Idag var det helt okej med naturdagis, tyckte Axel. Bra det, för mammahjärtat blöder när han gråter och säger att han inte vill gå dit.
Jag åkte hem med ett leende på läpparna, stoppade ner Clara i vagnen och gick ut i det vackra höstvädret. Jo, för nu är det faktiskt höst. Träden är huvudsakligen fortfarande gröna och det blommar fantastiskt i alla balkonglådor. Men det var bara 10 grader i morse och luften känns klar och kylig. Det fanns inte ett moln på himlen och efter en stund fick jag ta av den tjocka , varma tröjan. Vi tog en runda i byn, över ängarna och upp på en höjd där man har utsikt över de vackra bergen. Efter 40 minuters rask promenad gick jag hem och förberedde lunchen som nu står och puttrar på spisen.
Det var precis en sådan förmiddag jag behövde! Nu är jag laddad och redo för en eftermiddag med treårsmonstret.
2 kommentarer:
Va härligt det låter, synd att vi inte kan gå tillsammans!
Kram
Åh jag längtar till mina förmiddagar också ser ut så. Fast vi har det förstås mysigt nu också. Nu sover hon i mitt knä och jag kör pekfingervalsen här, därav korta kommentarer! ;o)
Skicka en kommentar