Piff och puff

Sagt av Clara

Sagt av Clara, medan hon lyckligt sprang omkring i trädgarden med en stor vit sten;

- Tooooo mant! Tooooo mant! Toooo mant!

Yes, tjejen vet att uppskatta en stor diamant. Det var för övrigt de första tva orden hon satte ihop. Innan har hon pratat med enstaka ord. Hon lär väl bli dyr i drift... ;-)

Nu

Jag tränar pa att njuta av nuet. Ibland gar det bra. Som nu tex. En islatte, en mokkayoghurt, färdigköpta laxsmörgasar, förmiddagssovande barn och min laptop i knät. Det är njutning pa riktigt.


PS. Tur att "nu" är kort, för redan innan jag skrivit färdigt inlägget visade det sig saklart att de sovande barnen inte alls ville sova... Men det var tva bra minuter ialla fall. :-)


PS 2. Ja, men nu menade jag naturligtvis inte att jag inte njuter när mina barn är vakna! Det är bara en annan slags njutning. Lite fler riktigt djupa andetag och egoistiska sysslor när de sover bara.

Kan man...

...sätta in en födelseannons i tidningen ett knappt halvar efter att barnet i fraga fötts? Det känns ju lite futtigt att Axel och Clara fatt sina egna födelseanonser och inte Oscar. Ännu.

Skön helg!

Vi har haft en sa skön helg!

Igar var vi och vandrade pa Monte Bar igen. Förra helgen var vi ute en hel dag och barnen gick och gick och gick. Till och med Clara tog sig ju uppför berget. Men igar var vi alla lite slöa sa det blev mest nagra timmars promenad med manga stop. Men att studera myrstackar och mata dem med kex, hitta en slänt full med smultron, leta efter fina pinnar (tja, eller riddarsvärd da'ra...) och plocka blommor är ju ocksa värt en utflykt.
Pa kvällen satt jag och Marco ute i trädgarden och at fondue och drack gott vin. I shorts...! Härliga sommarvärme!

Idag är det mors dag här, sa jag firades med vackert halsband fran Axel och chokladtarta till frukost. Sedan hade vi en slö förmiddag i trädgarden och slutligen var vi pa trevligt barnkalas hos Lucas som fyller tre ar. Glada, nöjda barn och väldans trevliga föräldrar. :-)

Påskharen

Jag plockade just fram det som påskharen tänker gömma i trädgården imorgon och inser att det mer liknar julfton. Det är samling om två 30 cm höga chokladägg med present i, två stora Lindtkaniner i choklad, ett stort påskägg med godis, playmobil, lego, målarattiraljer, Hello Kittyprylar, picknicklådor och slutligen en liten kaffeservis. Och då har vi inte ens kommit till svärföräldrarnas påskhare som vi ska besöka på söndag.
Hur blev det såhär!?!?

Hopplöst

Jag har länge försökt ta några bilder på alla tre barnen tillsammans, men det är ju helt hopplöst! Tre barn som samtidigt är glada, rena, samarbetsvilliga, sitter stilla, ser sympatiska ut och tittar in i kameran... Nä, det blev inte riktigt den där bilden jag tänkte mig. Men de är de vackraste ungarna pa jorden ända! :-)

Mamma hobbypysslar...

...med barnens leksaker. :-o
En klassisk gunghäst fick ny färg och en luddig sits. Lyckligtvis blev Clara helnöjd!

Monte Bar

I söndags var vi ute och vandrade på Monte Bar. Jag bar Oscar i Babybjörnen, Clara satt delvis i bärryggan och Axel gick såklart själv. Det var ganska brant och långt, åtminstone för små fyraåringsben, men Axel pinnade på riktigt bra. Vi stannade för picknick när vi kom upp och barnen lekte och sprang som om de inte alls just hade knallat upp för ett berg. Till slut somnade de minsta. En i bärryggan och en i Babybjörnen. De vaknade inte ens när vi satte ner dem på marken. Bergsluften tar på krafterna! :-)

Sommar!

Det är visserligen bara april, men det räknas väl ändå som sommar när temperaturen håller sig runt 28-29 grader i närmare två veckors tid?

Besök från Sverige

Förrförra veckan hade vi besök av finaste Liselotte och hennes två söner. Vi hade inte träffats på tio månader, så det var härligt att få lite tid att umgås och att prata på riktigt. Även om vildarna gjorde sitt bästa för att vi inte skulle få prata till punkt alltför ofta. Tur att de sov gott på kvällarna.
Clara förälskade sig lite i Benjamin och det blev en annan puss och kram där under veckan.


Clara och Benjamin



Oscar och Alexander



Clara och Benjamin igen



Axel på borggården på Castel Grande

Hela familjen

Det har varit få inlägg och ännu färre bilder här den senaste tiden, så här kommer lite uppdatering.
Här kommer först en av de få bilderna som finns på hela familjen, än så länge. Den togs när vi firade Marcos födelsedag vid Comosjön för några veckor sedan.

Piratkalas med skattjakt

Vi har en svensk lekgrupp här i Lugano som träffas varje vecka. Just nu är det nio barn mellan 4 månader och 4 år som är med. Idag har vi, till Axels och Claras stora förtjusning, haft piratkalas med skattjakt.

Bayernvecka

Nu har jag varit i Bayern en vecka med barnen. Ensam med barnen. Utan Marco. Det gick! Och jag är jättestolt att det gick så bra. Vi körde från Lugano i lördags morse och kom fram till München någon gång på eftermiddagen. Det är fem timmars körtid, men med paus för kissning, ätning, amning, filmbyte, tankning och ytterligare några anledningar tog det lite längre tid.

I München bodde vi hos Petra, Matt, Kate och Jack i fyra dagar.
På söndagen var vi på Kind- und Jugendmuseum där de hade en utställning om rörelse. Axel gjorde sig ett par egna sandaler som han sedan hade på sig hela dagen, byggde en raket som man kunde pumpa luft i så den flög ända upp i taket och pysslade sig en ring (som väl kanske låg något utanför temat, men ändå...).
På måndagen var vi på Deutsche Museum som bla har en barnavdelning med brandbil, musikinstrument, vattenlek (jodå, vi fick använda torktumlaren efteråt) samt stora avdelningar med skepp, flygplan osv. Egentligen hade man nog kunnat tillbringa en hel vecka bara där, för det är gigantiskt!
På tisdagen var vi i djurparken hela dagen. Tigrarna, aporna och den stora gungan var Claras favoriter. Axel kom ihåg det mesta sedan sist vi var där och var inte lika lättimponerad, men ändå nöjd med att vara där igen.
På onsdagen lämnade vi famljen Wolf och fortsatte söderut. Vi stannade till på Kölles stora inomhuslekplats där vi träffade Anki, Emma och Elvira och stannade i många timmar. Både Axel och Clara var helt slut efteråt och höll sig knappt vakna tills vi kom fram till Lenggries och Dani, Niko, Finn och Jonna.
Torsdag förmiddag tillbringade vi hos Andrea, Leo och Luis med prosecco för mig och Andrea och lek och pizzabakning för barnen.
På fredagen åkte vi till Reichersbeuern, där vi bodde tidigare, och tittade på huset, hälsade på grannen och åkte fram och tillbaka genom byn otaliga gånger. Axel var lite ledsen när vi var vid huset, men lycklig över allt han kände igen i byn.
Sista dagen träffade vi alla gamla kompisar och fröknar från Pusteblume (utomhusdagiset) innan vi avslutade dagen, och veckan, med att grilla pinnbröd ute i trädgården.
Igår packade vi slutligen in oss och alla prylar i bilen igen och åkte tillbaka hem. Även den här gången gick resan bra, förutom att det var rätt segt på slutet med alla tunnlar, serpentinvägar och nu även dimma som var så tjock så man knappt såg vägen framför sig.

På det stora hela; Vi har gjort ALLT och träffat ALLA som vi ville. Vi är jättenöjda allihop! Det har gått utmärkt att resa ensam med tre barn och nu vet jag att det går. I maj gör vi om det igen - fast till Sverige. :-)

Friska!

Det är väl att tigga om det, men just nu är vi faktiskt friska. Allihop. Samtidigt!
Sedan nyar har vi hunnit med förkylningar, influensa, bihaleinflammation, rs-virus och magsjuka. I skift naturligtvis sa det är lätträknat antal dagar som hela familjen varit frisk samtidigt. Närmare bestämt tre. Tre dagar pa tva manader. Gah!
Men nu, idag, räknar vi till dag nummer fyra. Fast dagen är ju inte slut än förstas... :-/

Sagt av Axel

Sagt av Axel till barnflickan:
- Jennifer, du maste äta upp ALLA äpplebitarna, för de maste vara slut innan jag far äta kexen.

Hrm... Jag far visst vara tydligare i mitt ordval i fortsättningen. ;-)

Sagt av Axel

Sagt av Axel, till Marcos stora glädje:
- Mamma, pappa gör ALLT här i huset! Det är väl snällt av honom?!

Skitunge!!!


.

Sagt av Axel

Sagt av Axel med förhoppningsfull blick:
- Mamma, finns det principessor och skattkistor och drakar pa riktigt?!

Fyraaringarnas värld är underbar! Fast ja, monstren som tydligen ocksa är ytterst verkliga är ju mindre underbara. Särskilt mitt i natten när de dyker upp i drömmarna.

Mer av samma sak...

Nästa sjukrapport: Oscar har RS-virus. Jaha. Det ocksa. Saklart.
Igar hade vi en dag som var... Sadär.
Det började med att jag fick en ny tid hos barnläkaren för Oscar. Han har helt enkelt inte blivit bättre. Där fick jag veta att han har RS-virus och blev skickad till sjukhuset. Pa vägen dit fick jag hämta Axel fran dagis och ta med mig alla tre, (inkl syskonvagnen för Clara hade inte sovit pa förmiddagen och vem vet när vi skulle bli utsläppta fran sjukhuset alt. Marco skulle komma tillbaka och hämta Axel och Clara om Oscar skulle fa stanna kvar?). Den utflykten var väl sadär kul, men det funkade. (Check, nu vet jag att jag kan aka till sjukhuset ensam med tre barn om det skulle behövas.) Pa sjukhuset undersöktes han av tre olika läkare (samma som vi var hos när han föddes) och de konstaterade till slut att vi far välja själva om han ska bli inlagd eller om vi ska aka hem och komma in pa kontroller. Det valet var inte svart. HEM!

Sa nu ligger han här. För tillfället rätt nöjd efter näsdroppar, paracetamol och luftrörsvidgande i inhalatorn.

Jag vill ha VARDAG! Vanlig vardag, utan sjuka barn!

Läkarbesök

Resultatet av läkarbesöket:

Axel fick antibiotika. Clara fick slemlösande. Oscar fick en inhalator.
Tid bokad för kompletterande pneumekockvaccin för Axel coh Clara.
Tid bokad för första vaccineringen för Oscar.

Axel är nu 104 cm och väger 16,5 kg.
Clara är 79 cm och väger 9,5 kg.
Oscar väger nästan 4,5 kg.

Dagens trebarnsmamma

Alla barnen är sjuka.
Axel har varit hemma från dagis i en vecka med hosta och feber. När vi trodde att det var över vaknade han på natten och skrek och grät och smärta i öronen. Det blev akuten mitt i natten för honom och Marco.
Clara är dunderförkyld och man hinner inte torka näsan och ögonen innan de rinner igen och hon snabbt kletar ut den i ansiktet, på tröjan och i håret.
Oscar är alldeles för förkyld för att vara så liten. Han kan knappt andas och gråter förtvivlat av frustration (och för att det kanske gör ont någonstans?). I natt satt jag upp med honom, hela natten, så att han skulle kunna sova. Underligt nog mår han mycket bättre på dagen. Varför? Han är ju inte direkt uppe och går på dagen.

I eftermiddag har vi en tid hos barnläkaren för allihop. Måtte han ha någon mirakelkur på lut.


.

Sagt av Axel

Sagt pa svenska sa att jag skulle första, men vänd till pappa, under en strid om vem som skulle fa sitta pa favoritstolen:
- Hon är ingen bra mamma! Hon är inte snäll mot barn! Du skulle gift dig med nagon annan!!!

Dagens trebarnsmamma

Morgonens sminkning: Clara körde dockvagn inne pa den knappt 2 m2 stora gästtoaletten. Pa golvet befann sig även en potta, en dockpotta, en barnsittring och en toalettpall. Trebarnsmamman stod utanför med öppen dörr och insyn till spegeln - pa ett ben. Med den andra foten gungade hon en gratande Oscar i babysittern medan Axel satt i köket, tittade pa Buskul pa datorn och skrek högt för att han inte förstod buset.

Pyjamasparty

Ikväll var det dags för pyjamasparty pa dagis. Iklädd pyjamas och med mysfilt, kudde och nalle studsade Axel hela vägen till dagis. De andra barnen var pa liknande humör och de kunde inte komma in snabbt nog. Väl inne blev det sagoberättande, kex och the. Sicket party! :-D

Underbara Clara

Vi dricker kaffe ihop varje dag, jag och Clara. Kaffe till mig och mjölkskum till Clara. Hon sitter pa köksbänken och stoppar i kaffekapseln och trycker pa rätt knappar. Sedan far hon en liten kopp med skum och sitter nöjt och dricker sitt "kaffe".

Effektivt

Igar tog jag kort och lämnade in ansökan om schweiziskt körkort. IDAG kom det pa posten!!!

Nä, inte alls okey

Det räckte med en halvtimma för att fastställa att det blev alldeles för kort. Håret når inte ens bakom öronen, så det hänger hår i hela ansiktet. Får väl låna Claras hårspännen...

Underbara Clara

Efter veckan på sjukhuset när Oscar föddes har jag lyckats ta tillbaka förstaplatsen hos Clara. Jag har minsann klassat ut inte bara Axel och Jennifer utan även Marco. Nu är mamma bäst! :-) Och Clara gör allt som mamma gör. Just nu ammar hon för jämnan. Hon drar upp tröjan, säger "Mat!" och låtsas att hon matar dockorna, nallarna - och dinosaurierna... :-D Underbara unge!

Okey

Jag har inte klippt mig på ett halvår. Det var en av de sista sakerna jag gjorde innan vi flyttade hit för jag misstänkte att det skulle ta lååång tid innan det blev av igen. Och mycket riktigt blev det så. En flytt, en graviditet och omöjligheten att på italienska kunna förklara hur jag vill ha håret gjorde att det drog ut på tiden. Men nu är det åtgärdat. På "Salong Okey". Varför, varför, varför kallar man sin verksamhet för "Okey". Varför inte fantastico, bellissimo eller något annat som kligar lite mer positivt och förtroendeingivande?! Men jag får halla med. Det blev faktiskt bara "okey". Tror jag. Vi får väl se när jag dragit lite i det själv. Kort känns det ialla fall. Läskigt. Men det växer väl ut...

Sagt av Axel

Sagt av Axel, när vi träffade pa tre vitklädda nunnor pa trottoaren:
- Titta, mamma! De ska nog gifta sig!

Sagt av Axel

Mamma, vem är smartast? Skalman eller Einstein?

6-veckorskontroll

Oscar är 6 veckor nu och har haft sitt premiärbesök hos vanliga barnläkaren. 3.980 gram och en friskhetsstämpel blev resultatet. Liten plutt, men med normal tillväxt. Hurra! Mjölkpumpandet, sprutmatningen och det eviga kämpandet med amningen har alltsa gett resultat. Sa himla skönt!

Men nu kanske...

...vi kan få lite vanlig vardag här igen?

Efter influensan kom en bihåleinflammation som hette duga. Jag trodde bihåleinflammation betydde "lite mer snuva", men fick lära mig den hårda vägen att så var det tydligen inte. JÄKLAR, vad ont det gjorde. Jag som inte behövde en enda liten paracetamol efter kejsarsnittet har istället gnytt och gnällt över detta i all evinnerlighet. Till slut fick jag antibiotika och smärtstillande och nu är det bättre. Men det gör faktiskt fortfarande ont. Risken att det behövs ytterligare en kur känns rätt överhängande. Men ändå, sååå mycket bättre nu!

Mina föräldrar har varit här en knapp vecka och vi har åkt på utflykter, shoppat (mest till Clara) och blivit uppassade med mat och hjälp. Trevligt såklart, men det känns trist nu när de åker hem igen och jag vet att vi inte ses på åtminstone tre månader.

Oscar har nu, efter precis 6 veckor, äntligen haft sitt första dygn som helammad. Jag hoppas att vi är färdiga med mjölkpumpning och matning med spruta nu. Det skulle göra allt betydligt enklare och ge mig ett antal extra timmar varje dygn.

Så, vardag - here we come! :-)

Läget

Influensa för hela familjen. Länge. Häftigt. Fortfarande.
En nyföding som fortfarande sprutmatas pa nätterna, vill bäras horisontellt dag och natt och avskyr spjälsängen.
En 1,5-aring som slutat sova middag och besvarar varje fraga med "Näääää!" och ett stort, illmarigt leende.
En fyraaring som är ledsen för att vi inte bor kvar i Tyskland för där fanns det mycket fler roliga saker att göra.
Nätter med hela famljen i samma rum när i ingen sover tillräckligt.
Och regnar gör det ocksa.
Sa har vi det. Är det sommar snart, eller...?

Lite sent...

...men här är ialla fall bild pa världens vackraste luciatag.

Jul

Jorå, vi har firat jul vi också. Med tomte, paket, gran, julmat, lusekatter, pepparkakshus och allt annat som hör till. Höjdpunkten var naturligtvis jultomten. Axel och Clara stod länge vid glasdörren ut till trädgården och spanade, för Axel hade minsann sett jultomten ute på gatan. Sa han. Troligen var det grannens tomte, för vår hade ännu inte lämnat bygnaden... När han väl kom var både Axel och Clara alldeles storögda och allvarliga. Axel viskade till mig: "Mamma, jag tror tomten har likadana skor som pappa!". Hrm, ja. Minsann... Clara sa högtidligt "Tack, tack!" varje gång hon fick ett paket och svarade tomten att hon heter "Jajja" när han frågade. Söta, underbara, fantastiska små ungar vi har!

Axels favoritjulklapp var den hett efterlängtade jättedinosaurien. Clara blev överlycklig för sin dockvagn och har kört omkring med den sedan dess.
Sämsta julklappen (i mina ögon) var den STORA dockan som graåter när man tar ur nappen. Det var svärföräldrarna som köpt den. HUR tänkte de då? Att vi nog vill ha lite mer skrik och gråt här i huset? Att Camilla säkert inte får en hjärtattack när det plötsligt ligger en bebisstor figur UNDER dubbelsängen och gråter förtvivlat? Aha... Nappfan sitter dessutom precis så hårt fast så att barnen lyckas dra ur den - men inte sätta tillbaka den igen. Gissa om den dockan kommer försvinna/bli av med sina batterier/få nappen fastlimmad...

Nåja, annars var det bra. :-)

Sagt av Axel

Sagt av Axel:

Jag ska gifta mig med Clara och Oscar. Clara ska vara mamma, Oscar ska vara pappa och jag ska vara farfar...

Oscar är här!

För precis 14 dagar sedan föddes vår Oscar!

På morgonen den sjätte december lämnade jag och Marco barnen hemma med svärmor och åkte in till sjukhuset. Dagen innan hade vi fått veta att operationen flyttats fram några timmar och planerades till kl 14.00. Det var fem evighetslånga timmar vi fick väääänta innan det var dags och jag rullades iväg. Ryggmärgsbedövningen gick bra den här gången (de andra två gångerna har de fått lägga den två gånger för det är tydligen ont om plats mellan mina ryggkotor). Väl på plats på operationsbordet fick jag häftigt blodtrycksfall (som jag upplevde även förra gången så jag visste vad det var) och kände att jag höll på att svimma. Omkring mig var naturligtvis en massa grönklädda människor, men ingen tycktes reagera när jag upprepade om och om igen, högre och högre, på både italienska och tyska, att jag inte mådde bra. Jag såg bara ryggar vända från mig och kände mig ett ögonblick som någon i film som låg och dog på operationsbordet utan att någon brydde sig. Senare visade det sig att de visst hade reagerat direkt och gett mig något (vad det nu var) för att jag snabbt skulle få upp blodtrycket. Det förstod jag aldrig, antagligen för att de pratat italienska med varandra. Otäcka ögonblick var det ialla fall.

En stund senare fick Marco komma in och sitta brevid mig och operationen påbörjades. Allt gick som det skulle och efter en stund hörde vi ett skrik och Oscar lyftes upp över skynket så vi fick se honom. Han undersöktes direkt och fick tummen upp. Trots det slutade han inte skrika utan fortsatte utan upphåll tills barnläkaren tillkallades. Hennes första misstanke var att Oscar hade ett hjärtfel, så de tog med sig honom upp till neonatal och undersökte närmare. Lyckligtvis visade han sig istället ha problem med syresättningen. Han hade helt enkelt skrikit för att kunna fylla lungorna med luft. Oscar fick stanna på neonatal och ligga i kuvös med sondmatning en vecka. Både för problemet med syresättningen och pga gulsot.

Själv fick jag högt blodtryck vid operationen och med min historia med preeklampsi var det naturligtvis allvarligt. Efter fyra dygn av täta kontroller och olika blodtryckspreparat fungerade äntligen den fjärde medicinen och trycket gick ner och stannade på 140/90. Jag medicinerar fortfarande och vet ännu inte om jag kommer få fortsätta med det eller ej.

Efterssom jag var sängliggande och Oscar låg i kuvösen såg jag honom bara en gång de första fyra dagarna. Därefter fick jag åka upp och hälsa på honom när mitt blodtryck tillät. Efter precis en vecka fick jag, efter mycket om och men, äntligen åka hem och dessutom ta med Oscar från neonatal.


Sedan vi kom hem har vi fått väcka Oscar med jämna mellanrum dygnet runt och mata honom med en mjölkspruta, för han har inte orkat äta själv. Nu har han äntligen börjat gå upp i vikt, men har ännu inte nått upp till sin födelsevikt. Men vi är på rätt väg.

Axel och Clara är helt förälskade i sin lillebror. Han får hundratals pussar varje dag och de vill klappa, krama och hålla honom hela tiden. fantastiska syskon, helt enkelt. Clara, som tidigare vaknat och ropat "Mamma!" på nätterna, ropar nu istället "Bäbi!" när hon vaknar. Axel viskar hemlisar till Oscar och lovar honom att de ska leka sjörövare tillsammans när han blir lite större.

Tja, där är vi nu. Vi mår rätt bra. Allt är som det ska. Vi är i form. Nu ska bara matningen lösa sig på något sätt så jag slipper pumpa mjölk och mata med spruta. Men sedan är vi på topp!

Oscar har förresten redan gjort sin första utlandsresa. Vi tog en trebarnstur till Como igår. Oscar i bärsjal, Clara i vagn och Axel i handen. Det funkade. Vi fixar tre barn! :-) Och jo, viktigt, viktigt: Jag har redan fått på mig mina gamla jeans! Hurra för det!

Iiiiiiiiii....!

Igar fick jag veta att det blir kejsarsnitt redan pa mandag. Iiiiiiii! Sa snart! Det fanns lediga operationstider 6:e eller 17:e december och läkaren hade en magkänsla som sa att vi inte skulle vänta till 17:e om jag inte vill riskera ett akutsnitt igen. Jag tycker viserligen att det är bra att lillebror slipper fylla ar dagarna precis före julafton, men a andra sidan är "beräknat förlossningsdatum" fortfarande lite oklart. Tyska läkarna menar att det är 4 januari och de schweiziska läkarna att det är 27 december. Ska man ga efter tyskarna blir det ju alltsa snitt nästan en manaad för tidigt. Inte sa bra egentligen, men jag protesterade inte mot det föreslagna datumet sa nu är det sa. Fem dagar kvar! Oj!

Missanpassad

Jag är fortfarande missanpassad. Jo, men det är ju okej med tanke på att vi bara bott här i fem månader. Men morgonens felaktiga beteende var så gravt så det får man bara inte göra. Nej, det är inte regnkläderna igen. Nu har det blivit kallt så idag fick jag plocka fram en vintarjacka. (Och jag fick in hela kroppen, inklusive magen, i en 38 - två veckor innan förlossning! Det ni!) Nej, idag var misstaget betydligt större och värre.

Så här var det: Brevid Axels dagis ligger en liten kiosk. Utanför står en skylt att man kan köpa bla kaffe där. Efterssom kaffekapslarna är slut hemma och jag definitivt behövde en koffeinkick idag så knallade jag in och frågade om de hade kaffe för take away. Kvinnan bakom disken tittade skeptiskt på mig och frågade "Hur då ta med sig...?" Min (bayerska) vana trogen utgick jag från att hon var grinig och inte hade lust att förstå. Sååå fel var min italienska inte. Jag tog mig alltså helt enkelt en plastmugg, fyllde den från maskinen och knallade ut i kylan. Hon tittade underligt efter mig och först då slog det mig: Jag befinner mig i den delen av världen där "kaffe" betyder en minikopp med några svarta droppar som man hivar in på ett ögonblick på stående fot... Man går definitivt inte på promenad med sin kaffekopp!

Svenska lekgruppen

Veckans aktivitet på svenska lekgruppen blev bak av chokladbollar och "pan de pepe". (Är det korrekt? De liknar ialla fall pepparkakor, men är tjockare, mjuka innuti och har en starkare kryddning.) Atta nöjda barn kavlade, tryckte ut figurer, rullade bollar och provsmakade en hel del. Alla nöjda, alla glada. Och det bästa av allt; Vi fick med oss en liten fin påse med kakor och en burk med chokladbollar hem. Jag hoppas att Axel har glömt bort de där chokladbollarna - för de finns inte längre... (Ja, men vadårå!?!? Jag är ju graviiiiid! Och jag hade faktiskt ocksa hjälpt till!)

Check...

För några dagar sedan insåg jag att det är advent till helgen. Det kom onekligen som en överraskning, men jag är redo! Jul- opch adventskartongerna är (nästan) de enda kvarvarande lådorna efter flytten och jag såg just att de är perfekt märkta med "Adventskalender, adventsljusstake, stjärngosse- och luciakläder" osv. Det var en av de första kartongerna som jag packade inför flytten så de är verkligen exakt uppmärkta med en prydlig lista utanpå varje kartong. (I slutet blev det i bästa fall en slarvig tuschanteckning om ungefär från vilket rum innehållet kunde tänkas komma...)

Några av paketen till adventskalendrarna är inhandlade (måste invänta ett paket från Sverige också för att kunna fylla dem helt). Vitmossan är redo. I eftermiddag blir det pepparkaksbak med barnen (Clara älskar att kavla och Axel är en hejare på att trycka ut fina figurer) och på lördag har jag lovat lussekattsbak. Minsann, om jag inte är redo! ;-)

Pappas flicka

Clara är pappas flicka. Det bara är så. Jag tyckte allltid att det var ett rätt löjligt begrepp, men OJ, vad det är så här hemma! Redan under amningstiden kunde Clara äta sig mätt i sängen på natten - bara för att sedan direkt vända ryggen till mig och larva iväg till pappas sida av sängen. Och så har det fortsatt. Mamma är en utmärkt serviceperson, men pappa är den stora kärleken. Går Marco utanför dörren trillar tårarna, åker han iväg med bilen gråter hon som om hon blivit övergiven för alltid. Hör hon att han kommer i dörren lyser hon upp med hela ansiktet och viskar; "Pappa...!" innan hon börjar jubla av glädje. Hon strålar av kärlek när hon tittar på honom och hon kan krama och pussa honom i evigheter. Om jag är avundsjuk...? Tja... ;-)

Men inte nog med det. Efter pappa på tio-i-topp-listan kommer Axel. Okej, det kan jag köpa. Han är urgullig mot henne och dyrkar henne fullständigt. Men sedan borde det ju ända vara jag? Nope. Sedan kommer Jennifer, den tyskspråkiga tjejen som kommer till oss fyra timmar i veckan för att leka med barnen på tyska. När hon kommer skrattar Clara glatt och sträcker sig mot henne, vinkar till mig och går! Lilla skitunge!

Jo, men sedan, på fjärde plats, där kommer faktiskt jag! :-)

Sagt av Axel

Sagt av Axel, med förklarande blick och en axelryckning, i hissen pa Ikea när främmande människor började prata med en icke-svarande Clara:

"Lei é svedese..."

Sagt av Axel

- När jag blir stor ska jag bli en man. En pappa.
- Ja, det kan du bli. Hur många barn vill du ha då?
- Tre! En Axel, en Clara och en Sixten. (I Axels värld kommer det snart en Sixten, men det blir något annat namn på lillebror.)
- Jaså. Men det finns ju redan en Axel och Clara?
- Jaaaa... Då får de heta Fru Olsson, Tjuppelitjupp och Plupp.
- Jaha, ja det var ju bra namn. Vem ska vara mamma till barnen då?

Här väntade jag mig namnet på någon tjejkompis, men får istället en blick som fullständig idiotförklarar hans mor och ett självklart:

- Du, förstås!

Sagt av Axel

Dyster kommentar vid frukostbordet:
"Jag får bara vatten och brö... Fy fabian!"

Det tackar vi för, Astrid Lindgren.

Emigrantpaket

Det kom ett paket pa posten. Ett sa kallat emigrantpaket. Ni vet sadant där som vi emigranter suktar efter och drömmer vata drömmar om? Det här innehöll välling, smagodis, fiskbullar i hummersas, regnkläder fran Didrikson till bada barnen, sma presenter till adventskalendern, Bamsetidningar, pysselböcker och ett antal paket till alla stora och sma. Tom den allra minsta har fatt ett paket med kläder som han kan ha när han kommer om nagra veckor.
Fantastiskt! Sadana här paket lever jag pa lääänge! :-)

Hon sover!

Inte nog med att Clara gått med på att avstå välling på natten - i natt sov hon dessutom drygt 11 timmar i sträck utan ett pip! Hoppas, hoppas, hoppas att det fortsätter så här. I så fall får ju JAG sova hela nätter i fem veckor, innan det börjar om igen. Det har jag inte gjort sedan innan Axel föddes. (Och nej, det är inte så dramatiskt som det låter. Det har inte stört mig särskilt att vakna till någon eller några gånger varje natt. Men ändå - det kunde vara skönt att sova lite djupare ett tag.)

Baksidan av medaljen är dock att hon inte verkar vilja sova på dagen längre. Inte alls. Hittills har hon sovit ungefär 90 minuter på förmiddagen, men idag blev det ingenting. Känns liiite tidigt att sluta sova på dagtid när man är 16 månader.

Barnfritt

Idag har jag och Marco haft barnfritt. Dvs svärmor har varit här och tagit hand om barnen hela dagen. Så vad gör man? Tja, åker på romantiska utflykter, strosar i inredningsbutiker och äter trevligt... Jajamensan! Det blev både Ikea och Mc Donalds. Romantik i överflöd... ;-)

Monte Tamaro

Det är höstlov även här, så igar gjorde vi en utflykt till Monte Tamaro. Det ligger bara en kvart härifrån och är verkligen ett fantastiskt utflyktsmål! Linbanan tog oss upp till 1.530 meters höjd och där väntade en av världens antagligen vackrast belägna lekplatser med gungor, klätterborg, rutschkanor etc. Det fanns massor av lek för både stora och små barn, sa även Clara var helnöjd. Där fanns en rodelbana som Axel och Marco jublade sig igenom fem gånger samt en äventyrspark. Här kan man cykla downhill och vandra. Restaurang och uteservering fanns det naturligtvis också. Samt liveunderhållning i form av skärmflygare som startade just där samt en helikopter som lyfte och landade ett antal ganger. Och som om inte det räckte - en FANTASTISK utsikt över snötäckta bergstoppar och Luganosjön. Hit tänker jag ta med gästande familjer i framtiden!