Idag är det 1 augusti och Schweiz nationaldag.
Vi har ätit lunch i en "Grotto" där det serveras rejäl och traditionell mat. Tänk er mängder av fat med kallskuret, ostar och vin...!
Ikväll kommer det tydligen att bli ett enormt fyrverkeri över sjön. Egentligen borde vi väl åka ner till stan för att titta på det, men efterssom fyrverkeriet börjar 22.30 blir det för sent för Axel och Clara. Förhopningsvis kan vi se det hemifrån trädgården istället.
2010-08-01
2010-07-31
Bellinzona
Idag åkte vi en tur till Bellinzona, en liten vacker stad med gammal stadskärna, flera enorma borgar, tinnar och torn. Vi åt lunch på en liten uteserveringoch gick en sväng på lördagsmarknaden och tittade på allt från gamla serietidningar till härliga grönsaksstånd.
Besöket avslutades rätt abrupt när Axel bestämde sig för att tvätta händerna i en fontän och flög på huvudet ner i plurret... Det var rätt kallt vatten och desutom blev han nog ganska förskräckt, så det var en inte helt nöjd kille som fick gå i plaskblöta shorts genom stan till parkeringen. Elaka föräldrarna hade svårt att hålla sig för skratt för det är så typiskt Axel och var bara en tidsfråga innan det skulle hända.
Besöket avslutades rätt abrupt när Axel bestämde sig för att tvätta händerna i en fontän och flög på huvudet ner i plurret... Det var rätt kallt vatten och desutom blev han nog ganska förskräckt, så det var en inte helt nöjd kille som fick gå i plaskblöta shorts genom stan till parkeringen. Elaka föräldrarna hade svårt att hålla sig för skratt för det är så typiskt Axel och var bara en tidsfråga innan det skulle hända.
Samtal med Axel
När jag nattade Axel låg vi hans säng och hade ett långt samtal. Det började med att han berättade att han vill vara flicka för han vill ha en bebis i magen. Han var riktigt upprörd och ledsen för han vill VERKLIGEN ha en egen bebis. Det gick inte att villa bort det här samtalet så det var bara att ta tjuren vid hornen. Tydligen var det dags för ett första blommor-och-bin-samtal, så jag förklarade att när han blir stor och träffar en flicka som han tycker mycket om kan han lägga ett litet frö i hennes mage och så kan de få en bebis tillsammans. Det dög inte. "Jag vill ha en EGEN bebis! Som bara är MIN! Jag vill ha en bebis i MIN mage!"
Hrm... Ja... Det är ju mest flickor som har bebisar i magen. "Jag vill vara flicka då!"
Ehh... jaha. "Tja, om du fortfarande vill bli flicka när du är så stor som mamma och pappa är, så kan du faktiskt gå till doktorn och så kan doktorn göra dig till en flicka." Det här möttes med stor förtjusning och han undrade hur det gick till. Vad svarar man!?!?! Jo, doktorn tar bort snoppen och sätter dit ett par bröst. Fortfarande stor förtjusning. "Men gör det inte ont då?" Jo, det gör det nog. "Jag viiiiiiiill inte det! Jag vill bara ha en bebis i min mage!"
Här någonstans, med vissa omvägar kring hur det skulle gå till att få in fröet i magen på den ev flicka som skulle få äran att bära hans barn samt exakt hur det går till att ta bort snoppen, gav jag upp och sa; "Vem vet du kanske kan ha en bebis i magen när du blir stor."
Puh. Fortplantning och könsbyte i ett och samma samtal, innan han ens fyllt fyra! ;-)
Hrm... Ja... Det är ju mest flickor som har bebisar i magen. "Jag vill vara flicka då!"
Ehh... jaha. "Tja, om du fortfarande vill bli flicka när du är så stor som mamma och pappa är, så kan du faktiskt gå till doktorn och så kan doktorn göra dig till en flicka." Det här möttes med stor förtjusning och han undrade hur det gick till. Vad svarar man!?!?! Jo, doktorn tar bort snoppen och sätter dit ett par bröst. Fortfarande stor förtjusning. "Men gör det inte ont då?" Jo, det gör det nog. "Jag viiiiiiiill inte det! Jag vill bara ha en bebis i min mage!"
Här någonstans, med vissa omvägar kring hur det skulle gå till att få in fröet i magen på den ev flicka som skulle få äran att bära hans barn samt exakt hur det går till att ta bort snoppen, gav jag upp och sa; "Vem vet du kanske kan ha en bebis i magen när du blir stor."
Puh. Fortplantning och könsbyte i ett och samma samtal, innan han ens fyllt fyra! ;-)
Modern Bamse
Bamse har utvecklats sedan jag läste den senast (för 30 år sedan eller så...). I ett av de senaste numren har Lille Skutts bror en manlig sambo som han sedan blir förälder tillsammans med. Visst är det fint!
Fint besök
Igår kväll hörde vi ett skrapande ljud i närheten av sofforna. Efterssom vi just höll på att ställa in nya TV-boxen så trodde vi att det var den som lät. En stund senare hörde vi det igen. Och igen. TV-boxen var nu avstängd, så den kunde det inte vara. Marco tittade ner bakom ena soffan och får se den här lilla igelkotten kika fram! Vad gjorde den INNE?!? I efterhand inser jag att jag hört ljudet (av taggar som skrapade mot sofftyg) redan mitt på dagen, så den måste ha varit där åtskilliga timmar. Vi motade ut den i trädgården, gav den en tallrik mjölk och sa god natt.
Även i Reichersbeuern hade vi en "tam" igelkott i trädgården så det känns rätt mysigt att ha en här också.
Även i Reichersbeuern hade vi en "tam" igelkott i trädgården så det känns rätt mysigt att ha en här också.
2010-07-28
Sagt av Axel
Sagt av Axel, i telefon till mormor: Vet du, mormor, jag och pappa bajsar VARJE morgon. Gör du det?
Sagt av Axel, med förklarande stämma, till Clara: När jag fyller fyra år då är jag så stor så då är jag nästan en riktig MÄNNISKA!
Sagt av Axel, med förklarande stämma, till Clara: När jag fyller fyra år då är jag så stor så då är jag nästan en riktig MÄNNISKA!
2010-07-22
Sagt av Axel
Sagt av Axel, helt naken och med streck fran kulspetspenna över hela kroppen:
- Mamma, mamma, vet du vad!?!?! Det kom in människor här och MALADE pa mig! Titta!
Sagt av Axel:
- Mamma, du är allt min tjej, du!
Sagt av Axel, med sorgsen blick:
- Mamma, jag vill vara en flicka istället...
- Jaha. Varför da?
- För jag vill sitta ner och kissa...
- Mamma, mamma, vet du vad!?!?! Det kom in människor här och MALADE pa mig! Titta!
Sagt av Axel:
- Mamma, du är allt min tjej, du!
Sagt av Axel, med sorgsen blick:
- Mamma, jag vill vara en flicka istället...
- Jaha. Varför da?
- För jag vill sitta ner och kissa...
2010-07-19
Första tio dagarna
Första morgonen lämnade vi hotellrummet och åkte till huset för att vänta på flyttbilen. De hade inte fått med sig allt som var i gamla huset utan det saknades både en del möbler och ett antal flyttlådor. Någon hade uppenbarligen gjort en missbedömning, så när vi börjat rota i kartongerna insåg vi att det bla saknades alla skruvar till alla hyllor. De hyllorna som skulle fyllas med alla prylar i flyttlådorna... I gamla huset fanns det mängder av inbyggda skåp och garderober. Här finns det inget sådant alls. Vi ligger alltså back på förvaringsplats redan utan de där hyllorna. Effekten blev att vi stängde in alla kartonger i gästrummet i källaren och helt enkelt struntade i dem. Vi har packat upp en del till köket och en gnutta kläder. Allt annat ligger kvar i väntan på nästa lass som kommer i övermorgon.
De här tio dagarna har vi ägnat åt olika bankbesök, telefon- och internetuppkopplingar, nya mobiltelefonavtal, anmälan till olika myndigheter osv.
Här är hett, hett, hett just nu så krafterna är begränsade hos oss allihop. Det är svårt att sova, jobbigt att röra på sig och lilla Clara har fått värmeutslag över hela kroppen. Barnpoolen blev naturligtvis kvar i Reichersbeuern, så de fick vi snabbt köpa en ny. Vi har hunnit med att bada i Caslano, Lido di Lugano och Lago Maggiore också. Men annars tar vi det så lugnt det bara går.
Dagisplatsen på Waldorfdagiset som jag trodde jag anmält Axel till, finns plötsligt inte. De har missat anmälan och nu är det fullt. Det innebär att han måste gå på det allmänna dagiset med sjutimmarsdagar. Jag vill verkligen inte det, men det tycks vara enda alternativet. Resten av familjen ska få vara hemma, göra utflykter och ha vår frihet, men han ska vara på ett dagis med stora barngrupper och lite personal hela dagarna!? Samtidigt måste han ju få leka med andra barn, så vi kan ju inte bara låta bli att anmäla honom till något dagis alls. Vi får väl prata med personalen och höra om vi kan få hämta honom tidigare, men det tycks inte vara så populärt. Det känns verkligen inte bra!
Nu har Marco varit bortrest i två dagar. Jag och barnen har slöat hemma i trädgården. Plaskat, lekt och suttit i skuggan och läst högvis med böcker.
I övermorgon kommer reten av flyttlasset så då ska vi väl få lite i ordning.
De här tio dagarna har vi ägnat åt olika bankbesök, telefon- och internetuppkopplingar, nya mobiltelefonavtal, anmälan till olika myndigheter osv.
Här är hett, hett, hett just nu så krafterna är begränsade hos oss allihop. Det är svårt att sova, jobbigt att röra på sig och lilla Clara har fått värmeutslag över hela kroppen. Barnpoolen blev naturligtvis kvar i Reichersbeuern, så de fick vi snabbt köpa en ny. Vi har hunnit med att bada i Caslano, Lido di Lugano och Lago Maggiore också. Men annars tar vi det så lugnt det bara går.
Dagisplatsen på Waldorfdagiset som jag trodde jag anmält Axel till, finns plötsligt inte. De har missat anmälan och nu är det fullt. Det innebär att han måste gå på det allmänna dagiset med sjutimmarsdagar. Jag vill verkligen inte det, men det tycks vara enda alternativet. Resten av familjen ska få vara hemma, göra utflykter och ha vår frihet, men han ska vara på ett dagis med stora barngrupper och lite personal hela dagarna!? Samtidigt måste han ju få leka med andra barn, så vi kan ju inte bara låta bli att anmäla honom till något dagis alls. Vi får väl prata med personalen och höra om vi kan få hämta honom tidigare, men det tycks inte vara så populärt. Det känns verkligen inte bra!
Nu har Marco varit bortrest i två dagar. Jag och barnen har slöat hemma i trädgården. Plaskat, lekt och suttit i skuggan och läst högvis med böcker.
I övermorgon kommer reten av flyttlasset så då ska vi väl få lite i ordning.
2010-07-10
Ettårsfirande
Idag fyller vår underbara Clara ett år!
Det är stort. Väldigt, väldigt stort. Min lilla flicka...
Det är stort. Väldigt, väldigt stort. Min lilla flicka...
Avsked
I onsdags var sista dagen. Sista dagen pa Pusteblume (Axels utomhusdagis som vi alla tyckt sa mycket om). Sista dagen som vi träffade Dani, Finn och Jonna. Sista dagen som vi var inne i Tölz och at glass. Sista dagen med kvällsmat i trädgarden. Sista natten i huset där vara barn tillbringat sina första ar. Sista dagen av en massa olika saker.
Axel hade med sig chokladtarta till Pusteblume och alla hade fatt ballonger. När de kom tillbaka vid lunchtid fick alla barnen presentpasar fran Axel och fröknarna fick blommor. Axel fick ett stort paket som han ville öppna med en gang. Inuti lag ett album, fyllt med bilder fran Axel tid pa Pusteblume och väldigt fina brev fran fröknarna. Da brast det för mig och tararna steg i ögonen. Sorgligt, sorgligt, sorgligt...
Pa torsdag förmiddag packade vi ner det sista innan flyttbilen kom vid 11-tiden. Vi sa hej da till Frau Harrer som började grata och kramade om oss allihop. När vi gick över pa andra sidan gatan för att säga hej da till Frau Niggl öppnades plötsligt fönstret hos Frau Harrer och hon tack ut huvudet och började spela en avskedssang pa munspel. Lilla söta tanten! Där satt hon, inramad av fönsterluckor och blommor, och spelade munspel för oss!
Sedan akte jag, Axel och Clara. Marco fick stanna kvar tills flyttbilen akte.
Det är fem timmars effektiv körtid fran Reichersbeuern till Lugano. Med ett antal toalettbesök, matpauser och filmbytestopp tog det betydligt längre tid än sa. Men vi hade ju inte brattom. Vi akte via München, ner mot Lindau, genom Österrike, genom San Bernardinotunneln och slutligen nerför bergen till Lugano. Väl framme vid hotellet väntade farmor och farfar. Nagon gang efter midnatt kom Marco.
Nu börjar dtt nytt avsnitt av livet!
Axel hade med sig chokladtarta till Pusteblume och alla hade fatt ballonger. När de kom tillbaka vid lunchtid fick alla barnen presentpasar fran Axel och fröknarna fick blommor. Axel fick ett stort paket som han ville öppna med en gang. Inuti lag ett album, fyllt med bilder fran Axel tid pa Pusteblume och väldigt fina brev fran fröknarna. Da brast det för mig och tararna steg i ögonen. Sorgligt, sorgligt, sorgligt...
Pa torsdag förmiddag packade vi ner det sista innan flyttbilen kom vid 11-tiden. Vi sa hej da till Frau Harrer som började grata och kramade om oss allihop. När vi gick över pa andra sidan gatan för att säga hej da till Frau Niggl öppnades plötsligt fönstret hos Frau Harrer och hon tack ut huvudet och började spela en avskedssang pa munspel. Lilla söta tanten! Där satt hon, inramad av fönsterluckor och blommor, och spelade munspel för oss!
Sedan akte jag, Axel och Clara. Marco fick stanna kvar tills flyttbilen akte.
Det är fem timmars effektiv körtid fran Reichersbeuern till Lugano. Med ett antal toalettbesök, matpauser och filmbytestopp tog det betydligt längre tid än sa. Men vi hade ju inte brattom. Vi akte via München, ner mot Lindau, genom Österrike, genom San Bernardinotunneln och slutligen nerför bergen till Lugano. Väl framme vid hotellet väntade farmor och farfar. Nagon gang efter midnatt kom Marco.
Nu börjar dtt nytt avsnitt av livet!
2010-07-04
Frau Harrer
Det här är Frau Harrer. Hon bor granne med oss, delar trädgård med oss, bjuder alla barn på kex, agerar både påskhare och St. Nicolaus, tar hand om våra rabatter när vi försummar dem, släpar fram vår soptunna till vägen varje vecka och är en alldeles fantastiskt liten tant. Hon är 84 år och sitter inte still en sekund. Om hon inte rensar ogräs, planterar blommor eller tar hand om något annat i trädgården brukar hon ta sig en tur på sin cykel. På vintrarna har hon den mest som stöd om det skulle vara halt, men nu på sommaren cyklar hon varje dag. Sicken kruttant!
(Jo, vi tar så klart hand om henne också! Med gräsklippning, snöskottning och sådant där. Och hon får blommor och nybakade kakor av oss ibland. Och champagne på nyår.) Vi kommer sakna Frau Harrer. Kanske kommer hon sakna oss också.
(Jo, vi tar så klart hand om henne också! Med gräsklippning, snöskottning och sådant där. Och hon får blommor och nybakade kakor av oss ibland. Och champagne på nyår.) Vi kommer sakna Frau Harrer. Kanske kommer hon sakna oss också.
Tysk logik
Här i Bayern är det förbud mot att ha affärerna öppna på söndagarna. Alla ska vara hemma, gå i kyrkan och ägna sig åt familjen. Bara bagerier, restauranger och biografer har öppet. Men efterssom ingen ändå vill jobba på söndagarna får man ju försöka bli av med kunderna på något sätt. Man kan ju göra som i bageriet här - de dubblar priset på söndagarna helt enkelt. Smart. Då försvinner kunderna och man behöver inte jobba mer. Heja Tyskland.
2010-07-03
Första stegen!
Idag har Clara tagit sina första steg utan att hålla i sig! Länge, länge stod hon på gräsmattan, alldeles naken i kvällssolen och fullständigt koncentrerad, innan hon tog ett enda steg och sedan satte sig igen. En liten stund senare tog hon två till. Vår lilla flicka börjar bli stor!
2010-07-02
Bondeskrock hos frisören
Nu har jag hunnit med ett sista besök hos bayerska byfrisören. Jag tyckte det var bäst att göra det innan flytten. Inte för att hon klipper så fantastiskt vackert utan för att det är sista gången på länge som jag kommer kunna komunicera med en frisör. Inte för att det tycks hjälpa mycket här...
Hon berättade att en stor del av hennes kundkrets (läs; bönderna i byn) endast klipper sig när månen står i lejonets tecken (heter det så på svenska?). Är månen i tilltagande växer nämligen håret mycket fortare och är den i avtagande växer det mycket tjockare. Absolut sämst är tydligen att gå till frisören när månen står i ett vattentecken. Aha...
Hon berättade att en stor del av hennes kundkrets (läs; bönderna i byn) endast klipper sig när månen står i lejonets tecken (heter det så på svenska?). Är månen i tilltagande växer nämligen håret mycket fortare och är den i avtagande växer det mycket tjockare. Absolut sämst är tydligen att gå till frisören när månen står i ett vattentecken. Aha...
Hitzefrei!
"Hitzefrei! Hitzefrei! Hitzefrei!" ropade skolbarnen här när du cyklade hem vid lunchtid igår. Ja, här i Bayern får barnen vara lediga från skolan om det är för varmt ute. Jag vet inte riktigt var gränsen går, men det inträffar ialla fall några dagar varje år. Just idag ska det tydligen bli 36 grader. Jag skulle också behöva ha "hitzefrei" idag...
2010-06-29
2010-06-27
Jag har hittat en skatt!
Det lönar sig att städa ordentligt i alla hyllor när man flyttpackar. Man kan tex hitta en sådan här skatt. Eller hållhake... ;-)
Ni minns väl "Mina vänner" från lågstadiet? Där man skulle fylla i sitt drömyrke, sin bästis osv? Det här är vuxenvarianten. Jag fick den när jag fyllde 30 och några vänner fyllde i sina svar redan då, på 30-årsfesten. Andra har skrivit i den senare. Här finns (rätt onyktra) svar på frågor om pinsamma minnen, saker man är stolt och mindre stolt över, vad man gör om fem år osv. Nu är frågan hur jag på bästa sätt ska förvalta denna skatt? Utpressning kanske? :-)
Ni minns väl "Mina vänner" från lågstadiet? Där man skulle fylla i sitt drömyrke, sin bästis osv? Det här är vuxenvarianten. Jag fick den när jag fyllde 30 och några vänner fyllde i sina svar redan då, på 30-årsfesten. Andra har skrivit i den senare. Här finns (rätt onyktra) svar på frågor om pinsamma minnen, saker man är stolt och mindre stolt över, vad man gör om fem år osv. Nu är frågan hur jag på bästa sätt ska förvalta denna skatt? Utpressning kanske? :-)
2010-06-26
U6 och U8
U6 och U8, eller 1-årskontroll och 4-årskontroll som det väl heter i Sverige, är nu avklarade.
Clara är 72 cm lång och väger 8,4 kg. En liten plutta fortfarande alltså. Hon är alldeles frisk och precis som hon ska - och extremt aktiv. "Storebror lär inte få det lätt med en så vild lillasyster" var läkarens kommentar. (Och storebror är inte direkt lugn...)
Axel är 101 cm och väger 15 kg. Ännu en smalis. Han fick pluspoäng för att han klär på sig själv, för sin motorik och för sin trespråkighet. En antydan till minuspoäng fick jag för att vi låter honom titta på film varje dag. Jag skarvade sanningen och sa att det var lite färre minuter/dag än vad som verkligen var fallet. En halvtimmas film/dag var tydligen ok. Inte mer. Och inte TV. Tydligen finns det en ny stor undersökning som bevisat att skolbetygen sänks med 10% för varje tv-timma/dag. Aj, då. Här är det nog en halvtimma på morgonen och en halvtimma på kvällen. Betygssänkning med 10% alltså.
Clara är 72 cm lång och väger 8,4 kg. En liten plutta fortfarande alltså. Hon är alldeles frisk och precis som hon ska - och extremt aktiv. "Storebror lär inte få det lätt med en så vild lillasyster" var läkarens kommentar. (Och storebror är inte direkt lugn...)
Axel är 101 cm och väger 15 kg. Ännu en smalis. Han fick pluspoäng för att han klär på sig själv, för sin motorik och för sin trespråkighet. En antydan till minuspoäng fick jag för att vi låter honom titta på film varje dag. Jag skarvade sanningen och sa att det var lite färre minuter/dag än vad som verkligen var fallet. En halvtimmas film/dag var tydligen ok. Inte mer. Och inte TV. Tydligen finns det en ny stor undersökning som bevisat att skolbetygen sänks med 10% för varje tv-timma/dag. Aj, då. Här är det nog en halvtimma på morgonen och en halvtimma på kvällen. Betygssänkning med 10% alltså.
2010-06-20
Vi har ialla fall tur...
...med vädret. Det har regnat i flera veckor nu. Det är grått, grått, grått och blött, blött, blött. Fortsätter det i ytterligare två veckor kommer det inte kännas lika sorgligt att åka härifrån. Det vore ju bra.
18 dagar kvar till flytt.
18 dagar kvar till flytt.
2010-06-19
2010-06-16
Lämplig barnbok?
Axel har en ny bok som heter Örnis bilar. Den är illustrerad av Jan Lööf och så här ser det ut i verkstan där en del av boken utspelar sig:
Vaaa??? Är det verkligen så man bör gestalta en arbetsplats i en barnbok?!? Än har Axel inte frågat varför det finns nakna kvinnor på bilder i en verkstad. Men den frågan lär komma...
Vaaa??? Är det verkligen så man bör gestalta en arbetsplats i en barnbok?!? Än har Axel inte frågat varför det finns nakna kvinnor på bilder i en verkstad. Men den frågan lär komma...
2010-06-15
Rosa sandaler
Idag har Axel för första gången, med sprutande tårar, skrikit "JAG-VILL-HAAAAAAA!!!" i en affär. Det gällde rosa, glittriga sandaler med prinsessor på - precis som bästa kompisen Kate just hade fått. Snacka om inre mamma-konflikt. Lösningen var dock enkel: De fanns inte i hans storlek. På riktigt. Hade de funnits hade jag kanske köpt dem och väl valt när de kunde användas. Kanske...
2010-06-11
Femårig bröllopsdag!
Idag är det fem år sedan jag och Marco gifte oss!
Så idag har vi firat med fantastisk middag, champagne i mängd och.... Nej, just det. Så var det inte. För Marco är på jobbresa i Cortina ett par dagar. Men det känns inte särskilt sorgligt. Vi har så många härliga och fina dagar, så just den här dagen måste vi faktiskt inte fira. Vi tar det en annan dag.
Så här såg det ialla fall ut för fem år sedan:
Så idag har vi firat med fantastisk middag, champagne i mängd och.... Nej, just det. Så var det inte. För Marco är på jobbresa i Cortina ett par dagar. Men det känns inte särskilt sorgligt. Vi har så många härliga och fina dagar, så just den här dagen måste vi faktiskt inte fira. Vi tar det en annan dag.
Så här såg det ialla fall ut för fem år sedan:
2010-06-07
En sådan helg!!!
I lördags var det ostfestival i Bad Tölz. För ynka 3 euro blev man insläppt på festivalområdet där man fick prova ostar och viner i vartenda stånd. På bayerska ostfronten handlar det mest om olika sorters Almkäse och Bergkäse. Gott, men det hade varit trevligt med lite fler riktigt mögliga och krämiga varianter också. Det blev en rejäl bayersk "Käsespätzle" till lunch och vi fick även med oss några fina getostar och en rejäl parmesan hem. Lyckat alltså.
Sedan köpte vi jordgubbar, körsbär och vindruvor på torget och hade picknick på lekplatsen innan vi åkte hem. Marco stack ut på en cykelrunda medan jag, Axel och Clara gick på "cykelpromenad". Vår vana trogen hade vi fruktpicknick vid tågstationen i byn innan vi fortsatte och tittade på hönor och hästar.
På kvällen blev det grillpremiär. Fläskfilé som marinerats i soja, honung, vitlök och örtkryddor. Foliegrillad getost med soltorkade tomater och timjan. Fruktsallad med jordgubbar, körsbär och mango. Nu är det äntligen sommar!
På söndagmorgon visade det sig att hela byn firar Frohleichnam. Ur alla fönster hängde välstrukna röda fanor med guldband och madonnabilder. Framför en del hus stod små altare med vit duk, blommor och statyer. Och en lång procession med bybor vandrade genom hela byn och över ängarna och spelade blåsinstrument, sjöng psalmer och bad för en god skörd. Processionen bestod av olika grupper som alla var klädda i just sina tradionella dräkter. Vissa kvinnor bar små blombuketter. En grupp män bar gevär. Flera grupper bar tunga altare under ett par timmars tid. Någonstans i mitten kommer påven... Eller kanske var det byprästen.
Otroligt att en liten by som Reichersbeuern kan uppbåda så många engagerade... ehhhh.... religiösa bönder i lederhosen?
När vi hade tittat på detta storslagna bayerska evenemang åkte vi på ett något mer svenskt firande. Födelsedagskalas för Emma (3 år) och Elvira (1 år). Vi fick svenska kanelbullar, blåbärsmuffins, jordgubbstårta och trevligt sällskap. Och jo, 30 graders värme och solsken förstås.
Sådana helger kan vi ha fler av!
Sedan köpte vi jordgubbar, körsbär och vindruvor på torget och hade picknick på lekplatsen innan vi åkte hem. Marco stack ut på en cykelrunda medan jag, Axel och Clara gick på "cykelpromenad". Vår vana trogen hade vi fruktpicknick vid tågstationen i byn innan vi fortsatte och tittade på hönor och hästar.
På kvällen blev det grillpremiär. Fläskfilé som marinerats i soja, honung, vitlök och örtkryddor. Foliegrillad getost med soltorkade tomater och timjan. Fruktsallad med jordgubbar, körsbär och mango. Nu är det äntligen sommar!
På söndagmorgon visade det sig att hela byn firar Frohleichnam. Ur alla fönster hängde välstrukna röda fanor med guldband och madonnabilder. Framför en del hus stod små altare med vit duk, blommor och statyer. Och en lång procession med bybor vandrade genom hela byn och över ängarna och spelade blåsinstrument, sjöng psalmer och bad för en god skörd. Processionen bestod av olika grupper som alla var klädda i just sina tradionella dräkter. Vissa kvinnor bar små blombuketter. En grupp män bar gevär. Flera grupper bar tunga altare under ett par timmars tid. Någonstans i mitten kommer påven... Eller kanske var det byprästen.
Otroligt att en liten by som Reichersbeuern kan uppbåda så många engagerade... ehhhh.... religiösa bönder i lederhosen?
När vi hade tittat på detta storslagna bayerska evenemang åkte vi på ett något mer svenskt firande. Födelsedagskalas för Emma (3 år) och Elvira (1 år). Vi fick svenska kanelbullar, blåbärsmuffins, jordgubbstårta och trevligt sällskap. Och jo, 30 graders värme och solsken förstås.
Sådana helger kan vi ha fler av!
2010-06-03
Tillbaka
Nu är hela familjen tillbaka efter drygt två veckor på resande fot. Marco var i Peru och fotade medan jag och barnen var i Sverige. Olika faller ödets lotter... ;-)
Ur Axels perspektiv hade vi Den Perfekta Resan. Förutom att vi bodde hos älskade mormor och morfar så träffade vi naturligtvis hjälten morbror Marcus, kusin Vendela, gamlamormor, gamlafarfar, kompis David och mina kompisar med deras barn. Dessutom hann vi med Legoland på vägen, en tvådagarstur till Astrid Lindgrens värld (som var den absoluta höjdpunkten), Bushuset i Göteborg och djurparken i Borås. Aktiva veckor alltså.
Vi tog biltåget från München till Hamburg och körde sedan genom Danmark och Sverige. Jag undrade innan hur det skulle gå att resa ensam med två barn på det sättet, men det gick verkligen fantastiskt bra. Axel tyckte det var jättespännande att sova på tåget och båda barnen sov gott hela natten. Lite bökigt är det naturligtvis med en bil som ska lastas på tåget, två trötta barn och nattväska som ska lyftas upp på tåget, ut ur bilen på färjan, in igen, ut på nästa färja osv. Men jag kan nog tänka mig att göra om det igen. Fördelen är ju att man kan ta med sig massa saker hem igen efterssom man inte är begränsad till en resväska. 200 liter välling, kilovis svenska böcker och mängder av fiskbullar bland annat...
Själv njöt jag oerhört av att få träffa mina vänner igen. Det känns tråkigt och sorgligt att det blir så sällan. För några (okej, sju är det visst nu) år sedan umgicks vi och träffades så gott som varje dag. Jag saknar det!!!
Ur Axels perspektiv hade vi Den Perfekta Resan. Förutom att vi bodde hos älskade mormor och morfar så träffade vi naturligtvis hjälten morbror Marcus, kusin Vendela, gamlamormor, gamlafarfar, kompis David och mina kompisar med deras barn. Dessutom hann vi med Legoland på vägen, en tvådagarstur till Astrid Lindgrens värld (som var den absoluta höjdpunkten), Bushuset i Göteborg och djurparken i Borås. Aktiva veckor alltså.
Vi tog biltåget från München till Hamburg och körde sedan genom Danmark och Sverige. Jag undrade innan hur det skulle gå att resa ensam med två barn på det sättet, men det gick verkligen fantastiskt bra. Axel tyckte det var jättespännande att sova på tåget och båda barnen sov gott hela natten. Lite bökigt är det naturligtvis med en bil som ska lastas på tåget, två trötta barn och nattväska som ska lyftas upp på tåget, ut ur bilen på färjan, in igen, ut på nästa färja osv. Men jag kan nog tänka mig att göra om det igen. Fördelen är ju att man kan ta med sig massa saker hem igen efterssom man inte är begränsad till en resväska. 200 liter välling, kilovis svenska böcker och mängder av fiskbullar bland annat...
Själv njöt jag oerhört av att få träffa mina vänner igen. Det känns tråkigt och sorgligt att det blir så sällan. För några (okej, sju är det visst nu) år sedan umgicks vi och träffades så gott som varje dag. Jag saknar det!!!
2010-05-12
Sagt av Axel
Sagt av Axel, när vi överraskades av en regnskur på "cykelpromenaden" (dvs han cyklar, jag promenerar med vagnen) och kom hem dygnsura:
"Mamma, är du lite vattenskadad nu? Eller....?"
.
"Mamma, är du lite vattenskadad nu? Eller....?"
.
Hon går!
Clara har börjat gå nu! Med gåvagn visserligen, men ändå. Stora tjejen. Hon är precis 10 månader nu. Den andra tanden har just kikat fram, vällingdrickandet börjar bli okej och överta amningen och hon är världens underbaraste, goaste och gladaste lilla tjej.
En sådan liten prinsessa vi har!
En sådan liten prinsessa vi har!
2010-05-11
Sagt av Axel
Sagt av Axel, när jag undrar vad som just hände i vardagsrummet efterssom Clara började gråta:
-Ingenting! Men mamma, vet du, Clara har lärt sig göra kullerbytta nu. Själv!
Det blir nog tufft att vara lillasyster till den killen...
-Ingenting! Men mamma, vet du, Clara har lärt sig göra kullerbytta nu. Själv!
Det blir nog tufft att vara lillasyster till den killen...
Fniss och skratt
Jag ligger inne i soffan och lyssnar på Clara. Hon ligger i vagnen, ute på terassen, och fnissar och skrattar så hon kiknar. Sedan är det tyst en stund och så börjar fnissandet igen. Hon har ingen leksak, inget att titta på och det är helt tyst ute. Tanken är att hon ska sova. Undra vad vet som inte jag vet???
2010-05-01
Hur hamnade du där?
Det är klart att jag har fått frågan några gånger. "Hur hamnade du i där? I Tyskland?"
Jag jobbade på Saabs marknadsavdelning och vi hade ett varsel hängande över oss i ett halvår. Jag visste på förhand att jag var en av de som skulle få gå (man behövde ju liksom bara räkna baklänges för att inse att sist-in-först-ut skulle kapa de som anställts senaste fem åren eller så och dessutom hade jag räkmackejobbet inom event management & sponsoring och gjorde därmed av med massa pengar på "ingenting"),frågan var bara när vi skulle få besked. Det fick vi samma dag som jag skulle åka till Kirigistan för Raid Gauloises (ett multisportevent som vi sponsrade) som pågick i två veckor. Direkt efter beskedet, kl 9, fick jag veta att jag inte skulle resa. Jag hade sett fram emot resan, så jag var jättebesviken! Kl 13 fick jag veta att jag skulle åka ändå. Kl 15 satt jag på Landvetter med packad jätteryggsäck. I Kirigistan träffade jag Marco som var där för att fota tävlingen. Sedan var ju inte valet så svårt: Arbetslös i Sverige eller några månaders tyskakurs i München (allt betalt och organiserat via Saab. Tackar!) med en trevlig, snygg och alldeles.... alldeles.... alldeles UNDERBAR man. Vi träffades en gång i Schweiz, en gång i Italien och en gång i Sverige innan jag flyttade ner, sammanlagt tre månader efter vi träffats första gången. Så hamnade jag här. Och så blev jag kvar.
Men nu vill jag veta, hur hamnade du där du är?
Jag jobbade på Saabs marknadsavdelning och vi hade ett varsel hängande över oss i ett halvår. Jag visste på förhand att jag var en av de som skulle få gå (man behövde ju liksom bara räkna baklänges för att inse att sist-in-först-ut skulle kapa de som anställts senaste fem åren eller så och dessutom hade jag räkmackejobbet inom event management & sponsoring och gjorde därmed av med massa pengar på "ingenting"),frågan var bara när vi skulle få besked. Det fick vi samma dag som jag skulle åka till Kirigistan för Raid Gauloises (ett multisportevent som vi sponsrade) som pågick i två veckor. Direkt efter beskedet, kl 9, fick jag veta att jag inte skulle resa. Jag hade sett fram emot resan, så jag var jättebesviken! Kl 13 fick jag veta att jag skulle åka ändå. Kl 15 satt jag på Landvetter med packad jätteryggsäck. I Kirigistan träffade jag Marco som var där för att fota tävlingen. Sedan var ju inte valet så svårt: Arbetslös i Sverige eller några månaders tyskakurs i München (allt betalt och organiserat via Saab. Tackar!) med en trevlig, snygg och alldeles.... alldeles.... alldeles UNDERBAR man. Vi träffades en gång i Schweiz, en gång i Italien och en gång i Sverige innan jag flyttade ner, sammanlagt tre månader efter vi träffats första gången. Så hamnade jag här. Och så blev jag kvar.
Men nu vill jag veta, hur hamnade du där du är?
2010-04-29
Show
Mina barn har bjudit på show idag. Axel hittade en trappa med ett tiotal steg inne i stan som han cyklade nerför om och om igen med sin balanscykel. Varje gång han kom ner släppte koncentrationen i ansiktet och han spack upp i ett skratt och jubel. Folk stannade och tittade på honom, applåderade och ropade "Bravo!". Han tittade förvånat på dem och frågade mig varför de gjorde så. Tja, alla treåringar cyklar tydligen inte nerför trappor... ;-)
Clara å sin sida flirtar hejdlöst med alla hon lyckas få ögonkontakt med och får minst lika uppmärksamhet som storebror på cykeln. Jag har verkligen världens mest underbara barn!
Clara å sin sida flirtar hejdlöst med alla hon lyckas få ögonkontakt med och får minst lika uppmärksamhet som storebror på cykeln. Jag har verkligen världens mest underbara barn!
Utskällning
Axel visade en ny sida för oss häromdagen. Han skällde ut en främmande man efter noter för att denne plockat upp och slängt en pinne som tillhörde Axel. Innifrån lägenheten hörde vi Axel skrika på italienska; DET ÄR MIN PINNE! DU HAR TAGIT DEN! DU HAR GJORT SÖNDER DEN! Visst har han humör och kan bli arg på oss rätt ofta, men aldrig har han visat sådan ilska mot någon annan tidigare. Och definitivt inte någgn främmande människa. Och inte på italienska. Det var onekligen en ny sida av vår temperamentsfulla kille.
Sköna dagar
Vi tillbringar just nu en vecka i Riva vid Gardasjön. Marco är här för att jobba och jag, Axel och Clara tillbringar dagarna vid sjön, i den fina parken och på olika lekplatser. Skönaste stunden på dagen är tidigt på morgonen när vi kommer till stranden, först av alla, och jag får dagens första capuccino medan Clara sover i vagnen och Axel ännu är nöjd med att leka ensam i sandlådan.
Tatuerat smink
Jag såg reklam för tatuerad make up. Tänk så underbart att vakna som nysminkad varje dag! Lite kymigt bara om man plötsligt bestämmer sig för att måla sig helt annorlunda och således måste börja dagen med att täcka över tatueringen.
Logiskt
Idag lärde jag mig att enligt tradition säljs cyklar och symaskiner i samma affärer här i Tyskland. Så även i cykel-/symaskinsaffären här i Bad Tölz. Varför? De använder samma slags olja. Tydligen.
Första nattvarden
I söndags var hela byn i feststämning. Alla byns sjuåringar skulle få ta emot första nattvarden. Mot kyrkan vandrade vitklädda barn med sina stolta, festklädda föräldrar och syskon vid sin sida. Trädgårdarna var smyckade och dukade för många gäster och området runt kyrkan var helt fullt med människor som väntade på att tillställningen skulle börja.
Själv var jag, än en gång, oerhört glad att jag stod på mig och inte lät döpa mina barn katolskt. De här barnen, som nu skulle få ta emot sin första nattvard, hade alltså biktat sig innan. Bekännt sina synder. Som sjuåring. I mina ögon är det helt horribelt. Men enligt katolska läran föds barn med arvsynden och renas vid dopet. Syndiga redan som spädbarn alltså. Och sedan har de byggt på sig så mycket syndiga tankar och handlingar att de måste bikta sig som sjuåringar. Gah!
Jag ska inte börja skriva om det, för jag kommer inte kunna sluta. Men katolska läran har verkligen en mängd ingredienser som jag har mycket, mycket, mycket svårt för.
Själv var jag, än en gång, oerhört glad att jag stod på mig och inte lät döpa mina barn katolskt. De här barnen, som nu skulle få ta emot sin första nattvard, hade alltså biktat sig innan. Bekännt sina synder. Som sjuåring. I mina ögon är det helt horribelt. Men enligt katolska läran föds barn med arvsynden och renas vid dopet. Syndiga redan som spädbarn alltså. Och sedan har de byggt på sig så mycket syndiga tankar och handlingar att de måste bikta sig som sjuåringar. Gah!
Jag ska inte börja skriva om det, för jag kommer inte kunna sluta. Men katolska läran har verkligen en mängd ingredienser som jag har mycket, mycket, mycket svårt för.
Tredagarsfeber och „Mamma!“
Clara har haft tredagarsfebern nu. Det började med att hon vaccinerades och fick lite feber som inte gick över, utan istället steg till ca 40 grader några dagar efter vaccineringen. Efter telefonsamtal med barnläkaren ville han att vi skulle komma in – för säkerhets skull. Väl där undersöktes hon och ett blodprov visade på att det snarare var virus än bakterier. Hem igen med mer paracetamol. Det blev en vecka med hög feber och slutligen de där prickarna som kännetecknar tredagarsfeber. Vår lilla tjej var ynklig, ville bara vara i min famn och åt inget annat än lite mjölk. Det gör ont I hjärtat att se henne må så dåligt!
Det enda positiva den veckan var att Clara faktiskt sa “Mamma!”. Två gånger! Hon har länge hållit på med „mamamamamamaam“, men nu sa hon det faktiskt på riktigt. Första gången var när jag lämnade rummet för någon minut och hon fick hålla till godo med pappas famn. När jag gick ut genom dörren och stängde den sträckte hon sig förtvivlat efter mig och ropade „Mamma!“. Och jag, som redan stängt dörren efter mig, missade det!!! Nästa gång var dagen efter när hon, febrig och rejält ynklig, låg på min mage och sträckte sig uppåt i någon typ av vanmakt innan hon slängde sig mot mig med ännu ett förtvivlat „Mamma!“
Sedan dess har vi inte hört det igen, så det krävs tydligen något som tredagarsfebern för att locka fram det igen. Vi får väl invänta nästa barnsjukdom.
Det enda positiva den veckan var att Clara faktiskt sa “Mamma!”. Två gånger! Hon har länge hållit på med „mamamamamamaam“, men nu sa hon det faktiskt på riktigt. Första gången var när jag lämnade rummet för någon minut och hon fick hålla till godo med pappas famn. När jag gick ut genom dörren och stängde den sträckte hon sig förtvivlat efter mig och ropade „Mamma!“. Och jag, som redan stängt dörren efter mig, missade det!!! Nästa gång var dagen efter när hon, febrig och rejält ynklig, låg på min mage och sträckte sig uppåt i någon typ av vanmakt innan hon slängde sig mot mig med ännu ett förtvivlat „Mamma!“
Sedan dess har vi inte hört det igen, så det krävs tydligen något som tredagarsfebern för att locka fram det igen. Vi får väl invänta nästa barnsjukdom.
2010-04-24
Gnäll?
Jag läste på Ulrika Gabriels blogg att hon har ett inte-gnälla-arband och att hon ska var gnällfri 21 dagar.
Min första reaktion var "Det hade jag klarat utan problem!" Jag gnäller aldrig utan påtalar bara VIKTIGA saker. Tror jag... ;-) Kanske skulle testa. Fast vad som är gnäll måste ju definieras. Är det gnäll när jag säger åt Marco och Axel vad de bör göra och inte göra i olika situationer? Som att åka och handla, byta en blöja osv (till Marco) och inte gå ut utan skor, inte klättra på sin lillasyster osv (till Axel). Är det gnäll tro? För i så fall är jag chanslös. 21 MINUTER kanske jag fixar i så fall! Fast jag föredrar nog att kalla det "management". ;-)
Hade ni fixat det?
Min första reaktion var "Det hade jag klarat utan problem!" Jag gnäller aldrig utan påtalar bara VIKTIGA saker. Tror jag... ;-) Kanske skulle testa. Fast vad som är gnäll måste ju definieras. Är det gnäll när jag säger åt Marco och Axel vad de bör göra och inte göra i olika situationer? Som att åka och handla, byta en blöja osv (till Marco) och inte gå ut utan skor, inte klättra på sin lillasyster osv (till Axel). Är det gnäll tro? För i så fall är jag chanslös. 21 MINUTER kanske jag fixar i så fall! Fast jag föredrar nog att kalla det "management". ;-)
Hade ni fixat det?
2010-04-21
Sagt av Axel
"När man har köpt en heliopter och ett flygplan har NÄSTAN inga pengar kvar!"
Ehhh, näää... Just det. Inte mycket alls skulle jag gissa.
Ehhh, näää... Just det. Inte mycket alls skulle jag gissa.
2010-04-20
Pyssel till överdrift?
Jag har en tendens att överdriva när det är något jag tycker om. Att liksom inte kunna äta mig mätt. För tillfället är jag alldeles förälskad i det där symaskinsunderredet som jag köpte för några veckor sedan. (Även om jag varken har hunnit måla eller sätta på någon bordsskiva ännu.) Så när jag sprang på ännu ett sådant härom dagen köpte jag naturligtvis det också... Marco tycker inte jag är klok som drar hem ETT TILL och förstod inte alls mina påpekanden om att det var olika modeller, dessutom ett vitt och ett svart samt att vi ju har (säkert) massa plats i nya huset. Han förstår inte tjusningen helt enkelt.
Nu har jag skrapat bort gammal färg, borstat bort rost och skurat rent dem båda två. Ikväll ska jag olja in dem med någon rostdämpande sörja och sedan ska ett av dem få ny, vit färg. Hur bordsskivorna ska se ut vet jag inte riktigt ännu. Men till en av dem ska jag ialla fall använda handgjort kakel från Women before us. Det är så vackert!
När jag nu ändå är på pysselhumör passade jag på att köpa lite tyg till Claras nya rum. Det lila med fjärilsflickorna ska bli påslakan och örngott. De andra ska bli kuddar.
Nu ska jag bara få tid att göra det här också...
Nu har jag skrapat bort gammal färg, borstat bort rost och skurat rent dem båda två. Ikväll ska jag olja in dem med någon rostdämpande sörja och sedan ska ett av dem få ny, vit färg. Hur bordsskivorna ska se ut vet jag inte riktigt ännu. Men till en av dem ska jag ialla fall använda handgjort kakel från Women before us. Det är så vackert!
När jag nu ändå är på pysselhumör passade jag på att köpa lite tyg till Claras nya rum. Det lila med fjärilsflickorna ska bli påslakan och örngott. De andra ska bli kuddar.
Nu ska jag bara få tid att göra det här också...
2010-04-19
Udda intresse?
Maria skrev om sitt udda intresse. Något ovanligt. Och jag erkänner. Jag är också konstig. Jag drömmer våta drömmar (nåja, lätt överdrift kanske) om www.forvara.se just nu. De har nämligen plastpåsar i alla möjliga former och storlekar där man kan vaccumförpacka sina saker. Tänk liksom att kunna vaccumförpacka alla vinterjackor och inte släppa ut dem förrän nästa vinter! Eller vaccumförpacka sina kläder innan man stoppar ner dem i resväskan så det får plats mycket mer! Eller alla babykläder som man bara inte KAN slänga, men troligen aldrig kommer använda igen. Ahhh....
Sista (?) pappret påskrivet!
Ja, vi hoppas ialla fall att det var det sista. Krånglet uppstår efterssom vi köpt huset åtta månader innan vi får tillträde och därmed måste stå skrivna och försäkrade i två länder. Till det kommer att Marco måste omregistrera sitt företag från Tyskland till Schweiz. Men nu är det nog färdigt. Nu inväntas uppehållstillstånden per post.
Efter att de viktiga namnteckningarna var avklarade gick jag och barnen till lekplatsen inne i Lugano och träffade en svenska och en tyska som jag hittat via nätet. Båda har barn i Axels och Claras ålder och är nyinflyttade i Schweiz. Axel och svenska Albin fann varandra direkt så det var lyckat.
Nu är det mindre än tre månader kvar till flytten och det börjar kännas riktigt bra.
Efter att de viktiga namnteckningarna var avklarade gick jag och barnen till lekplatsen inne i Lugano och träffade en svenska och en tyska som jag hittat via nätet. Båda har barn i Axels och Claras ålder och är nyinflyttade i Schweiz. Axel och svenska Albin fann varandra direkt så det var lyckat.
Nu är det mindre än tre månader kvar till flytten och det börjar kännas riktigt bra.
2010-04-12
Hemma igen - en stund...
Äntligen tillbaka hemma igen! Visst hade vi det skönt och bra på alla sätt och vis, men nu var det ändå dags att åka hem.
Det har varit full fart varje dag från morgon till kväll. Det krävs ju det när man har med en treåring som vill ha action och alla vanliga kompisar, leksaker och utflyktsmål saknas. Vi har alltså varit på lekplatser, ätit glass, byggt sandslott på stranden, ätit pizza i det oändliga, varit en dag på Gardaland (Gardajöns svar på Liseberg) som Axel fullständigt älskade och även träffat ett gäng italienska släktingar.
Igår kväll kom vi hem - och imorse fick vi veta att vi måste åka till Lugano på torsdag för att skriva under ännu ett papper... Både jag och Marco måste infinna oss personligen vilket innebär ännu mer bilkörning. Vi åker till Monza (vid Milano) på onsdag eftermiddag, sover hos Marcos föräldrar, vidare till Lugano på torsdag morgon, skriver under pappret kl. 11 och vänder sedan hemåt igen. Med två barn i baksätet... Det blir en väldig massa timmar i bil, men vi har inget val så det är bara att gilla läget och bunkra med filmer och godis.
Det har varit full fart varje dag från morgon till kväll. Det krävs ju det när man har med en treåring som vill ha action och alla vanliga kompisar, leksaker och utflyktsmål saknas. Vi har alltså varit på lekplatser, ätit glass, byggt sandslott på stranden, ätit pizza i det oändliga, varit en dag på Gardaland (Gardajöns svar på Liseberg) som Axel fullständigt älskade och även träffat ett gäng italienska släktingar.
Igår kväll kom vi hem - och imorse fick vi veta att vi måste åka till Lugano på torsdag för att skriva under ännu ett papper... Både jag och Marco måste infinna oss personligen vilket innebär ännu mer bilkörning. Vi åker till Monza (vid Milano) på onsdag eftermiddag, sover hos Marcos föräldrar, vidare till Lugano på torsdag morgon, skriver under pappret kl. 11 och vänder sedan hemåt igen. Med två barn i baksätet... Det blir en väldig massa timmar i bil, men vi har inget val så det är bara att gilla läget och bunkra med filmer och godis.
2010-04-08
Håravfall
Minns ni att jag klagade över det extrema håravfallet efter graviditeten? Ni trodde jag överdrev lite? Titta på utväxten då! Jag ser ut som en treåring som klippt sig själv. ÖVER HELA HUVUDET! Det lär ju ta några år innan jag ser normal ut igen…
2010-04-04
Sagt av Axel
Sagt av Axel, med italienskt utslagna händer, när jag med möda läste de nyköpta smurfböckerna på italienska:
"Jag förstår I-N-G-E-N-T-I-N-G. Och inte mamma heller…"
"Jag förstår I-N-G-E-N-T-I-N-G. Och inte mamma heller…"
Njutning
Njutning är att sitta med ryggen mot en varm, solig vägg och dricka prosecco.
Äntligen blev det av!
Äntligen blev det av!
Lycka
Lycka är att vara med hela familjen i en liten stad vid Gardasjön. Lycka är att ha magen full av god pizza. Lycka är att springa genom den vackra staden med en treåring som bubblar av glädje – bara för att hela famljen springer. Lycka är att bära den nu trötta treåringen i famnen, titta upp på kvällshimlen och sjunga „Blinka lilla stjärna“ tillsammans.
Påsk
Påsk
Påsk blev en lugn föreställning i år. Inga vilda italienska släktingar den här gången alltsa. Jag får väl betona att de italienska släktingarna är underbara, fantastiska, rara och snälla på alla sätt – men med ljudvolymen och intensiteten brukar jag och min indiske svåger slokna efter några timmar. Vi är veklingar helt enkelt.
I år är vi i Peschiera del Garda UTAN släktingar. Bara jag, Marco, Axel och Clara. Det är jätteskönt! Vi har en gnutta påskpynt, Axel fick leta efter svenskt påskägg och present fran påskharen på påskafton och vi öppnade det italienska jättechokladägget på paskdagen. I övrigt har vi lekt på lekplats, kastat stenar i sjön, varit en sväng i Verona, shoppat massa böcker till Axel, ätit glass och bara haft det skönt i vårvärmen. Sa ska påsk vara!
Påsk blev en lugn föreställning i år. Inga vilda italienska släktingar den här gången alltsa. Jag får väl betona att de italienska släktingarna är underbara, fantastiska, rara och snälla på alla sätt – men med ljudvolymen och intensiteten brukar jag och min indiske svåger slokna efter några timmar. Vi är veklingar helt enkelt.
I år är vi i Peschiera del Garda UTAN släktingar. Bara jag, Marco, Axel och Clara. Det är jätteskönt! Vi har en gnutta påskpynt, Axel fick leta efter svenskt påskägg och present fran påskharen på påskafton och vi öppnade det italienska jättechokladägget på paskdagen. I övrigt har vi lekt på lekplats, kastat stenar i sjön, varit en sväng i Verona, shoppat massa böcker till Axel, ätit glass och bara haft det skönt i vårvärmen. Sa ska påsk vara!
2010-03-29
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)