Waldorf

Någon som har koll på Waldorfpedagogiken? Jag har det egentligen inte. Men efter att ha fått veta att de kommunala dagisen i Lugano har upp till 25 barn/grupp, en pedagog/grupp, fasta 7-timmarsdagar utan möjlighet att hämta tidigare och inte särskilt mycket utomhusvistelse, så krävdes det att vi hittade något alternativ. Även om det kommunala råkade ligga 100 meter hemifrån och vara gratis.

Waldorfdagiset (som också har skola upp till 12:e skolåret om man vill fortsätta med den) blev jag rekommenderad av en tyska som just flyttat till Lugano med sina barn som är lika gamla som Axel och Clara. (Kontaktnätet ökar minsann.) I morse ringde jag och pratade med dagiset och fick veta att det är max 18 barn/grupp och 2 pedagoger/grupp. Det är ett förmiddagsdagis, men med möjlighet att låta barnen stanna till kl. 15.00 om och när man har behov av det. De är ute så mycket som möjligt, även vintertid. Dessutom får de en ny dagisbyggnad till höstterminen. Man får visserligen köra en kvart för att komma dit och betala 450 Franken/månad. Men det verkar ju vara värt det.

Men Waldorfpedagogiken då? Någon av er som har erfarenhet av den?

Familjekonst

Delar av familjen är ynklig, förkyld och sjuk. Idag har det därför blivit pyssel hemma. Bland annat så här vackra skapelser.

Skidåkning och ungjävlar

Det blev en dag i skidbacken igen. Axel kan nu svänga och klarar barnbacken på egen hand. Dags att ge sig på stora backen och släplift med andra ord. Han var lyrisk och ville inte sluta.





Medan Marco och Axel åkte skidor passade jag på att bete mig riktigt tyskt. Jag skällde ut två ungjävlar, hytte med näven och var nog tillräckligt hotfull för att ge en och annan mardröm. Varför? Jo, ungjävlarna åkte däck nerför barnbacken och körde rakt in i barnvagnen där Clara låg. Inte en gång, utan två! Ungjävlar! (Hade jag skrivit det redan?) I efterhand visade det sig visserligen att den plats jag ställt barnvagnen på (med en skyddande snövall på ena sidan och plank på andra) tydligen var rodelbanans slutstation. Nåja, bor man i Tyskland så gör man. Här hugger man först, så hårt man kan, och tänker eventuellt senare. Ber om ursäkt gör man inte. Erkänner att man gjort fel finns inte på kartan. Och ungjävlarna körde faktiskt på vagnen med en sovande baby! Tänk om den hade vält! Ungjävlar!!!

Lördagmorgon

Fasching

Den här veckan firas Fasching här. Det kommer från någon hedninsk tradition som handlar om att man ska driva ut vintern och släppa fram våren. Nu för tiden handlar det mest om att klä ut sig och äta "Krapfen" - en slags gigantiska bullar fyllda med sylt.
Vi firade med svenska lekgruppen idag och Axel hade valt att klä ut sig till spindel medan bästisen Kate var prinsessa. På slutet hade de två försvunnit och efter en stunds letande hittade vi dem instängda i köket. På en bänk stod två stora brickor Krapfen, barnen hade florsocker i hela ansiktet och det hade tagits både en och två tuggor. Jugoslaviska lekgruppen, som ställt sina Krapfen i köket i avvaktan på fikadags, blev säkerligen förvånade...

Dagens Axel

Sagt av Axel, med stora ärliga ögon och chokladsmulor om munnen, när jag undrar varifrån hålet mitt i nybakade kladdkakan kommer:
"Det VAR inte jag! Den gjorde det av sig själv!"
Aha...

Äkta kärlek

Sagt av Axel:
Mamma, jag ÄKLAR dig! Hela TIDEN! Du är VACKER! Du är UNNEBAJ! Nästan som en smurf!

Efter regn kommer sol...

...och efter snöstorm kommer snökoja!

Lucia

Jag må vara en aning partisk, men finare stjärngosse och lucia än så här har jag aldrig sett.

Fotoboken färdig

Så var årets fotobok färdig. 42 sidor julklapp till Axels och Claras fan club, dvs mormor & morfar, farmor & farfar, gamlamormor och gamlafarfar. Är det någon som alldeles väldigt gärna vill se den på nätet får ni hojta så får ni adress och kod.

Julmarknad och St Nikolaus

Igår var vi på julmarknad i Bad Tölz. Bayern är bra på sånt. Glühwein, bratwurst, karuseller, ompaompa - och St Nikolaus som delade ut äpplen till alla barn. Axel blev jätteglad över sitt äpple. Lite förvånande kanske... Ännu gladare var han ialla fall för karusellåkandet. Själv drack jag en himmelskt god varm choklad som tillagades av en dam som är pralinör och bla ger kurser i hur man gör sina egna praliner. Vore kanske något att önska sig i julklapp.

Idag är det andra advent och även 6:e december, vilket innebär att här firas St Nikolaus. Han (dvs rara granntanten) hade lämnat en hel liten säck med choklad, gummibärchen och klementiner ute på trappan). Gulligt gjort!

Mutor

Paketen i adventskalendern innehåller i år små lappar med texter som "Titta under soffan" eller "Leta vid dörren". Axel har tyckt att bokstäver och läsande har varit intressant redan innan, men nu inser han fulla vidden av nyttan! ;-)
Kakorna då? Jo, i det här huset får man kakor om man räknar till 10. Paket, fönster, figurer i ett spel osv. Räknar man rätt får man kaka. :-)

Nattliga funderingar

Klockan är halv fem på morgonen och jag kan inte sova. Jag har varit vaken sedan kl 3 och ligger och funderar, eller snarare grubblar och möjligen oroar mig, över hur det ska bli i Lugano.
För det mesta känns det helt rätt att flytta. Men ibland får jag fullständig panik av blotta tanken. Det som skrämmer mig mest är tanken på att mina barn aldrig kommer bli svenska. De får gärna vara schweiziska och italienska, men jag vill att de ska vara svenska också. Mest svenska. Fånigt? Ja, kanske det. Men det är oerhört viktigt för mig att de pratar svenska, känner sig hemma i Sverige och känner en naturligthet i de svenska traditionerna. Jag är livrädd att det inte blir så.

Just i natt grubblar jag över Axels kommande dagis. Det ligger ett dagis 100 m från vårt hus. Efterssom det är statligt är det gratis. Det ligger alltså rätt nära till hands att välja det dagiset. Nackdelarna är dels att det är grupper om 20-25 barn på EN vuxen och dels att dagiset är kl 9-16. Take it or leave it. Man kan tydligen inte välja att hämta barnet tidigare på dagarna utan har vi anmält honom så är det de tiderna som gäller. Sju timmars "arbetsdag" i ett kaos alltså. Känns inte alls bra.
Alternativ finns. Man kan välja ett privat dagis. Då får man naturligtvis betala och det är dyrt. Upp till 10.000 svenska kronor skulle det kosta - för att ha honom FÄRRE timmar på dagis. Dessutom måste vi antagligen ta bil/buss dit. Och vi kommer då inte lära känna kompisar i omgivningen utan i andra delar av Lugano. Vad gör vi?

Vi är vana att kunna bestämma själva över vår tid. Att kunna åka iväg och göra saker ihop när vi vill. Om Axel är på dagis till 16.00 är det slut med den friheten. Han kommer vara helt slut efter sådana dagar. Dessutom har jag ju valt att vara hemma med mina barn just för att jag vill vara tillsammans med dem när de är små. Jag vill vara den som uppfostrar mina barn. Jag vill inte att han ska vara 1 barn av 25 i en grupp med en vuxen. Vad är det för kvalitet? Hur mycket uppmärksamhet får han? Hur lär EN vuxen 25 barn att umgås i grupp på ett socialt kvalitativt sätt? När kommer denna vuxna ha tid att besvara Axels frågor, läsa en bok som han valt, överhuvudtaget se hur han har det och hur han mår? Sju timmar om dagen....

Nu, här i Tyskland, är Axel på ett naturdagis tre förmiddagar i veckan. Det är strålande, men hade gärna fått vara ytterligare en eller två dagar i veckan. Jag har finkammat internet efter något liknande i Lugano, men det finns inget naturdagis i hela Tessin. Inte ens en naturlekgrupp. På det aktuella dagiset verkar det inte som att de ens går ut särskilt ofta under vinterhalvåret. Nä, det kan jag också förstå om man har 25 barn som man ska klä på och klä av. Det innebär alltså att de dessutom är INNE större delen av de där sju timmarna.

Jag har ont i magen så jag mår illa när jag tänker på det. :-(

Syskonkärlek

Mamma och pappa i all ära, men för Clara och Axel är storebror respektive lillasyster nästan ännu viktigare.
När Axel vaknar på morgonen är Clara den som får första "Gomojjon!" och tillhörande puss. Han klappar, kramar och pussar tusen gånger under en dag. Han sjunger för henne, berättar vad han gör och vill absolut att hon ska vara med överallt. När vi nattar honom på kvällen vill han att Clara ska vara med i sängen. Och om han vaknar till undrar han yrvaket "Var är Claja?!" och flera gånger varje dag hör man ett "Jag ääääääääklar dig Claja!"
Clara i sin tur dyrkar sin bror. Hon följer honom konstant med blicken, ler när han tittar på henne och skrattar högt när han pratar eller sjunger för henne.
Underbart för mammahjärtat!

Kärlek

Axel hade, med stor koncentration och tålamod, gjort ett halsband till stora kärleken Kate. Han hade, med lite hjälp, slagit in det i fint papper och överräckte det med ett stolt leende. Kate blev glad och gav honom en kram och Axel utbrast: Jag ÄKLAR dig!
Det är äkta kärlek!

Gammal

En pappa till ett annat barn på svenska skolan frågade Axel hur gammal han är. Med mycket stort allvar svarade han:
"Näää, jag är inte gammal! Jag är bara.... så!" varpå han höll upp tre fingrar i luften.

När han ser någon som röker säger han: "Oj, oj, oj! En annan morgon FINNS inte han mer!"

En flintskallig man fick omdömmet: Han är GAMMAL. Snart finns inte han mer.

Det är tacksamt att han pratar svenska till mig och inte tyska.

Fyra m2 mening med livet

Någon gång under natten, när Clara just ätit sig mätt för en av otaliga gånger, låg jag vaken några minuter och tittade på min familj i det skumma ljuset från en gryende dag. Marco sov på mage, Axel på rygg med händerna bakom nacken och Clara på min arm. Hela familjen i sängen. Det viktigaste, de som betyder allra mest, i en fyra kvadratmeter brännpunkt av kärlek. Det här ÄR meningen med livet.

Lakritspipa

Sipa lipa lakritspipa
Segla jurden runt i snipa
Sipa lipa lakritsbåt
Regnar det blir snipan våt
Det en och var begripa
Sipa lipa lakritspipa

Den ramsan finns i en av Axels böcker och han har länge undrat vad en lakritspipa egentligen är. Mormor och morfar fick i uppdrag att leta reda på en sådan och ta med nu när de var på besök. Det gjorde de med besked. En hel liten låda med lakritspipor hade de med sig. Räcker även till mor i huset...

Idag

I dag är det sagolikt vackert här! I morse var det -5 grader, frost på marken och snö uppe på bergen. En sådan dag känns det extra bra att Axel är på naturdagis. Fina presenter får man ju också när han kommer hem... Idag var skörden en fjäder, ett ekblad och några ekollon. Tjusigt.
Nu, mitt på dagen, är det +6 grader och vi ska gå ut och peta ner några lökar i marken. Tulpaner, påskliljor, krokus och scilla. Blir nog fint till våren.

Ballerina

För tillfället får man sådana här dockor i Happy Meal på Mc Donalds. Igår fick Axel nummer två (ja, vi är dåliga föräldrar) och gick omkring med en i varje hand, pussade dem och sa; "Jag ÄKLAR dig, lilla Ballerina! Jag ÄKLAR dig!"
Är det sådana historier man ska spara till kommande flickvänner? Eller coola grabbgänget kanske? ;-)