Familjekonst

Delar av familjen är ynklig, förkyld och sjuk. Idag har det därför blivit pyssel hemma. Bland annat så här vackra skapelser.

Svenskt julbord

Idag har vi haft familjen Duffy (Petra, Matt, Kate och Jack) här och ätit årets troligen enda svenska julmat. Eller försök till, ialla fall. Tack vare Ikeas Schwedenladen fanns det sill, lax, janssons frestelse, köttbullar, prinskorv, pepparkakor, glögg och lite annat smått och gott. Deras "Svenska julskinka" var slutsåld så Marco lovade att fixa julskinka på något sätt. Kött är inte hans expertområde. Inte heller svensk julmat. Alltså kom han hem med RÖKT skinka i skivor. Hmm, tja. Den var kanske inte så julig. Men vad gör man inte av ren desperation...
NÄSTA år blir det definitivt julfirande i Sverige.

Julmarknad och St Nikolaus

Igår var vi på julmarknad i Bad Tölz. Bayern är bra på sånt. Glühwein, bratwurst, karuseller, ompaompa - och St Nikolaus som delade ut äpplen till alla barn. Axel blev jätteglad över sitt äpple. Lite förvånande kanske... Ännu gladare var han ialla fall för karusellåkandet. Själv drack jag en himmelskt god varm choklad som tillagades av en dam som är pralinör och bla ger kurser i hur man gör sina egna praliner. Vore kanske något att önska sig i julklapp.

Idag är det andra advent och även 6:e december, vilket innebär att här firas St Nikolaus. Han (dvs rara granntanten) hade lämnat en hel liten säck med choklad, gummibärchen och klementiner ute på trappan). Gulligt gjort!

Nattliga funderingar

Klockan är halv fem på morgonen och jag kan inte sova. Jag har varit vaken sedan kl 3 och ligger och funderar, eller snarare grubblar och möjligen oroar mig, över hur det ska bli i Lugano.
För det mesta känns det helt rätt att flytta. Men ibland får jag fullständig panik av blotta tanken. Det som skrämmer mig mest är tanken på att mina barn aldrig kommer bli svenska. De får gärna vara schweiziska och italienska, men jag vill att de ska vara svenska också. Mest svenska. Fånigt? Ja, kanske det. Men det är oerhört viktigt för mig att de pratar svenska, känner sig hemma i Sverige och känner en naturligthet i de svenska traditionerna. Jag är livrädd att det inte blir så.

Just i natt grubblar jag över Axels kommande dagis. Det ligger ett dagis 100 m från vårt hus. Efterssom det är statligt är det gratis. Det ligger alltså rätt nära till hands att välja det dagiset. Nackdelarna är dels att det är grupper om 20-25 barn på EN vuxen och dels att dagiset är kl 9-16. Take it or leave it. Man kan tydligen inte välja att hämta barnet tidigare på dagarna utan har vi anmält honom så är det de tiderna som gäller. Sju timmars "arbetsdag" i ett kaos alltså. Känns inte alls bra.
Alternativ finns. Man kan välja ett privat dagis. Då får man naturligtvis betala och det är dyrt. Upp till 10.000 svenska kronor skulle det kosta - för att ha honom FÄRRE timmar på dagis. Dessutom måste vi antagligen ta bil/buss dit. Och vi kommer då inte lära känna kompisar i omgivningen utan i andra delar av Lugano. Vad gör vi?

Vi är vana att kunna bestämma själva över vår tid. Att kunna åka iväg och göra saker ihop när vi vill. Om Axel är på dagis till 16.00 är det slut med den friheten. Han kommer vara helt slut efter sådana dagar. Dessutom har jag ju valt att vara hemma med mina barn just för att jag vill vara tillsammans med dem när de är små. Jag vill vara den som uppfostrar mina barn. Jag vill inte att han ska vara 1 barn av 25 i en grupp med en vuxen. Vad är det för kvalitet? Hur mycket uppmärksamhet får han? Hur lär EN vuxen 25 barn att umgås i grupp på ett socialt kvalitativt sätt? När kommer denna vuxna ha tid att besvara Axels frågor, läsa en bok som han valt, överhuvudtaget se hur han har det och hur han mår? Sju timmar om dagen....

Nu, här i Tyskland, är Axel på ett naturdagis tre förmiddagar i veckan. Det är strålande, men hade gärna fått vara ytterligare en eller två dagar i veckan. Jag har finkammat internet efter något liknande i Lugano, men det finns inget naturdagis i hela Tessin. Inte ens en naturlekgrupp. På det aktuella dagiset verkar det inte som att de ens går ut särskilt ofta under vinterhalvåret. Nä, det kan jag också förstå om man har 25 barn som man ska klä på och klä av. Det innebär alltså att de dessutom är INNE större delen av de där sju timmarna.

Jag har ont i magen så jag mår illa när jag tänker på det. :-(

Papper, papper, papper...

Alla papper beträffande husköpet är nu underskrivna och klara.
Kvarstår gör uppehållstillstånd (för det fick vi inte plocka ut förrän en månad innan flytten) försäkringspapper, export av bilarna, dagisanmälan, öppnande av bankkonto, internet, telefon och ungefär tusen saker till. Rent praktiskt ska vi låta måla alla tak och väggar innan inflyttningen, sätta in inbrotts- och brandlarm och fixa myggnät för de stora terassdörrarna. Sedan är det bara att flytta in. Vi kommer inte göra några skönhetsingrepp alls innan vi bott där ett tag och kännt efter hur vi vill ha det. Kanske lämnar vi det vitt överallt, kanske sätter vi upp tapeter någonstans, kanske byter vi ut räcket i trappan, kanske ska vi se om vi kan optimera köket lite och få in ett köksskåp till. Men inte ännu.

Till administrationsbiten behövs naturligtvis passbilder till hela familjen. Axel tyckte det var fantastiskt kul att sitta i en automat som blixtrade och sedan få ut kort på sig själv.

Fyra m2 mening med livet

Någon gång under natten, när Clara just ätit sig mätt för en av otaliga gånger, låg jag vaken några minuter och tittade på min familj i det skumma ljuset från en gryende dag. Marco sov på mage, Axel på rygg med händerna bakom nacken och Clara på min arm. Hela familjen i sängen. Det viktigaste, de som betyder allra mest, i en fyra kvadratmeter brännpunkt av kärlek. Det här ÄR meningen med livet.

Svärmor

Min svärmor är fantastisk. Hon gör allt hon kan för sina barn, barnbarn - och svärdöttrar. Hon, och även svärfar, är de mest generösa människor jag någonsin träffat. De ger av sin tid, kraft, ork, engagemang och pengar för vår skull. Om och om igen.

Men ändå... Ändå är det aningens jobbigt när svärmor kommer på besök i några dagar. Hon är nämligen outtröttlig. Hon tar huset i besittning och städar, handlar, lagar mat, sorterar linnéskåpet, tvättar, stryker, leker med Axel, tröstar Clara, skurar öppna spisen, dammsuger, torkar golvet, vattnar blommorna osv osv osv. På kvällen, när hon ska gå tillbaka till den lilla lägenheten hon hyr i huset brevid, smugglar hon med sig den rena tvätten och stryker den innan hon lägger sig. Vid femtiden vaknar hon, stiger upp, dricker några koppar starkt kaffe, går till bageriet och köper färsk bröd och kommer sedan till oss strax innan kl 8 och serverar frukost och nybryggt kaffe.

Hon har ingen som helst känsla för vad som är privat. Hon tvättar vår tvätt, bäddar vår säng, stryker våra underkläder och lägger in det i våra garderober. De första åren med svärmor försökte jag med alla medel hejda hennes framfart. Det gick inte. Fick hon inte tvätta skurade hon spisen istället. Fick hon inte städa badrummet lagade hon mat. Sa jag åt henne att sätta sig och ta en kopp kaffe började hon baka kakor. Hon är som en tornado som sveper in med all sin energi. Nu har jag kapitulerat och låter henne göra vad hon vill. Kan man inte stoppa vågen får man rida på den. Jag har tom lärt mig njuta av det. För visst är det en fantastisk människa som orkar, och faktiskt VILL, göra sådant för någon annan!?

Men ändå. Jag blir matt. Och det känns liiite skönt när hon åker hem efter fem dagars virvelvind och jag får tillbaka mitt hem - extremt välstädat, utan tvätt och med full frys...

Språkutveckling

Axels språkutveckling går just nu i rasande fart!
Tyskan har lossnat ordentligt och han kan föra hela små konversationer. Dessutom kommer han hem efter dagis och sjunger sånger på tyska och använder nya ord han lärt sig.
Svenskan och italienskan flyter ju helt utan problem och han är nu inne i "Varför-fasen". Varför är det vinter? Varför bor Franzi i det huset? Varför är blommorna borta? Varför heter jag Axel? osv, osv, osv. Alla svar han får kan naturligtvis bemötas med ännu ett "Varför...?". Både jag och Marco njuter av de här frågorna och att få förklara hur världen fungerar. Det är ju kul!
På tyska är det snarare "Was ist das?" som gäller. Jag trodde att "varför-fasen var ett utvecklingssteg, och inte ett språkligt sådant. Men det inser vi ju nu att det måste vara en kombination. På tyska saknar han orden och frågar efter dem, på svenska och italienska är ordförrådet tillräckligt stort för att kunna fråga efter sammanhanget. Hur coolt som helst!

Gräsänkesäsongen är över!

Marco har äntligen kommit hem från sista långa jobbresan för säsongen. I år har han hunnit med bla Bolivia, Sardinien, Nordnorge och nu senast Mauritius. Och en mängd kortare resor i Italien och Schweiz. Det blir rätt många ensamma dagar (och mörka nätter) på ett år, men nu är han alltså hemma igen. Med röda rosor till mig och en hel liten flygplats till Axel.
I går lämnade vi Axel på svenska skolan och gick sedan promenad i Nymphenburgs slottspark, fikade i solen, läste tidningen och hade en skön dag helt enkelt. Härligt! För nu är jag trött på att vara gräsänka!

Clara idag

Hur många gånger tror ni jag tiggt om ett skratt idag? Fjäskat med leksaker, grimaser och roliga ljud. Och det enda man får i respons är en gäspning!

Vendela och Klara - Clara och Vendela

Min mormors mor hette Vendela. Det namnet var länge mitt absoluta favoritnamn och det hade jag gärna gett till min dotter. Nu blev det inte så. Dels för att "Vendi la" betyder "sälj henne" på italienska (vilket ju ett av våra familjespråk) och dels för att min bror gav sin dotter namnet Vendela för snart ett år sedan.
Mormors mor hade en syster som hette Clara. Eller kanske stavades det Klara? "Moster Klara" var hon iallafall för såväl min mormor som för resten av släkten, oavsett släktband.
Och nu heter alltså kusinerna Vendela och Clara. Tänk om systrarna Vendela och Klara vetat om det!

Orättvist!

MARCO ger Axel chokladcroissant till frukost. JAG säger att han får borsta tänderna. MARCO säger att det kan de göra sedan, nu ska de till stranden. JAG får ta Axel till tandläkaren.
Va sjutton! Jag vill inte alltid vara den som kommer med trista nyheter!!!