Ända sedan jag var 12 ar och var i Gambia med mina föräldrar har vi alltid haft minst ett fadderbarn genom SOS barnbyar. Det första var en liten pojke som hette Kawsu och bodde just i Gambia. Sedan har det följt ett flertal barn runt om i världen genom aren. Sedan 15 ar tillbaka stödjer jag en pojke i Bangkok som heter Pol. Mina föräldrar har en flicka i samma by. Nu börjar Pol bli stor och ska snart fa sta pa egna fötter.
Under julen fragade Axel om alla barn far julklappar eller om det fanns barn som inte fick nagra. I hans värld handlade det nog om barn som inte varit snälla och därför blev utan, men jag tyckte det var ett lämpligt tillfälle att berätta om att de allra flesta baren i världen inte alls far nagra presenter. Vi fortsatte att prata om vad vi kan göra för de barnen och bestämde tillsammans att vi vill ha ett fadderbarn till familjen. Nagra dagar senare kom ett foto och en kort berättelse om Avlino i Angola. Nu vill Axel skriva brev och skicka presenter sa det ska vi göra i helgen.
Nu uppmanar jag dig att ocksa skaffa ett fadderbarn! 200 kronor i manaden har du rad att avsätta för att nagon liten och föräldralös ska fa växa upp med en mamma och syskon och fa ga i skolan. http://www.sos-barnbyar.se/Pages/Default.aspx Gör det nu!!
1 kommentar:
Vad fint att göra det tillsammans med barnen! Jag har tänkt en del på ett fadderbarn vi hade genom jobbet för massor av år sedan, det var jag och en kollega som hade hand om det hela och skrev brev och så... en kille från Tibet. Jag tänker på det ibland och undrar hur det gått för honom, jag tror det har gått bra för han var ganska stor och skrev på engelska. Han avslutade varje brev med någon fras om "the holy dalai lama"... Måste nog fråga min gamla kollega om hon kommer ihåg...
Skicka en kommentar