Samtal med Axel

När jag nattade Axel låg vi hans säng och hade ett långt samtal. Det började med att han berättade att han vill vara flicka för han vill ha en bebis i magen. Han var riktigt upprörd och ledsen för han vill VERKLIGEN ha en egen bebis. Det gick inte att villa bort det här samtalet så det var bara att ta tjuren vid hornen. Tydligen var det dags för ett första blommor-och-bin-samtal, så jag förklarade att när han blir stor och träffar en flicka som han tycker mycket om kan han lägga ett litet frö i hennes mage och så kan de få en bebis tillsammans. Det dög inte. "Jag vill ha en EGEN bebis! Som bara är MIN! Jag vill ha en bebis i MIN mage!"
Hrm... Ja... Det är ju mest flickor som har bebisar i magen. "Jag vill vara flicka då!"
Ehh... jaha. "Tja, om du fortfarande vill bli flicka när du är så stor som mamma och pappa är, så kan du faktiskt gå till doktorn och så kan doktorn göra dig till en flicka." Det här möttes med stor förtjusning och han undrade hur det gick till. Vad svarar man!?!?! Jo, doktorn tar bort snoppen och sätter dit ett par bröst. Fortfarande stor förtjusning. "Men gör det inte ont då?" Jo, det gör det nog. "Jag viiiiiiiill inte det! Jag vill bara ha en bebis i min mage!"
Här någonstans, med vissa omvägar kring hur det skulle gå till att få in fröet i magen på den ev flicka som skulle få äran att bära hans barn samt exakt hur det går till att ta bort snoppen, gav jag upp och sa; "Vem vet du kanske kan ha en bebis i magen när du blir stor."
Puh. Fortplantning och könsbyte i ett och samma samtal, innan han ens fyllt fyra! ;-)