodprov i fingret för att se om hans laga järnvärde blivit bättre. Pa det följde en rejäl pannstörtning pa lekplatsen som resulterade i en rejäl bula och manga tarar. En och annan istötning i vassa hörn gick av bara farten. Slutligen fick han en halv flaska schampo hälld över huvudet (fullt paklädd) av sin nagot speedade storasyster.

Tror han tyckte det var rätt skönt när den här dagen var till ända.

15-manaderskontrollen visade pa 9,7 kg och 80 cm. Och ett stooort huvud. Liksom sin far. :-)

Bad hair day

Ni vet när man tidigt pa morgonen upptäcker att brödet är slut. Även det i frysen. Även knäckebrödet. När man alltsa maste ställa sig och steka pannkakor till frukost innan klockan 7 pa mogonen. Och när man sedan upptäcker att även allt schampo är slut. Även det som man trodde fanns i nagon liten hotellflaska. När man maste tvätta haret med barnens schampo sa man luktar hallongodis i haret.

Da, just da, önskar man att det vore helg istället.