Sitter just och ritar fiskar, hajar och bläckfiskar som barnen klipper ut och leker med när Axel med glittrande ögon ber att jg ska rita en pistol som han kan klippa ut och leka med.
Jag tycker inte om leksaksvapen. Jag vägrar köpa plastsvärd eller plastpistoler till mina barn. Det finns visserligen ett piratsvärd i huset, men det trollas bara fram när det är piratkalas (dvs det har hänt tva ganger hittills). Men a andra sidan har playmobilpiraterna och riddarna vapen...
Men hur som helst. Det slutade med att jag ritade en pistol till honom. Och till Clara saklart. Och svärd. Och en lans. Sa nu har vi en hel vapenfabrik här hemma. Nej, det känns inte helt okej. "Men det är bara en lek" sa Marco och Axel fyllde pa; "Jag skjuter ju inte pa riktigt, mamma!" Nej. Visst. Men ända. Är alla lekar okej? Man kan inte hindra, inte förbjuda - men det här var ju i princip en uppmuntran. För nu sitter de sma liven här med varsin papperspistol och latsasskjuter varandra vid köksbordet.
PS. Att pistolerna sedan mest liknar manliga könsorgan är ju en helt annan historia.
3 kommentarer:
Ha, ha!
Svàr fràga Camilla. Vi har inte heller nàgra vapen i huset, ännu...
Vi kör oxå vapenfritt, men de har en tendens att dyka upp ändå. Hur gör man med vattenpistoler t ex? och hur lätt är det inte att ta en pinne och låtsas skjuta med, eller t o m sitt eget finger? Sen behöver man ju inte uppmuntra den sortens lek och ge barnen knallpulverpistoler som ser ut som riktiga pistoler. En papperspistol är nog ändå ganska oskyldigt.
Camilla, har också varit i din situation, tyckte jag höll ut länge. Men när barnen började bygga egna "pangare" av Lego, då gav jag upp. Och som du säger, så finns det pinnar, har numera ett speciellt ställe i trädgården där de får lägga sina bästa "pinnar" och jag och Stefan har lovat att inte slänga dem om de ligger på rätt plats, för annars har man dem överallt, typ i sängen :)
Skicka en kommentar