Sverigeresa

Nu har jag varit på en riktig äventyrsresa.
Till Sverige! ;-) Äventyret bestod väl mest i att resa ensam med tre barn - med bil, tåg, bil igen, färja och slutligen bil igen. Det tog några dagar... Första dagen körde jag från Lugano till Lörrach. Där lastade vi bilen på Autozug, packade in barnen och mig själv i en sovkupé stor som en sardinburk, vaknade (sista gången av hundra) i Hamburg vid 8-tiden nästa morgon. Sedan körde vi av bilen och tog oss, via i stort sett varenda rastplats samt Puttgardenfärjan, till Malmö. Det tog evinnerligt lång tid. Jo, det gör det när det går till så här:
Mamma! Jag måste kissa! Ja, självklart mitt lilla hjärta. Av på bästa möjliga avfart, parkera, ut med barnet, in med barnet, på med bältet och iväg igen. Knappt en minut senare: "Mamma! Baaaaajs!" "Jajamensan, lilla gumman! Mamma stannar och byter blöja!" Av från motorvägen, ut med barnet, av med blöja, på med blöja, in med barnet, på med bältet och iväg igen. "Mamma, Clara har tagit av sig bältet!" Gah! Av vid nästa avfart, ut ur bilen, fast med bältet (hårt, hårt, hårt!) "Inte ta loss bältet! Det är farligt!" Iväg igen. Aterigen en minut senare: >"Uäääääääääääää....." (=Jag vill ha maaaaaaaaat!). Av på nästa avfart, ut med barnet, fram med bröstet, ät, ät, ät, rapa barnet, på med bältet, iväg. Och så fortsatte det med; Mamma, filmen är slut! Mamma, jag vill ha en överraskning! Mamma, jag tappade playmobilpiraten på golvet och jag vill ha den NUUU! Mamma, jag är hungrig! Mamma, jag tror jag måste kissa igen! Mamma, är vi framme snart?! Mamma....!!!
Jo, det finns sisådär hundra anledningar till att stanna på rastplatserna. Jag lovar. Men till slut kom vi fram till Skåne ialla fall där vi stannade två dygn och umgicks med trevliga vänner.

Därifrån åkte vi direkt till Göteborg och överraskningskalas för finaste Liselotte som fyllde "tjugo någonting". (Ni vet väl att efter tjugonio kommer tjugotio, tjugoelva osv?)

Vi var rätt möra allihop nu, men hade en sista timma bilkörning till mina föräldrar i Borås innan vi äntligen var framme. De följande två veckorna åkte vi mellan Borås, Göteborg och Skaftö och träffade vänner och fyllde dagarna med äventyr för barnen. De har onekligen en rätt positiv bild av Sverige. Illa vore väl annars med tanke på att de har gått på djurpark, lekt på lekland, byggt flotte med morfar, gått på ett lekland till, åkt gummibåt, grillat korv, provsuttit traktorer och skördetröska, kört lådbil, fiskat krabbor, gått till leksaksaffären med mormor och morfar och fått välja precis vad de ville, fått åka alldeles riktig lastbil, följt med mormor och morfar till deras jobb, ätit en väldig massa godis och glass, lekt med alla svenska kompisar, varit på lekplatser osv, osv, osv. På hemvägen frågade jag vad som varit bäst och Axel svarade att det var att de fått nya tandborstar med Bamse på.... Hrm... Tja. Nästa gång koncentrerar vi oss på tandborstarna.

Själv var jag helnöjd och jag fick tom lite egentid (eller, "nästan-egentid" ialla fall för Oscar fick ju följa med mig) som jag förvaltade väl. Allra lyxigste stunden var en fika i solen med fina vänner och en sovande Oscar. Lyx, lyx, lyx!!!

Nåja, efter två veckor körde vi samma race tillbaka. Men utan två dagars paus i Skåne, så det blev tre jobbiga resdagar innan vi äntligen var hemma igen. I en ideal värld hade då Marco mött oss i dörren och maten stått på bordet. Eller ialla fall i kylskåpet. Nu var det inte så, efterssom Marco var i Bolivia. Så det var bara att packa in allt som fanns i den helt fyllda bilen (tur att vi köpt ny, större bil innan jag åkte!) - bara för att sedan sätta sig i bilen IGEN och åka och köpa mat till det helt tomma kylskåpet. Då var min energi slut. Helt slut. Gotthardtunneln tog liksom musten ur mig och det flimrade mest för ögonen efter den. Men ändå. Det var en riktigt, riktigt bra resa! Även om vi naturligtvis aldrig hinner göra allt och träffa alla vi skulle vilja. Nästa gång...