2010-07-19

Första tio dagarna

Första morgonen lämnade vi hotellrummet och åkte till huset för att vänta på flyttbilen. De hade inte fått med sig allt som var i gamla huset utan det saknades både en del möbler och ett antal flyttlådor. Någon hade uppenbarligen gjort en missbedömning, så när vi börjat rota i kartongerna insåg vi att det bla saknades alla skruvar till alla hyllor. De hyllorna som skulle fyllas med alla prylar i flyttlådorna... I gamla huset fanns det mängder av inbyggda skåp och garderober. Här finns det inget sådant alls. Vi ligger alltså back på förvaringsplats redan utan de där hyllorna. Effekten blev att vi stängde in alla kartonger i gästrummet i källaren och helt enkelt struntade i dem. Vi har packat upp en del till köket och en gnutta kläder. Allt annat ligger kvar i väntan på nästa lass som kommer i övermorgon.

De här tio dagarna har vi ägnat åt olika bankbesök, telefon- och internetuppkopplingar, nya mobiltelefonavtal, anmälan till olika myndigheter osv.

Här är hett, hett, hett just nu så krafterna är begränsade hos oss allihop. Det är svårt att sova, jobbigt att röra på sig och lilla Clara har fått värmeutslag över hela kroppen. Barnpoolen blev naturligtvis kvar i Reichersbeuern, så de fick vi snabbt köpa en ny. Vi har hunnit med att bada i Caslano, Lido di Lugano och Lago Maggiore också. Men annars tar vi det så lugnt det bara går.

Dagisplatsen på Waldorfdagiset som jag trodde jag anmält Axel till, finns plötsligt inte. De har missat anmälan och nu är det fullt. Det innebär att han måste gå på det allmänna dagiset med sjutimmarsdagar. Jag vill verkligen inte det, men det tycks vara enda alternativet. Resten av familjen ska få vara hemma, göra utflykter och ha vår frihet, men han ska vara på ett dagis med stora barngrupper och lite personal hela dagarna!? Samtidigt måste han ju få leka med andra barn, så vi kan ju inte bara låta bli att anmäla honom till något dagis alls. Vi får väl prata med personalen och höra om vi kan få hämta honom tidigare, men det tycks inte vara så populärt. Det känns verkligen inte bra!

Nu har Marco varit bortrest i två dagar. Jag och barnen har slöat hemma i trädgården. Plaskat, lekt och suttit i skuggan och läst högvis med böcker.
I övermorgon kommer reten av flyttlasset så då ska vi väl få lite i ordning.

1 kommentar:

Annina sa...

Oj vad fixigt och trixigt för er... Hoppas allt kommer att flyta på och bli som du vill ha det till slut. Finns det inga dagmammor i Lugano (här finns det inte, men vem vet hur det är på andra sidan alperna)?
Lycka till med allt och hoppas att du snabbt lär känna lite trevliga männsiskor och inte behöver känna dig ensam och som en arbetslös invandrare med språkproblem haha!
Kram!