Underbara odrägliga treåring

Det är tufft att vara tre år. Det är rätt tufft att vara treåringens mamma också.
I förrgår hade vi en sagolik dag - jag, Axel och Clara. Vi var i Bad Tölz i sju timmar och ägnade oss åt kanelbullepicknick, lekplatsen, kastade stenar i Isar, hade biologiprat om änder och svanar, hittade en outforskad bro, åt toast på "kondis", hittade en marknad osv. Sagolik, underbar dag med fantastiska, kärleksfulla Axel.

I går var det ett helvete. Axel var sjuk och vi var tvugna att hålla oss inne. Det var sparkar, slag, skrik och "Dumma mamma!" i ett. Jag höll på att bli fullständigt vansinnig. Och jag var ärligt talat inte en lugn, harmonisk och bra mamma hela dagen. Till slut hade jag lust att sätta fast båda barnen i varsin bilstol och bara köra runt, för jag orkade inte mer bråk.

Idag var det underbart igen. Jag fick lika många "Jag äklar dig!" idag som jag fick "Dumma mamma!" igår. Tricket verkar vara att sysselsätta honom hela tiden, helst inte vara hemma och ignorera alla provokationer. Men ändå. Det är jobbigt. Och underbart.