Idag har Axel börjat Svenska Skolan. Efterssom det fortfarande snyftas mer eller mindre när vi lämnar honom på hans naturlekis hade jag befarat att det skulle vara samma sak här och att jag skulle få stanna kvar hela tiden den här första gången. Nope. Han var laddad för skola. Innan vi ens gått in i byggnaden hade han packat upp sin matsäck och ätit upp i stort sett allt. Hungrig helt enkelt. När vi väl kommit in klassrummet och han valt en plats (jag insåg försent att det nog var pedagogiskt helt fel att uppmuntra sitt barn att sitta längst bak i klassrummet...) tog det inte mer än fem minuter innan han sa; "Nu kan du gå mamma. Vi ses sedan. Jag älskar dig. Hej, hej."
Ehhhh.... Jaha. Bara sådär.
Efteråt berättade fröknarna att allt gått bara bra och att "han är väldigt social kompetent och lydig". LYDIG?!?!?!? Det har ALDRIG någon sagt eller ens tänkt om min son tidigare. Garanterat. Men det var ju bra att han var det där. Socialt kompetent vet jag ju att han är, men på sitt naturlekis är han alltid tillbakadragen. Nu blir det ju rätt tydligt att det är som vi misstänkt, han känner sig inte bekväm med tyskan, men när alla pratar svenska är det lätt och roligt. Inte så konstigt. Men snaaaart lossnar nog tyskan också.
Idag hade de ritat, gått till lekplatsen, sjungit sånger och Axel hade spelat på sitt munspel som han tagit med sig. Så HURRA idag för bra skolstart!
4 kommentarer:
Vad skönt att det funkade bra för lillkillen.
Är han två- eller trespråkig förresten? Tre år och två/tre språk, vilken tillgång senare i livet!
Han är trespråkig. Svenska, italienska och tyska. Svenskan och italienskan är ungefär lika bra, men tyskan släpar efter. Han förstår, men säger inte så mycket.
Han är väl lik sin mamma :o) Kul att det gick bra!
Vad härligt med en sån bra start, grattis! Men vad lik Clara är dig, det är ju en liten Camilla! Fin blogg! Kram //Helena
Skicka en kommentar