Det är klart att jag har fått frågan några gånger. "Hur hamnade du i där? I Tyskland?"
Jag jobbade på Saabs marknadsavdelning och vi hade ett varsel hängande över oss i ett halvår. Jag visste på förhand att jag var en av de som skulle få gå (man behövde ju liksom bara räkna baklänges för att inse att sist-in-först-ut skulle kapa de som anställts senaste fem åren eller så och dessutom hade jag räkmackejobbet inom event management & sponsoring och gjorde därmed av med massa pengar på "ingenting"),frågan var bara när vi skulle få besked. Det fick vi samma dag som jag skulle åka till Kirigistan för Raid Gauloises (ett multisportevent som vi sponsrade) som pågick i två veckor. Direkt efter beskedet, kl 9, fick jag veta att jag inte skulle resa. Jag hade sett fram emot resan, så jag var jättebesviken! Kl 13 fick jag veta att jag skulle åka ändå. Kl 15 satt jag på Landvetter med packad jätteryggsäck. I Kirigistan träffade jag Marco som var där för att fota tävlingen. Sedan var ju inte valet så svårt: Arbetslös i Sverige eller några månaders tyskakurs i München (allt betalt och organiserat via Saab. Tackar!) med en trevlig, snygg och alldeles.... alldeles.... alldeles UNDERBAR man. Vi träffades en gång i Schweiz, en gång i Italien och en gång i Sverige innan jag flyttade ner, sammanlagt tre månader efter vi träffats första gången. Så hamnade jag här. Och så blev jag kvar.
Men nu vill jag veta, hur hamnade du där du är?
10 kommentarer:
Vad kul att läsa mer om hur du hamnade i Tyskland. Hur hamnade jag i Bryssel (jag är ju tillbaka här efter 2½ år i Puerto Rico)? Jag hade precis avslutat en obetald praktikplats på en liten mänskliga rättighetersorganisation i Genève i 5 månader. Det är nästan exakt 8 år sedan, slutet på maj 2002, som jag behövde ett nytt jobb. Hittade ett i Bryssel, fick en vecka på mig att flytta från Genève via Sverige till Belgien. Jobbet var ett kontrakt med ett belgiskt universitet men jag jobbade på Europeiska Kommissionens Generalsekretariat. 5 år senare träffade jag min spanske O på en Eurovisionsfest och 2007 flyttade vi till Puerto Rico men nu är vi tillbaka där allt började och det känns jättebra!
Jättekul att läsa din historia!
Min är betydligt kortare. Hur hamnade jag i Stockholm? Jag föddes här... :o)
Just här. I den här lägenheten hamnade jag då jag och Mats efter ett och ett halvt års dejtande bestämde oss för att börja titta på ett boende tillsammans. Lite segare än er alltså... ;o)
Det här var första lägenheten vi tittade på och när vi var på väg in sa jag till Mats "jag känner på mig att vi kommer köpa den där lägenheten". Och det gjorde vi. Den var 'vi'. Och här är vi sen fyra år tillbaka.
Fast att jag är i Stockholm är egentligen Mats förtjänst, om vi nu ska ha någon liten story här.
Vi träffades 2004, då bodde jag i London men var hemma i Sverige på kickoff. Jag vägrade flyga hem den 11 september (flygrädd och dessutom med destination London, näe...) så jag blev kvar över helgen. Fast jag inte skulle varit det. Den kvällen på Berns träffade jag Mats.
Wow, kul! Tänk att en resa som nätt och jämt blev av ändrade ditt liv på det sättet! För min del var det ett stängt disko som gjorde att vi istället gick på puben och där träffade jag första gången min sambo. Det var förresten i München :)
Vad kul att läsa! Vi flyttade till Aberdeen, Europas oljeochgashuvudstad när Mwaniki skulle börja sin magisterutbildning inom oljeochgasjuridik. Jag hade hemlängeångest i tre månader och nu älskar jag att vara här och älskar mitt arbete inom antisocialt beteende-stöd. Mwaniki har pluggat färdigt och försöker få igång egna företag. Det finns så mycket mer än en grå vardag i Sverige men en vacker dag tror jag vi flyttar tillbaka! ;)
Tack för att ni delar med er av era livshistorier!
Så kul att läsa din historia:).
Jag hamnade i Stockholm för 11 år sedan. Bodde då i Kristianstad med min dåvarande pojkvän och han blev erbjuden ett nytt jobb i huvustaden. Jag hade aldrig haft en längtan efter att flytta hit och var väldigt tveksam. Han flyttade först och jag kom efter ett par månader senare när jag hade jobb och lägenheten var fixad.
I alla fall så separerade han och jag efter ett år här och Joakim jobbade på samma hotell som mig och vi började dejta och 10 år senare sitter jag här och kan inte tänka mig att flytta härifrån... Jo till ett hus vid havet i Skåne förstås eller Italien;)
Jag hamnade pà Sicilien efter att ha sett Montalbano pà Svt. Bokade semesterresa, beslutade att flytta hit fòr jag var sà tròtt pà mitt liv i Sverige. Nu àr jag hàr, làrt mig spràket och har eget fòretag. YEY!
Hej Camilla,
Visst är det Camilla från ekonomisk på Bergsäter?
Maria och Johanna: Tack! Det är verkligen kul att få läsa!
Jens: Ja det är jag! :-) Och jag har bara kännt en Jens i9 hela mitt liv å jag vet vem du är. Hur har du det?
Det är bara bra med mig, bor och jobbar i Göteborg sen många år, fru och barn...
Jaså, du hamande i alperna till slut, va kul!
Skicka en kommentar