Två

Två är ju inget hissnande högt tal. Inte ens när det handlar om antalet barn. Ändå måste jag räkna in mina två flera gånger varje dygn. Framför allt på natten. Varje gång jag vaknar till räknar jag: En, två… En i sängen mellan mig och Marco och en i spjälsängen brevid. En, två som andas. Bra. Nästa uppvak likadant; En, två i sängarna. En, två som sover. En, två som andas. Bra.