I söndags var hela byn i feststämning. Alla byns sjuåringar skulle få ta emot första nattvarden. Mot kyrkan vandrade vitklädda barn med sina stolta, festklädda föräldrar och syskon vid sin sida. Trädgårdarna var smyckade och dukade för många gäster och området runt kyrkan var helt fullt med människor som väntade på att tillställningen skulle börja.
Själv var jag, än en gång, oerhört glad att jag stod på mig och inte lät döpa mina barn katolskt. De här barnen, som nu skulle få ta emot sin första nattvard, hade alltså biktat sig innan. Bekännt sina synder. Som sjuåring. I mina ögon är det helt horribelt. Men enligt katolska läran föds barn med arvsynden och renas vid dopet. Syndiga redan som spädbarn alltså. Och sedan har de byggt på sig så mycket syndiga tankar och handlingar att de måste bikta sig som sjuåringar. Gah!
Jag ska inte börja skriva om det, för jag kommer inte kunna sluta. Men katolska läran har verkligen en mängd ingredienser som jag har mycket, mycket, mycket svårt för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar