Avsked

I onsdags var sista dagen. Sista dagen pa Pusteblume (Axels utomhusdagis som vi alla tyckt sa mycket om). Sista dagen som vi träffade Dani, Finn och Jonna. Sista dagen som vi var inne i Tölz och at glass. Sista dagen med kvällsmat i trädgarden. Sista natten i huset där vara barn tillbringat sina första ar. Sista dagen av en massa olika saker.

Axel hade med sig chokladtarta till Pusteblume och alla hade fatt ballonger. När de kom tillbaka vid lunchtid fick alla barnen presentpasar fran Axel och fröknarna fick blommor. Axel fick ett stort paket som han ville öppna med en gang. Inuti lag ett album, fyllt med bilder fran Axel tid pa Pusteblume och väldigt fina brev fran fröknarna. Da brast det för mig och tararna steg i ögonen. Sorgligt, sorgligt, sorgligt...

Pa torsdag förmiddag packade vi ner det sista innan flyttbilen kom vid 11-tiden. Vi sa hej da till Frau Harrer som började grata och kramade om oss allihop. När vi gick över pa andra sidan gatan för att säga hej da till Frau Niggl öppnades plötsligt fönstret hos Frau Harrer och hon tack ut huvudet och började spela en avskedssang pa munspel. Lilla söta tanten! Där satt hon, inramad av fönsterluckor och blommor, och spelade munspel för oss!

Sedan akte jag, Axel och Clara. Marco fick stanna kvar tills flyttbilen akte.
Det är fem timmars effektiv körtid fran Reichersbeuern till Lugano. Med ett antal toalettbesök, matpauser och filmbytestopp tog det betydligt längre tid än sa. Men vi hade ju inte brattom. Vi akte via München, ner mot Lindau, genom Österrike, genom San Bernardinotunneln och slutligen nerför bergen till Lugano. Väl framme vid hotellet väntade farmor och farfar. Nagon gang efter midnatt kom Marco.
Nu börjar dtt nytt avsnitt av livet!