Jag har en tendens att överdriva när det är något jag tycker om. Att liksom inte kunna äta mig mätt. För tillfället är jag alldeles förälskad i det där symaskinsunderredet som jag köpte för några veckor sedan. (Även om jag varken har hunnit måla eller sätta på någon bordsskiva ännu.) Så när jag sprang på ännu ett sådant härom dagen köpte jag naturligtvis det också... Marco tycker inte jag är klok som drar hem ETT TILL och förstod inte alls mina påpekanden om att det var olika modeller, dessutom ett vitt och ett svart samt att vi ju har (säkert) massa plats i nya huset. Han förstår inte tjusningen helt enkelt.
Nu har jag skrapat bort gammal färg, borstat bort rost och skurat rent dem båda två. Ikväll ska jag olja in dem med någon rostdämpande sörja och sedan ska ett av dem få ny, vit färg. Hur bordsskivorna ska se ut vet jag inte riktigt ännu. Men till en av dem ska jag ialla fall använda handgjort kakel från
Women before us. Det är så vackert!
När jag nu ändå är på pysselhumör passade jag på att köpa lite tyg till Claras nya rum. Det lila med fjärilsflickorna ska bli påslakan och örngott. De andra ska bli kuddar.
Nu ska jag bara få tid att göra det här också...
3 kommentarer:
Pysseltjejen! Du vet att man kan köpa färdiga påslakan? ;-)
Näevars - jag fattar - till sonen var jag inte nöjd med nåt jag hittade så jag sydde egna utav stora lakan.
Jo, men jag har nog hört talas om det... ;-)
Fast jag vet en tjej som sydde lapptäcke - för hand! Sexkantiga bitar om jag inte minns fel?! Trots att det ju finns färdiga täcken att köpa! :-D
Ha ha - sexkantiga bitar japp.Det är så kuuul att greja själv. Har nyss upptäckt siter som säljer tyger (man hinner liksom inte springa i affärer lika mkt längre...). I nya huset ska jag ha plats för symaskinen så den ska stå framme - det blir nog liksom mer gjort då.
Skicka en kommentar