Ibland funkar det. Ibland är det perfekt. Och ibland är det bara jobbigt. Att gå ut och äta med barn, menar jag. Ikväll var det en av de jobbiga gångerna. När förrätten (ett gigantiskt fat med musslor) kom in grät Clara förtvivlat så det var bara att hissa upp tröjan och plocka fram lösningen på all världens problem. Men inte ens det var riktigt bra. Clara grät så hon var helt röd och svettades. Jag sa „Såja…“ ungefär fyrahundra gånger och svettades också. Marco kämpade med en övertrött Axel som inte ville äta, tyckte maten var för varm, inte ville sitta på stolen, stoppade händerna i vattenglaset, behövde kissa tre gånger och helst ville „gå uuuuut!“
Men till slut åt Clara och somnade sedan i BabyBjörnen och Axels mat svalnade och han åt så magen stod åt alla håll. Musslorna var underbara och följdes av ett berg av fritto scampi e verdure och till det serverades husets vita vin. Och så är det plötsligt värt det ändå.
3 kommentarer:
Argh! Kanner igen scenariot alltfor val! Nu i somras var jag sjalv i Frankrike med barnen utan maken och avstod da fran att ens forsoka ga ut o ata en kvall... for riskabelt for att det endast blir katastrof! Men ibland kan det ju vara SAAA mysigt! Ser man pa andra barnfamiljer sa verkar det ju i alla fall fungera riktigt bra fran ca 3+, sa hall ut!!! KRAM
Vi är proffs på att äta i skift :-)
//Elin
Vi går inte ut med Jojo, vi har gjort det nån gång och det resulterade i att vare sig jag eller maken fick särskilt mycket i oss, samt att maken fick magsår på kuppen. Inget för oss! :-)
Skicka en kommentar