Svärmor

Min svärmor är fantastisk. Hon gör allt hon kan för sina barn, barnbarn - och svärdöttrar. Hon, och även svärfar, är de mest generösa människor jag någonsin träffat. De ger av sin tid, kraft, ork, engagemang och pengar för vår skull. Om och om igen.

Men ändå... Ändå är det aningens jobbigt när svärmor kommer på besök i några dagar. Hon är nämligen outtröttlig. Hon tar huset i besittning och städar, handlar, lagar mat, sorterar linnéskåpet, tvättar, stryker, leker med Axel, tröstar Clara, skurar öppna spisen, dammsuger, torkar golvet, vattnar blommorna osv osv osv. På kvällen, när hon ska gå tillbaka till den lilla lägenheten hon hyr i huset brevid, smugglar hon med sig den rena tvätten och stryker den innan hon lägger sig. Vid femtiden vaknar hon, stiger upp, dricker några koppar starkt kaffe, går till bageriet och köper färsk bröd och kommer sedan till oss strax innan kl 8 och serverar frukost och nybryggt kaffe.

Hon har ingen som helst känsla för vad som är privat. Hon tvättar vår tvätt, bäddar vår säng, stryker våra underkläder och lägger in det i våra garderober. De första åren med svärmor försökte jag med alla medel hejda hennes framfart. Det gick inte. Fick hon inte tvätta skurade hon spisen istället. Fick hon inte städa badrummet lagade hon mat. Sa jag åt henne att sätta sig och ta en kopp kaffe började hon baka kakor. Hon är som en tornado som sveper in med all sin energi. Nu har jag kapitulerat och låter henne göra vad hon vill. Kan man inte stoppa vågen får man rida på den. Jag har tom lärt mig njuta av det. För visst är det en fantastisk människa som orkar, och faktiskt VILL, göra sådant för någon annan!?

Men ändå. Jag blir matt. Och det känns liiite skönt när hon åker hem efter fem dagars virvelvind och jag får tillbaka mitt hem - extremt välstädat, utan tvätt och med full frys...