Nostalgi

När jag var fyra år började jag åka konståkning. Jag höll på i tio år. Fortfarande tycker jag det är fantastiskt att komma in i en ishall och känna den speciella lukten, kylan och höra skridskor som skrapar mot isen.
Så självklart måste min dotter åka konståkning! :-) Hon tränar en gång i veckan och tycker det är JÄTTEKUL! Bästa stunden på veckan. Idag var det Lugano cup så vi åkte dit en sväng och tittade. Och den där känslan av nostalgi fullständigt slog emot mig. Pirret i magen, domare med allvarliga ansikten, väntan på poängen... Det hade varit väldigt kul att få känna den känslan igen. Kanske, om Clara fortsätter åka, blir det väl klubbmästerskap om några år. Jag kan ju tänka mig vem som kommer vara mest emotionell då...