Vi har köpt hus i Lugano!

Korta versionen:
Vi har köpt hus!!! Inflyttning 1 juli.

Långa versionen:
Vi har köpt hus!!!
Det gick snabbt som attan. Eller, jag har ju visserligen tjatat om att vi ska köpa hus i Lugano i flera år nu. Men vi har bara varit där ett par gånger och känner egentligen inte till stan särskilt bra. Och jag hade inte riktigt räknat med att vi skulle köpa hus NU. Snarare om ett år eller så. Jag trodde bara vi skulle åka och titta lite, kika på några hus och lära känna stan lite bättre. Marcos bild av den här veckan var en annan: Effektivt letande - förhoppningsvis köp.

Anledningen att jag inte vill stanna i Bayern är egentligen bara mentaliteten. Allt annat är perfekt! Fast mentaliteten är ju inte så "bara". Bayerska humöret och beteendet är tungt och hårt och vi (framförallt jag) vill inte att våra barn växer upp och tycker att det är normalt att bete sig som man gör här. Det är egentligen enda felet med Bayern och anledningen att vi (återigen framförallt jag) vill härifrån.

Vi har funderat och grubblat i flera år. Vi har tittat på flera hus i Italien och trodde att vi skulle hamna någonstans i närheten av Verona och Gardasjön, innan vi insåg att Italien är alldeles för kaotiskt för oss. Inte ens Marco, som är uppvuxen där, vill tillbaka.

Anledningarna att vi till slut fastnade för Lugano är följande:
- Internationell, men rätt liten, stad.
- Berg till Marco.
- Vatten (Luganosjön) till mig.
- Nationell flygplats i stan och internationell en timma bort (Malpensa).
- En timma till Milano.
- Mindre än en timma till strålande skidåkning.
- Två timmar till havet och tre timmar till Gardasjön.
- Svärföräldrarna är 1 1/2 timma bort. Precis lagom för att få barnvakt ibland, men slippa spontanbesök varje helg.
- Klimatet är varmt och soligt, men med riktig vinter inom räckhåll.
- Ordning och reda som i Tyskland, lättsamhet och livsnjutning som i Italien.
- Lugano ligger alltså i Tessin, i italienska delen av Schweiz, med bara 20 minuter till italienska gränsen. Dvs 20 minuter till riktigt bra mataffärer med betydligt lägre priser.
Det var väl ungefär så vi resonerade.

Huset då? Tja, i måndags hade vi fem bokade husvisningar:
Ett stort jättefint hus med sagolik utsikt - och katastrofalt värmesystem som skulle innebära att vi fick bryta upp väggar eller golv för att installera nytt inom några år.
Ett hus under byggnation med stora glaspartier och utsikt över stan och sjön med möjlighet att välja allt ytmaterial - som låg högt uppe på ett berg vid världens ände.
Ett hus som var urtjusigt och vackert - med för få rum.
Ett hus som var alldeles gräsligt rakt igenom.
Och så ett hus som... Som var helt rätt. Det är lagom stort, lagom många rum, perfekt läge 2 km från centrum och sjön. Det finns ett kontor med egen ingång till Marco, gästrum och stort lekrum/hobbyrum. Tre sovrum, snyggt vardagsrum och kök med glasade väggar med utgång till en trädgård framför och en bakom huset. Precis vad vi behöver.
Det kunde varit större, det kunde haft fantastiskt utsikt och det kunde haft större trädgård. Men det avgörande var området som huset ligger i. Det ligger nära centrum och sjön. Där bor främst internationella familjer och de flesta barnen är flerspråkiga. Alla vi träffat hittills har pratat tyska, så jag (som är den enda i familjen med knackig italianska) kommer klara mig med bara tyska i början. Kvinnorna i området är till största delen hemmamammor, men välutbildade och har haft intressanta jobb innan de fått barn. Tydligen arrangerar de massa aktiviteter, med och utan barn, och det finns tom italienskaundervisning i skolan - för mammorna! Lite annorlunda än hemmafrumentaliteten i Bayern...
Vi kommer vara som "alla andra" och inte längre de underliga utlänningarna i byn. De som sitter utomhus fast andra tycker det är kallt, låter barnen gå på naturdagis, reser onödigt mycket och tar in julgranen för tidigt. För nu är plötsligt "alla andra" också från olika europeiska länder, har flyttat runt, vet hur det är att komma ny till ett land, lära sig nytt språk, skapa ett nytt socialt liv och ha flerspråkiga barn. Plötsligt är vi helt vanliga!

I tisdags tittade vi på huset en gång till, lämnade besked att vi ville ha det och nästa morgon skrev vi på alla papper. Inflyttning blir 1 juli.

Känslan? Pendlar mellan ren och skär skräck och fullständing övertygelse om att det här är rätt. Så sakteliga tar det sistnämnda över. :-)

Så från och med juli är ni välkomna dit! Vi hoppas på många besök!!!