Tredagarsfeber och „Mamma!“

Clara har haft tredagarsfebern nu. Det började med att hon vaccinerades och fick lite feber som inte gick över, utan istället steg till ca 40 grader några dagar efter vaccineringen. Efter telefonsamtal med barnläkaren ville han att vi skulle komma in – för säkerhets skull. Väl där undersöktes hon och ett blodprov visade på att det snarare var virus än bakterier. Hem igen med mer paracetamol. Det blev en vecka med hög feber och slutligen de där prickarna som kännetecknar tredagarsfeber. Vår lilla tjej var ynklig, ville bara vara i min famn och åt inget annat än lite mjölk. Det gör ont I hjärtat att se henne må så dåligt!
Det enda positiva den veckan var att Clara faktiskt sa “Mamma!”. Två gånger! Hon har länge hållit på med „mamamamamamaam“, men nu sa hon det faktiskt på riktigt. Första gången var när jag lämnade rummet för någon minut och hon fick hålla till godo med pappas famn. När jag gick ut genom dörren och stängde den sträckte hon sig förtvivlat efter mig och ropade „Mamma!“. Och jag, som redan stängt dörren efter mig, missade det!!! Nästa gång var dagen efter när hon, febrig och rejält ynklig, låg på min mage och sträckte sig uppåt i någon typ av vanmakt innan hon slängde sig mot mig med ännu ett förtvivlat „Mamma!“
Sedan dess har vi inte hört det igen, så det krävs tydligen något som tredagarsfebern för att locka fram det igen. Vi får väl invänta nästa barnsjukdom.