Coola tjejer...

...kör traktor!

Jag har hittat en skatt!

Det lönar sig att städa ordentligt i alla hyllor när man flyttpackar. Man kan tex hitta en sådan här skatt. Eller hållhake... ;-)
Ni minns väl "Mina vänner" från lågstadiet? Där man skulle fylla i sitt drömyrke, sin bästis osv? Det här är vuxenvarianten. Jag fick den när jag fyllde 30 och några vänner fyllde i sina svar redan då, på 30-årsfesten. Andra har skrivit i den senare. Här finns (rätt onyktra) svar på frågor om pinsamma minnen, saker man är stolt och mindre stolt över, vad man gör om fem år osv. Nu är frågan hur jag på bästa sätt ska förvalta denna skatt? Utpressning kanske? :-)

U6 och U8

U6 och U8, eller 1-årskontroll och 4-årskontroll som det väl heter i Sverige, är nu avklarade.

Clara är 72 cm lång och väger 8,4 kg. En liten plutta fortfarande alltså. Hon är alldeles frisk och precis som hon ska - och extremt aktiv. "Storebror lär inte få det lätt med en så vild lillasyster" var läkarens kommentar. (Och storebror är inte direkt lugn...)

Axel är 101 cm och väger 15 kg. Ännu en smalis. Han fick pluspoäng för att han klär på sig själv, för sin motorik och för sin trespråkighet. En antydan till minuspoäng fick jag för att vi låter honom titta på film varje dag. Jag skarvade sanningen och sa att det var lite färre minuter/dag än vad som verkligen var fallet. En halvtimmas film/dag var tydligen ok. Inte mer. Och inte TV. Tydligen finns det en ny stor undersökning som bevisat att skolbetygen sänks med 10% för varje tv-timma/dag. Aj, då. Här är det nog en halvtimma på morgonen och en halvtimma på kvällen. Betygssänkning med 10% alltså.

Vi har ialla fall tur...

...med vädret. Det har regnat i flera veckor nu. Det är grått, grått, grått och blött, blött, blött. Fortsätter det i ytterligare två veckor kommer det inte kännas lika sorgligt att åka härifrån. Det vore ju bra.
18 dagar kvar till flytt.

Galning!

Ni måste se vad Marco filmade och fotade i Peru för några veckor sedan. Galningen överlevde, men jag är väldigt glad att Marco är den som är bakom kameran och inte framför!

Här ligger filmen (hoppet kommer i slutet) och här är bilden:

Lämplig barnbok?

Axel har en ny bok som heter Örnis bilar. Den är illustrerad av Jan Lööf och så här ser det ut i verkstan där en del av boken utspelar sig:



Vaaa??? Är det verkligen så man bör gestalta en arbetsplats i en barnbok?!? Än har Axel inte frågat varför det finns nakna kvinnor på bilder i en verkstad. Men den frågan lär komma...

Rosa sandaler

Idag har Axel för första gången, med sprutande tårar, skrikit "JAG-VILL-HAAAAAAA!!!" i en affär. Det gällde rosa, glittriga sandaler med prinsessor på - precis som bästa kompisen Kate just hade fått. Snacka om inre mamma-konflikt. Lösningen var dock enkel: De fanns inte i hans storlek. På riktigt. Hade de funnits hade jag kanske köpt dem och väl valt när de kunde användas. Kanske...

Femårig bröllopsdag!

Idag är det fem år sedan jag och Marco gifte oss!
Så idag har vi firat med fantastisk middag, champagne i mängd och.... Nej, just det. Så var det inte. För Marco är på jobbresa i Cortina ett par dagar. Men det känns inte särskilt sorgligt. Vi har så många härliga och fina dagar, så just den här dagen måste vi faktiskt inte fira. Vi tar det en annan dag.

Så här såg det ialla fall ut för fem år sedan:

En sådan helg!!!

I lördags var det ostfestival i Bad Tölz. För ynka 3 euro blev man insläppt på festivalområdet där man fick prova ostar och viner i vartenda stånd. På bayerska ostfronten handlar det mest om olika sorters Almkäse och Bergkäse. Gott, men det hade varit trevligt med lite fler riktigt mögliga och krämiga varianter också. Det blev en rejäl bayersk "Käsespätzle" till lunch och vi fick även med oss några fina getostar och en rejäl parmesan hem. Lyckat alltså.

Sedan köpte vi jordgubbar, körsbär och vindruvor på torget och hade picknick på lekplatsen innan vi åkte hem. Marco stack ut på en cykelrunda medan jag, Axel och Clara gick på "cykelpromenad". Vår vana trogen hade vi fruktpicknick vid tågstationen i byn innan vi fortsatte och tittade på hönor och hästar.

På kvällen blev det grillpremiär. Fläskfilé som marinerats i soja, honung, vitlök och örtkryddor. Foliegrillad getost med soltorkade tomater och timjan. Fruktsallad med jordgubbar, körsbär och mango. Nu är det äntligen sommar!

På söndagmorgon visade det sig att hela byn firar Frohleichnam. Ur alla fönster hängde välstrukna röda fanor med guldband och madonnabilder. Framför en del hus stod små altare med vit duk, blommor och statyer. Och en lång procession med bybor vandrade genom hela byn och över ängarna och spelade blåsinstrument, sjöng psalmer och bad för en god skörd. Processionen bestod av olika grupper som alla var klädda i just sina tradionella dräkter. Vissa kvinnor bar små blombuketter. En grupp män bar gevär. Flera grupper bar tunga altare under ett par timmars tid. Någonstans i mitten kommer påven... Eller kanske var det byprästen.
Otroligt att en liten by som Reichersbeuern kan uppbåda så många engagerade... ehhhh.... religiösa bönder i lederhosen?







När vi hade tittat på detta storslagna bayerska evenemang åkte vi på ett något mer svenskt firande. Födelsedagskalas för Emma (3 år) och Elvira (1 år). Vi fick svenska kanelbullar, blåbärsmuffins, jordgubbstårta och trevligt sällskap. Och jo, 30 graders värme och solsken förstås.
Sådana helger kan vi ha fler av!

Tillbaka

Nu är hela familjen tillbaka efter drygt två veckor på resande fot. Marco var i Peru och fotade medan jag och barnen var i Sverige. Olika faller ödets lotter... ;-)

Ur Axels perspektiv hade vi Den Perfekta Resan. Förutom att vi bodde hos älskade mormor och morfar så träffade vi naturligtvis hjälten morbror Marcus, kusin Vendela, gamlamormor, gamlafarfar, kompis David och mina kompisar med deras barn. Dessutom hann vi med Legoland på vägen, en tvådagarstur till Astrid Lindgrens värld (som var den absoluta höjdpunkten), Bushuset i Göteborg och djurparken i Borås. Aktiva veckor alltså.

Vi tog biltåget från München till Hamburg och körde sedan genom Danmark och Sverige. Jag undrade innan hur det skulle gå att resa ensam med två barn på det sättet, men det gick verkligen fantastiskt bra. Axel tyckte det var jättespännande att sova på tåget och båda barnen sov gott hela natten. Lite bökigt är det naturligtvis med en bil som ska lastas på tåget, två trötta barn och nattväska som ska lyftas upp på tåget, ut ur bilen på färjan, in igen, ut på nästa färja osv. Men jag kan nog tänka mig att göra om det igen. Fördelen är ju att man kan ta med sig massa saker hem igen efterssom man inte är begränsad till en resväska. 200 liter välling, kilovis svenska böcker och mängder av fiskbullar bland annat...

Själv njöt jag oerhört av att få träffa mina vänner igen. Det känns tråkigt och sorgligt att det blir så sällan. För några (okej, sju är det visst nu) år sedan umgicks vi och träffades så gott som varje dag. Jag saknar det!!!

Sagt av Axel

Sagt av Axel, när vi överraskades av en regnskur på "cykelpromenaden" (dvs han cyklar, jag promenerar med vagnen) och kom hem dygnsura:

"Mamma, är du lite vattenskadad nu? Eller....?"


.

Hon går!

Clara har börjat gå nu! Med gåvagn visserligen, men ändå. Stora tjejen. Hon är precis 10 månader nu. Den andra tanden har just kikat fram, vällingdrickandet börjar bli okej och överta amningen och hon är världens underbaraste, goaste och gladaste lilla tjej.
En sådan liten prinsessa vi har!

Sagt av Axel

Sagt av Axel, när jag undrar vad som just hände i vardagsrummet efterssom Clara började gråta:

-Ingenting! Men mamma, vet du, Clara har lärt sig göra kullerbytta nu. Själv!

Det blir nog tufft att vara lillasyster till den killen...

Fniss och skratt

Jag ligger inne i soffan och lyssnar på Clara. Hon ligger i vagnen, ute på terassen, och fnissar och skrattar så hon kiknar. Sedan är det tyst en stund och så börjar fnissandet igen. Hon har ingen leksak, inget att titta på och det är helt tyst ute. Tanken är att hon ska sova. Undra vad vet som inte jag vet???

Hur hamnade du där?

Det är klart att jag har fått frågan några gånger. "Hur hamnade du i där? I Tyskland?"

Jag jobbade på Saabs marknadsavdelning och vi hade ett varsel hängande över oss i ett halvår. Jag visste på förhand att jag var en av de som skulle få gå (man behövde ju liksom bara räkna baklänges för att inse att sist-in-först-ut skulle kapa de som anställts senaste fem åren eller så och dessutom hade jag räkmackejobbet inom event management & sponsoring och gjorde därmed av med massa pengar på "ingenting"),frågan var bara när vi skulle få besked. Det fick vi samma dag som jag skulle åka till Kirigistan för Raid Gauloises (ett multisportevent som vi sponsrade) som pågick i två veckor. Direkt efter beskedet, kl 9, fick jag veta att jag inte skulle resa. Jag hade sett fram emot resan, så jag var jättebesviken! Kl 13 fick jag veta att jag skulle åka ändå. Kl 15 satt jag på Landvetter med packad jätteryggsäck. I Kirigistan träffade jag Marco som var där för att fota tävlingen. Sedan var ju inte valet så svårt: Arbetslös i Sverige eller några månaders tyskakurs i München (allt betalt och organiserat via Saab. Tackar!) med en trevlig, snygg och alldeles.... alldeles.... alldeles UNDERBAR man. Vi träffades en gång i Schweiz, en gång i Italien och en gång i Sverige innan jag flyttade ner, sammanlagt tre månader efter vi träffats första gången. Så hamnade jag här. Och så blev jag kvar.

Men nu vill jag veta, hur hamnade du där du är?

Show

Mina barn har bjudit på show idag. Axel hittade en trappa med ett tiotal steg inne i stan som han cyklade nerför om och om igen med sin balanscykel. Varje gång han kom ner släppte koncentrationen i ansiktet och han spack upp i ett skratt och jubel. Folk stannade och tittade på honom, applåderade och ropade "Bravo!". Han tittade förvånat på dem och frågade mig varför de gjorde så. Tja, alla treåringar cyklar tydligen inte nerför trappor... ;-)
Clara å sin sida flirtar hejdlöst med alla hon lyckas få ögonkontakt med och får minst lika uppmärksamhet som storebror på cykeln. Jag har verkligen världens mest underbara barn!

Utskällning

Axel visade en ny sida för oss häromdagen. Han skällde ut en främmande man efter noter för att denne plockat upp och slängt en pinne som tillhörde Axel. Innifrån lägenheten hörde vi Axel skrika på italienska; DET ÄR MIN PINNE! DU HAR TAGIT DEN! DU HAR GJORT SÖNDER DEN! Visst har han humör och kan bli arg på oss rätt ofta, men aldrig har han visat sådan ilska mot någon annan tidigare. Och definitivt inte någgn främmande människa. Och inte på italienska. Det var onekligen en ny sida av vår temperamentsfulla kille.

Sköna dagar

Vi tillbringar just nu en vecka i Riva vid Gardasjön. Marco är här för att jobba och jag, Axel och Clara tillbringar dagarna vid sjön, i den fina parken och på olika lekplatser. Skönaste stunden på dagen är tidigt på morgonen när vi kommer till stranden, först av alla, och jag får dagens första capuccino medan Clara sover i vagnen och Axel ännu är nöjd med att leka ensam i sandlådan.

Tatuerat smink

Jag såg reklam för tatuerad make up. Tänk så underbart att vakna som nysminkad varje dag! Lite kymigt bara om man plötsligt bestämmer sig för att måla sig helt annorlunda och således måste börja dagen med att täcka över tatueringen.

Logiskt

Idag lärde jag mig att enligt tradition säljs cyklar och symaskiner i samma affärer här i Tyskland. Så även i cykel-/symaskinsaffären här i Bad Tölz. Varför? De använder samma slags olja. Tydligen.

Första nattvarden

I söndags var hela byn i feststämning. Alla byns sjuåringar skulle få ta emot första nattvarden. Mot kyrkan vandrade vitklädda barn med sina stolta, festklädda föräldrar och syskon vid sin sida. Trädgårdarna var smyckade och dukade för många gäster och området runt kyrkan var helt fullt med människor som väntade på att tillställningen skulle börja.
Själv var jag, än en gång, oerhört glad att jag stod på mig och inte lät döpa mina barn katolskt. De här barnen, som nu skulle få ta emot sin första nattvard, hade alltså biktat sig innan. Bekännt sina synder. Som sjuåring. I mina ögon är det helt horribelt. Men enligt katolska läran föds barn med arvsynden och renas vid dopet. Syndiga redan som spädbarn alltså. Och sedan har de byggt på sig så mycket syndiga tankar och handlingar att de måste bikta sig som sjuåringar. Gah!
Jag ska inte börja skriva om det, för jag kommer inte kunna sluta. Men katolska läran har verkligen en mängd ingredienser som jag har mycket, mycket, mycket svårt för.

Tredagarsfeber och „Mamma!“

Clara har haft tredagarsfebern nu. Det började med att hon vaccinerades och fick lite feber som inte gick över, utan istället steg till ca 40 grader några dagar efter vaccineringen. Efter telefonsamtal med barnläkaren ville han att vi skulle komma in – för säkerhets skull. Väl där undersöktes hon och ett blodprov visade på att det snarare var virus än bakterier. Hem igen med mer paracetamol. Det blev en vecka med hög feber och slutligen de där prickarna som kännetecknar tredagarsfeber. Vår lilla tjej var ynklig, ville bara vara i min famn och åt inget annat än lite mjölk. Det gör ont I hjärtat att se henne må så dåligt!
Det enda positiva den veckan var att Clara faktiskt sa “Mamma!”. Två gånger! Hon har länge hållit på med „mamamamamamaam“, men nu sa hon det faktiskt på riktigt. Första gången var när jag lämnade rummet för någon minut och hon fick hålla till godo med pappas famn. När jag gick ut genom dörren och stängde den sträckte hon sig förtvivlat efter mig och ropade „Mamma!“. Och jag, som redan stängt dörren efter mig, missade det!!! Nästa gång var dagen efter när hon, febrig och rejält ynklig, låg på min mage och sträckte sig uppåt i någon typ av vanmakt innan hon slängde sig mot mig med ännu ett förtvivlat „Mamma!“
Sedan dess har vi inte hört det igen, så det krävs tydligen något som tredagarsfebern för att locka fram det igen. Vi får väl invänta nästa barnsjukdom.

Gnäll?

Jag läste på Ulrika Gabriels blogg att hon har ett inte-gnälla-arband och att hon ska var gnällfri 21 dagar.
Min första reaktion var "Det hade jag klarat utan problem!" Jag gnäller aldrig utan påtalar bara VIKTIGA saker. Tror jag... ;-) Kanske skulle testa. Fast vad som är gnäll måste ju definieras. Är det gnäll när jag säger åt Marco och Axel vad de bör göra och inte göra i olika situationer? Som att åka och handla, byta en blöja osv (till Marco) och inte gå ut utan skor, inte klättra på sin lillasyster osv (till Axel). Är det gnäll tro? För i så fall är jag chanslös. 21 MINUTER kanske jag fixar i så fall! Fast jag föredrar nog att kalla det "management". ;-)
Hade ni fixat det?

Sagt av Axel

"När man har köpt en heliopter och ett flygplan har NÄSTAN inga pengar kvar!"

Ehhh, näää... Just det. Inte mycket alls skulle jag gissa.

Pyssel till överdrift?

Jag har en tendens att överdriva när det är något jag tycker om. Att liksom inte kunna äta mig mätt. För tillfället är jag alldeles förälskad i det där symaskinsunderredet som jag köpte för några veckor sedan. (Även om jag varken har hunnit måla eller sätta på någon bordsskiva ännu.) Så när jag sprang på ännu ett sådant härom dagen köpte jag naturligtvis det också... Marco tycker inte jag är klok som drar hem ETT TILL och förstod inte alls mina påpekanden om att det var olika modeller, dessutom ett vitt och ett svart samt att vi ju har (säkert) massa plats i nya huset. Han förstår inte tjusningen helt enkelt.




Nu har jag skrapat bort gammal färg, borstat bort rost och skurat rent dem båda två. Ikväll ska jag olja in dem med någon rostdämpande sörja och sedan ska ett av dem få ny, vit färg. Hur bordsskivorna ska se ut vet jag inte riktigt ännu. Men till en av dem ska jag ialla fall använda handgjort kakel från Women before us. Det är så vackert!

När jag nu ändå är på pysselhumör passade jag på att köpa lite tyg till Claras nya rum. Det lila med fjärilsflickorna ska bli påslakan och örngott. De andra ska bli kuddar.





Nu ska jag bara få tid att göra det här också...

Udda intresse?

Maria skrev om sitt udda intresse. Något ovanligt. Och jag erkänner. Jag är också konstig. Jag drömmer våta drömmar (nåja, lätt överdrift kanske) om www.forvara.se just nu. De har nämligen plastpåsar i alla möjliga former och storlekar där man kan vaccumförpacka sina saker. Tänk liksom att kunna vaccumförpacka alla vinterjackor och inte släppa ut dem förrän nästa vinter! Eller vaccumförpacka sina kläder innan man stoppar ner dem i resväskan så det får plats mycket mer! Eller alla babykläder som man bara inte KAN slänga, men troligen aldrig kommer använda igen. Ahhh....

Sista (?) pappret påskrivet!

Ja, vi hoppas ialla fall att det var det sista. Krånglet uppstår efterssom vi köpt huset åtta månader innan vi får tillträde och därmed måste stå skrivna och försäkrade i två länder. Till det kommer att Marco måste omregistrera sitt företag från Tyskland till Schweiz. Men nu är det nog färdigt. Nu inväntas uppehållstillstånden per post.

Efter att de viktiga namnteckningarna var avklarade gick jag och barnen till lekplatsen inne i Lugano och träffade en svenska och en tyska som jag hittat via nätet. Båda har barn i Axels och Claras ålder och är nyinflyttade i Schweiz. Axel och svenska Albin fann varandra direkt så det var lyckat.

Nu är det mindre än tre månader kvar till flytten och det börjar kännas riktigt bra.

Hemma igen - en stund...

Äntligen tillbaka hemma igen! Visst hade vi det skönt och bra på alla sätt och vis, men nu var det ändå dags att åka hem.
Det har varit full fart varje dag från morgon till kväll. Det krävs ju det när man har med en treåring som vill ha action och alla vanliga kompisar, leksaker och utflyktsmål saknas. Vi har alltså varit på lekplatser, ätit glass, byggt sandslott på stranden, ätit pizza i det oändliga, varit en dag på Gardaland (Gardajöns svar på Liseberg) som Axel fullständigt älskade och även träffat ett gäng italienska släktingar.

Igår kväll kom vi hem - och imorse fick vi veta att vi måste åka till Lugano på torsdag för att skriva under ännu ett papper... Både jag och Marco måste infinna oss personligen vilket innebär ännu mer bilkörning. Vi åker till Monza (vid Milano) på onsdag eftermiddag, sover hos Marcos föräldrar, vidare till Lugano på torsdag morgon, skriver under pappret kl. 11 och vänder sedan hemåt igen. Med två barn i baksätet... Det blir en väldig massa timmar i bil, men vi har inget val så det är bara att gilla läget och bunkra med filmer och godis.

Håravfall

Minns ni att jag klagade över det extrema håravfallet efter graviditeten? Ni trodde jag överdrev lite? Titta på utväxten då! Jag ser ut som en treåring som klippt sig själv. ÖVER HELA HUVUDET! Det lär ju ta några år innan jag ser normal ut igen…

Sagt av Axel

Sagt av Axel, med italienskt utslagna händer, när jag med möda läste de nyköpta smurfböckerna på italienska:
"Jag förstår I-N-G-E-N-T-I-N-G. Och inte mamma heller…"

Njutning

Njutning är att sitta med ryggen mot en varm, solig vägg och dricka prosecco.
Äntligen blev det av!

Lycka

Lycka är att vara med hela familjen i en liten stad vid Gardasjön. Lycka är att ha magen full av god pizza. Lycka är att springa genom den vackra staden med en treåring som bubblar av glädje – bara för att hela famljen springer. Lycka är att bära den nu trötta treåringen i famnen, titta upp på kvällshimlen och sjunga „Blinka lilla stjärna“ tillsammans.

Påsk

Påsk
Påsk blev en lugn föreställning i år. Inga vilda italienska släktingar den här gången alltsa. Jag får väl betona att de italienska släktingarna är underbara, fantastiska, rara och snälla på alla sätt – men med ljudvolymen och intensiteten brukar jag och min indiske svåger slokna efter några timmar. Vi är veklingar helt enkelt.
I år är vi i Peschiera del Garda UTAN släktingar. Bara jag, Marco, Axel och Clara. Det är jätteskönt! Vi har en gnutta påskpynt, Axel fick leta efter svenskt påskägg och present fran påskharen på påskafton och vi öppnade det italienska jättechokladägget på paskdagen. I övrigt har vi lekt på lekplats, kastat stenar i sjön, varit en sväng i Verona, shoppat massa böcker till Axel, ätit glass och bara haft det skönt i vårvärmen. Sa ska påsk vara!

Sjörövarmaskerad

Redo!

Axel är redo för dagens sjörövarmaskerad!



Även skattkistan är redo. Små svarta glasburkar med ledtrådar om hur man hittar skatten ligger utplacerade i trädgården. Bordet är dukat i bästa sjörövarstil med svart duk, guldpengar och sjörövarservis. Sjörövarflaggor, vimplar och ballonger hänger överallt. Sjörövarmaten är förberedd. Vi är redo!

Palmsöndag och påskmarknad

Idag firas det "palmsöndag" här. Männen har på sig sina gröna filthattar med fjädrar och emblem, lederhosen, grå stickade strumpor till knät och grå filtjackor med broderier. Kvinnorna har sina finaste dirndlar med blus, klänning och förkläde. Barnen är klädda som små kopior av de vuxna och går hem till släktingar och vänner för att ge bort buketter av vide. Dessa ska symbolisera palmkvistarna som hälsade Jesus välkommen in i Jerusalem på just palmsöndagen.

Efterssom det är ont om lederhosen och dirndlar i den här familjen tog vi en sväng till påskmarknaden i Tölz istället. Hade det inte varit för vädret kunde det lika gärna vara julmarknad, höstmarknad eller någon annan marknad. Det är i princip samma saker som säljs oavsett säsong. Men vad gör väl det när det finns karusell, glass, ballonger och påskharar?

Bästa vanan

Varje kväll, mellan kvällsfilmen i soffan och läsningen i sängen, hoppar Axel och Clara (med lite hjälp) i våra sängar. De skrattar så det kluckar i dem båda två och man kan inte annat än att skratta själv. Bra slut på dagen. Den vanan behåller vi! :-)

Björnen sover...

...inte längre! Idag fick vi se när en av björnarna i djurparken vaknade och tog de första stegen ut ur idet och ner i vattnet för vårbadet. Axel jublade "Första björnen! Det är vååår!" vilket han onekligen har helt rätt i.
Men med 20 grader och strålande sol liknar det egentligen mer sommar. Underbart!
På förmiddagen var vi ensamma där. Och hur kul det än är när kompisarna är med, så är det rätt mysigt när vi har några timmar för oss själva också. Då hinner vi titta ordentligt på alla djur, prata om dem och ha picknick med kall pizza på en parkbänk. Axel är i en så underbar ålder nu när han verkligen vill förstå hur allting fungerar och jag njuter av att få visa och berätta om hur världen fungerar. Härligt, helt enkelt!

Sommarvärme!

Vi har haft 20 grader varmt här de senaste dagarna! Underbart! Solen skiner, himlen är blå, snön ligger kvar på bergen, ängarna är gröna och trädgårdarna börjar blomma. Här ser ut som på bilden i min headline alltså. Sagolikt vackert!

Idag gick jag en runda på stan med Clara medan Axel var på dagis. Vi var i en tapetaffär och letade efter tapeter till barnrummen. Det är snedtak där så jag tror vi behöver randiga tapeter på två väggar i vardera rummet för att ge intryck av högre väggar. Tapetproverna fanns dock inte inne utan jag får gå tillbaka på fredag. Sedan gick jag och satte mig på ett café nere vid Isar och beställde bruschetta. Jag övervägde länge med mig själv om jag skulle ta ett glas prosecco till, men svensken i mig vann (Som svensk dricker man inte alkohol på förmiddagen. Som svensk dricker man inte alkohol i sin ensamhet. Som svensk dricker man inte alkohol som mamma till en liten bebis i barnvagn. Och som svensk dricker man definitivt inte alkohol om man ska köra bil någon timma senare.) så det blev vatten istället. Men nästa gång ska jag låtsas att jag har någon annan nationalitet och beställa in lite bubbel. :-)

På eftermiddagen var vi återigen i Tölz med filt och picknick vid en lekplats nere vid Isar. Axel och Finn lekte, cyklade och kastade stenar i floden. Jonna och Clara rullade runt på filten och jag och Dani fick tid att prata om vad som hänt sedan senast. Skön dag helt enkelt!

Ännu ett steg

Idag har vi sagt upp hyresavtalet på huset vi bor i nu. Det känns lite sorgligt. Här är det enda "hemma" som Axel känner. Här har han firat sin första, andra och tredje födelsedag. Här har han varit världens lyckligaste och härligaste lilla unge och här har vi massor av minnen. Här är han "Prinsen av Reichersbeuern". Och så flyttar vi härifrån. :-(

Nu ikväll har jag valt flyttfirma och det lutar åt att flytten blir runt 10 juli. Claras födelsedag alltså. Den som skulle firas med pompa och ståt med mormor & morfar, farmor & farfar och möjligen morbror, moster, faster, farbror och kusinerna. Nu är det födelsedagsfirandet i farozonen. Det känns också sorgligt.

Loppmarknad

Jag har varit på mitt livs första loppmarknad nu på morgonen. Det var helt galet! Trots att det regnade och var tidig söndagsmorgon var det MASSOR av folk och det var svårt att få parkering.
Axel hittade två smurfar som gjorde honom lycklig och jag hittade något som jag alltid velat ha. Nämligen ett gammalt järnunderrede till symaskin. Ni vet, så där stort, tungt, svart som man antingen kan lägga en marmorplatta på och ha i trädgården eller en träplatta och ha inomhus. Underbart! Måste bara fundera på var jag ska ha det. Jag har lust att inreda nya huset i lite gammal stil, men huset är ju helt modernt så jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det. Fast vem vet, det kanske blir jättebra så. Lycklig över mitt symaskinställ är jag ialla fall!

En gammal tant kom förresten förbi och stirrade förvånat på mig när jag höll på att betala. Hon kunde inte fatta varför jag skulle köpa ett så gammalt symaskinsbord när det finns nya och mycket bättre. Jag lät henne leva i ovisshet. Tror inte hon förstått charmen ändå. ;-)

Födelsedagsfirande

Marco fyller år idag och vi har firt med chokladtårta (som jag och Axel bakade när han vaknade 6.30....) och en heldag ute i solen med glassätande och lekplatsbesök. Här var 16 grader idag och vinterjackor är ett minne blott (hoppas vi). Det syntes tom en och annan flanör i shorts och t-shirt och i solen var det verkligen VARMT! Nu är nog sista vintern i Bayern förbi.
Sista vintern.... Det är fortfarande läskigt att tänka på allt vi lämnar bakom oss. Slut med trädgården full av snö, slut med snögubbar, islyktor och pulkaåkning utanför dörren. Just det känns inget vidare. Det är ju härligt med riktig vinter! Hrm... Nåja. Vi får väl flytta tillbaka om vi verkligen saknar det.

Sagt av Axel

Axel och Clara leker i vardagsrummet och från köket hör jag Axel:
"Clara, vad ska vi GÖRA åt alla dina fantasier?!"

Jag har aldrig någonsin sagt något i den riktningen och det är ju rätt begränsat med personer som pratar svenska med honom så jag trodde jag hört fel. En stund senare upprepade han det igen och då slog det mig: Karlsson på taket! Det är ju "Lillebrors" mamma som säger så när "Lillebror" berättar om Karlsson. :-)

Smutsgris i tvättkorgen

Fullspäckad vecka

Den här veckan har Marco varit i Lugano och fixat uppehållstillstånd, öppnat bankkonto och skrivit på ytterligare några papper. Han skickade över bilder på ett soligt Lugano så nu känns det rätt lockande.

Jag och barnen har en aktiv vecka här hemma under tiden. I måndags var vi på alldeles fantastiska Deutsche Museum. Det är ett museum om ALLT. Det är gigantiskt stort och man skulle antagligen kunna tillbringa några veckor i sträck där utan att ha sett allt. Vi nöjde oss med en 8-timmars dag (så länge har jag aldrig varit på ett museum förut!) och Axel var helt lyrisk. Han fick sitta i en brandbil och trycka på alla knappar, lära sig styra ett flygplan, gå in i ett fraktplan, titta på glasblåsning, austronauter med rymdfarkoster av olika slag, mekaniska leksaker, leka med vatten och lära sig om hur man borrar efter vatten och hur slussar fungerar, spela olika instrument och jag vet inte allt... Väl hemma igen stekte jag pannkakor (visst var det ambitiöst efter en sådan dag?!) och sedan stöp vi i säng alla tre.

På tisdagen vaccinerades Clara medan Axel var på naturdagis och därefter åkte vi direkt till Ikea och tillbringade resten av dagen med korv-med-bröd, lekrum och prinsesstårtefika.

På onsdagen tog jag Clara till osteopaten (oh, underbara kvinna!) medan Axel var på dagis och lekte i vårvädret. Jag hann med en sen frukost i solskenet nere vid Isar (floden som rinner genom bla Bad Tölz och München). Direkt från dagis tillbaka till Bad Tölz där vi åt lunch ute i solen, matade änderna, lekte på lekplatsen och kastade otaliga stenar i Isar.

Idag skulle vi haft en heldag på djurparken i München, men Clara är förkyld och vill bara sova och Axel vaknade alldeles för tidigt och är jättetrött och gnällig. Det blir en lugn dag här i krokarna istället.

Ikväll kommer Marco hem, lagom till sin egen födelsedag, på lördag är det dags för heldag i Svenska skolan och på söndag ska jag sitta i en stol i solen och läsa böcker - bara för mig själv. :-)

Stora tjejen

Idag blir Clara 8 månader. Så stor!
Vi har precis bytt ut liggdelen på vagnen till sittdelen, för hon tyckte det var urtråkigt att inte kunna se något. Hon är på gång att lära sig krypa "på riktigt". Hon sitter stadigt själv. Och hon ska nu få börja med mat för 8-månaders. Min lilla, lilla bebis! Hur gick det här till?! Jag vill ju att hon ska förbli liiiten!

Ibland ska man ha tur

Jag stod vid skötbordet och bytte blöja på Clara. Två meter därifrån började Axel hoppa i sängen och i handen höll han två spjälor som vi tagit bort från spjälsängen. Det såg livsfarligt ut och han slutade inte när jag sa till honom. Efter en snabb blick på Clara slängde jag mig mot sängen, slet pinnarna ur handen på Axel, ser att Clara just böjer sig frammåt och trillar nerför skötbordet och hinner precis fånga henne i fallet innan hon ramlar i golvet. Två olyckor avvärjda inom loppet av ett par sekunder alltså. Ibland ska man ha tur!

Djurparksdag

Idag har vi haft en heldag på djurparken igen. Jag, Axel, Clara med kompisarna Petra, Kate och Jack samt Anki, Emma och Elvira. Det var -11 grader på morgonen, strålande solsken och snö överallt. Härligt!
Efterssom vi kom några timmar före de andra hann vi tom med att titta lite på djuren idag... Annars är det mest lek och bus på barnen och inte mycket ro till att verkligen stå stilla och betrakta. En fika med Axels egenhändigt bakade kanelbullar fick vi också in och han var mäkta stolt över att kunna bjuda kompisarna på SINA kanelbullar.

Kärlek

Idag har jag tillbringat eftermiddagen i skidbacken med Axel. Bara han och jag. Annars är ju oftast Clara med också, men idag hade vi två egentid. Jättemysigt! Och Axel njuter tydligen också av den fulla uppmärksamheten. Min fantastiska lilla unge vände sig om i liften, halvvägs upp i backen, och ropade så högt han kunde; "Mamma! Jag ÄKLAR dig! Du är UNNEBAJ!" Ah, mitt hjärta! Jag ropade naturligtvis tillbaka att jag älskar honom också och jag tycker att han är underbar.

Kasperdockor

Axel älskar att leka med kasperdockorna på sitt dagis. Helst med krokodilen. Fröknarna har berättat att han pratar mycket mer tyska när han får prata "genom" en figur, så de uppmuntrar honom och tar med dem varje gång. Nu vill han inte längre gå hem utan bara stanna och leka med krokodilen, vargen, igelkotten och de andra figurerna. Jag har nu beställt ett par kasperdockor hem också, men det dröjer ju evigheter, med Axels tidsuppfattning, innan de kommer. Så vad gör en god mor? Syr egna kasperdockor. Vet ni hur man gör? Inte jag heller. Mina sykunskaper är dessutom på ytterst låg nivå rent generellt. Det är min ursäkt. Idag fick jag ialla fall, med Axels goda hjälp, knåpat ihop en prins och ett lejon. Fantastiska skapelser, eller hur!? Jag tänkte starta eget företag och börja sälja dem över nätet. Vad tror ni om sisådär 795 kr/st? Jag menar, de är ju ändå handgjorda!