Det är bara så. Gårdagens luciatåg på Piazza Riforma mitt i Lugano var det vackraste luciatåg jag någonsin sett! Jag må vara partisk - men ändå... Hela stan var så fint smyckad med vackra julgranar och belysning i träden och på de gamla ståtliga byggnaderna. Luciatåget, med en kör från Sverige och våra svenska barn här i Lugano, kom gående genom rådhusets pelargång ut på piazzan och till mitten av torget. Där stod de och sjöng och allt var bara alldeles, alldeles... Ja, ni vet. Sådär så vi svenska föräldrar står där med gåshud och snyftar lite och försöker diskret torka tårarna.
Clara stod längst fram tillsammans med några större lucior. Av någon anledning hade hon fått för sig att kronan skulle ramla ner, så hon höll stadigt fast den i 20 minuter. Sötaste söta!
Axel var längre bak med stjärngossarna och varje gång han fick syn på mig eller Marco i publiken visade han "tummen upp" för att meddela att läget var under kontroll. :-)
6 kommentarer:
Fiiint!
åh. superfint. Glädjetårar. Kram Anna
Söta lilla Lucia! Vad kul att ni får till lussefirande. Nästan mer än i Sverige. Här var det lussetåg på dagis, med en något knagglig sång. Traditionen kom visst inte till Norge förrän mot sluttet av 80-talet. Så det var inte så många som kunde texten på luciasången. Men lussebullar kunde de. Hoppas ni har det mysigt i förjulstiden!
Kram Jenny
Tummen upp för det! :)
Jag hàller med Camilla! Aldrig förr har jag blivit sà rörd av ett Luciatàg, fast sà är jag nog lite partisk jag med.
Ser fantastiskt stämningsfullt ut. Här är en till som torkade tårarna i smyg när vår lilla sockerbagare Clara stod där i luciatåget tillsammans med de andra barnen.
Skicka en kommentar