...att skriva ett inlägg när det var tre manader sedan sist. Men nu är det allt dags.
Sommaren som gick var efterlängtad, härlig, underbar - och alldeles för kort. De första tre veckorna pa Axels sommarlov tillbringade vi här i Lugano. Vi var pa stranden, lekte med kompisar, grillade och tog det bara lugnt.
Sedan blev det en tvaveckors Sverigeresa för mig och barnen igen för att fira min mormors 90-arsdag och umgas med vänner och familj. Marco var i Canada samtidigt sa jag fick resa ensam med barnen igen. Den här gangen flög vi dock, vilket jag dock tyckte var nästan jobbigare än att köra.
Tillbaka hemma igen var det mer eller mindre bara att vända i dörren, för redan nästa dag akte vi till Jesolo och stannade drygt tva veckor. Det var underbart! Jag hade gärna stannat nagra veckor till, sa nästa ar far vi boka in en längre resa.
I slutet pa sommaren var vi i Val Maira i tva veckor. Vi hade fatt lana ett gammalt, men nyrenoverat, stenhus högt uppe pa ett berg, mitt ute i ingenstans. Där fanns berg, berg, berg - och en underbar restaurang 20 minuter bort där vi njöt varje kväll.
Sedan tog sommaren slut. Bara sadär. Tur att även hösten är härlig här! Vi har haft sommar ända fram till förra veckan. Men nu. Nu är det nog faktiskt höst.
4 kommentarer:
Äntligen! :) Vad härligt det låter med sommar-och-sol-semester! Och ett gammalt stenhus i ingenstans med en liten restaurang i närheten - härligt! Var det någon gammal nonna i köket, det brukar vara det bästa?!
Här är det också höst sedan några dagar tillbaka. Men snart VIPS så är det nog vår igen?! :)
Kram!
Har saknat dig! Fast jag är ganska sparsam själv med blogginlägg nuförtiden...
Kramar
Där är du ju! Äntligen! Härligt att ni haft en fin sommar. Ser fram emot att läsa om en lika skön höst!
Kram m.
Kul att höra ifrån er!
Skicka en kommentar