Ibland funkar det

Ibland funkar det. Ibland är det perfekt. Och ibland är det bara jobbigt. Att gå ut och äta med barn, menar jag. Ikväll var det en av de jobbiga gångerna. När förrätten (ett gigantiskt fat med musslor) kom in grät Clara förtvivlat så det var bara att hissa upp tröjan och plocka fram lösningen på all världens problem. Men inte ens det var riktigt bra. Clara grät så hon var helt röd och svettades. Jag sa „Såja…“ ungefär fyrahundra gånger och svettades också. Marco kämpade med en övertrött Axel som inte ville äta, tyckte maten var för varm, inte ville sitta på stolen, stoppade händerna i vattenglaset, behövde kissa tre gånger och helst ville „gå uuuuut!“
Men till slut åt Clara och somnade sedan i BabyBjörnen och Axels mat svalnade och han åt så magen stod åt alla håll. Musslorna var underbara och följdes av ett berg av fritto scampi e verdure och till det serverades husets vita vin. Och så är det plötsligt värt det ändå.

Blå himmel och röd flagg

Mat

Mycket handlar om mat de här dagarna. Så här såg gårdagen ut: Chokladcroissant och persikojuice till frukost. Svärmors milanese, tomater, sallad, goda ostar och frukt till lunch. Spaghetti di vongole (Gud. Så. Gott.) med ännu fler goda ostar och frukt till kvällsmat. Därefter en kvällspromenad som förgylldes med krokantglass och hasselnötsglass. Sedan, jag skäms nästan för att erkänna det, var jag hungrig igen. Jag gick tom in och kikade i en smågodisbutik, men Marco vägrade följa med in och efterssom det var han som hade plånboken med sig fick jag snällt gå ut igen och tröstäta lite mer frukt hemma.
Dagen idag började jag med att smyglänsa kylskapet på ostar (det fanns lite kvar), prosciutto, yoghurt, juice, kaffe och melon innan vi gick till stranden. Till lunch blev det kycklingwok med ris (ehrm… och ost och frukt så klart) och till kvällsmat polpetter (med… gissa vad?). En och annan granita och lemon soda har visst ocksa slunkit ner. Och någon pizza. Och ännu någon glass...
Just nu är jag relativt mätt. Men jag fattar inte varför jag alltid blir vrålhungrig när vi är hos mina svärföräldrar. Det är ALLTID jag som äter mest. Och jag äter betydligt mer än jag någonsin gör hemma. Egentligen hade jag kunnat äta nästan dubbelt så stora portioner, men till slut brukar jag skämmas. Jag har genom åren skyllt på graviditet, amning och graviditet och amning igen. Men det har ju faktiskt funnits perioder som jag varken har varit gravid eller ammat, så jag tror de har genomskådat mig.

Skönt

Det är härligt att vara här. Det må vara en ort skapad för de mängder av turister som kommer hit varje år, men åååååh, så skönt det är ändå! Axel älskar verkligen att vara på stranden och leka i vågorna. Timma, efter timma, efter timma… På kvällarna är han så trött han nästan somnar upprätt, men sova på dagen är ju uteslutet – han är ju inte trött…

Lido di Jesolo

Imorgon åker vi till Jesolo. Det är en sådan där klassisk turistort norr om Venedig med mil efter mil med hotellkantad sandstrand. Rätt förskräckligt egentligen. Men svärföräldrarna råkar ha ett hus även där, så då passar det ju att åka dit någon gång om året och lata sig. Lata sig extremt faktiskt efterssom svärmor kommer dit också och lagar mat, städar och leker med Axel. Vilket innebär att jag och Marco faktiskt kan umgås MED VARANDRA. Annars brukar en av oss leka med Axel och den andra ha semester. Ungefär så. Nu kan vi smita ut på kvällarna och ta en drink, leka i spelhallarna och tonårshångla på stranden.

"Möta våren i Italien..."

Mauritius gick visserligen i stöpet, men vi har ännu en trevlig resa planerad. Nämligen att åka genom hela Italien under två månader i vår. Jag föreslog Marco att han skulle blogga för tidningen Bike (som vill öka aktiviteten på sin site) mot att de står för en husbil. Marco tyckte det var ett bra förslag och så gjorde även Bike. Nu ska vi fixa sponsorer för resten av kostnaderna också samt lägga upp resrutt. Tanken är att vi kör ner till Genova, tar färjan över till Sardinien, vidare till Sicilien och sedan sakteliga åker norrut genom landet. Vi ska fylla dagarna med saker som vi alla fyra uppskattar. Allt från cykling till shopping och lekplatser. Möta våren i Italien, helt enkelt.
Hoppas att den här resan verkligen blir av för det vore riktigt, riktigt härligt!

Inte där, inte där... men här?!?

Den eviga frågan här hemma sedan fem år tillbaka är: VAR SKA VI BO? Det har pendlat mellan Italien, Tyskland, Schweiz och en del mindre realistiska länder som uteslutits i samma ögonblick de nämnts. Länge var det Italien, men för en tid sedan strök vi även det från listan med tänkbara länder. Marco vill helst bo kvar här, jag vill inte stanna i Tyskland. Alltså kvarstår Schweiz. Men var? För en tid sedan nämnde jag Lugano, utan att egentligen ha någon koll på stan mer än att ha varit där några dagar när jag var höggravid och inte särskilt rörlig.

Nu har vi tänkt den tanken ett tag och det börjar kännas riktigt bra. Där har vi schweizisk ordning och reda, skolsystem, sjukvård, infrastruktur osv, men italiensk mentalitet, mat och kultur. Det är bara några km till italienska gränsen (och italienska priser istället för schweiziska) och en timma till Milano där vi har både storstad och internationell flygplats. Låter ju riktigt bra....?

Efter ännu mer efterforskningar har vi tom lyckats vaska fram de områden som intresserar oss (tror vi...), har kontakt med några mäklare och har de första husvisningarna bokade till mitten av mars. Det känns bra. Jättebra. Och spännande. Tänk om vi äntligen hittat rätt!?!? :-D

Cala Gonone

Idag kom vi på den strålande idén att tillbringa april i Cala Gonone på Sardinien. Varmt, soligt och god mat... Någon timma senare hade vi ett hus bokat och färjebiljetter reserverade. :-)
Spontanitet är härligt! Hoppas bara att vi inte kommer på något som vi ska göra här hemma då...

Jul i Peschiera

Julen firades vid Gardasjön med italienska delen av släkten i år.
Det är... ansträngande. Hur vänliga, glada, översvallande, generösa och positiva de än är så blir det rätt intensivt. Höjdpunkten var väl när vi var 14 personer som skulle dricka julkaffe tillsammans. Jag är helt slut efter sådana tillställningar.

En dag överraskade avärfar med att ha bokat bord på tjusig restaurang inne i Verona. För oss alla - inklusive Axel så klart. Axel var måttligt imponerad av de vita dukarna, exklusiva porslinet och dyra vinerna. Men han tyckte det var kul att kasta potatis. Plötsligt greppade han en bit, slängde sig runt i stolen och hivade blixtsnabbt iväg en potatis. Den hamnade precis på kavajslaget på en äldre herre och fastnade där. Mannen i fråga märkte inget, men det gjorde hans sällskap. Det rådde inget större tvivel om vem i lokalen som var den skyldige, så Marco fick göra sin faderliga plikt och gå och be om ursäkt - och plocka bort potatisen från kavajen. Svärföräldrarna var upprörda, men jag och Marco fnissade lite inombords. Det VAR ju faktiskt rätt kul.

På julafton flydde vi till Gardaland som var julpyntat och otroligt mysigt. Vi åkte karuseller, gick på barnteater, tittade på jultomtar, lyssnade på julmusik och hade en jätteskön dag, bara vi tre. En höjdare faktiskt!

En jordbävning satte lite extra spänning på tillvaron en eftermiddag. Skitläskigt! Särskilt när man befinner sig på fjärde våningen. Hela huset skakade och gungade enormt, så det var ingen tvekan om vad som hände. 5,2 uppmättes den tydligen till, så det var lite krut i den.

Nu är det ialla fall VÄLDIGT skönt att vara hemma igen och VÄLDIGT skönt att det dröjer ett år till nästa jul.